Att leda från hjärtat

De bästa chefer och ledare jag har haft har varit sig själva.

Det låter kanske självklart, men är inte alldeles lätt. Särskilt inte med alla de förutfattade meningar, normer och myter som finns i vårt samhälle kring ledarskap och ledare.

Blunda. Tänk på en chef. Inte någon speciell chef, bara föreställ dig en typisk chef. Vad ser du framför dig? Kan du känna igen dig själv i den bilden, känns det som att det skulle kunna vara du?

I utvärderingarna från en ledarskapsutbildning jag höll för ett par år sedan hade flera skrivit saker i stil med ”jag gillade att du lär ut ett ledarskap där jag kan få vara mig själv” och ”jag trodde att jag skulle behöva kompromissa med mina värderingar eftersom det här var en ledarutbildning, men det blev precis tvärtom”.

Jag har tänkt mycket på det sedan dess. Det verkar som om många som blir chefer eller ledare tror att de behöver förändras, bli någon annan för att passa in i mallen. Det gäller förresten inte bara ledarroller. Vilka delar av dig själv lämnar du hemma på morgonen, för att de inte riktigt passar på jobbet? Hur påverkar det dig?

Jag tror att världen skulle bli bättre om fler människor hade tillgång till en större del av sig själva på jobbet. Jag önskar mig en värld där det är självklart att allt vi gör bottnar i våra egna värderingar, där vi kommer till vår rätt och får använda våra intressen och våra styrkor.

Jag önskar mig chefer som reflekterar över sitt ledarskap med utgångspunkt i den de vill vara och det avtryck de vill göra på arbetsplatsen och i världen. Jag önskar mig fler samtal om värderingar, om vilja, lust och nyfikenhet.

Chefer med en personlig vision för sitt ledarskap och en tydlig värdegrund, chefer som bottnar i sig själva. Som leder från hjärtat.

Lisa Moraeus
Senaste inläggen av Lisa Moraeus (se alla)