Patrik Ekstrand

Du skapade det – nu är du för gammal för det.

Ibland sägs det att man har sitt barn till låns. Man ser de födas, matar dem, fostrar dem, oroar sig för dem, gläds åt deras framgångar, gråter med dem och för eller senare ser dem stå på egna ben. Förhoppningsvis är de redo för att klara sig själva och behöver utvecklas på egen hand. Visst är ni där och stöttar dem om de behöver kärlek och värme – men för de klarar sig utan att ni står vid rodret och styr.

Har chefen fostrat klart?

Hur är det med företagsledare och andra organisationschefer? När har de givit all fostran och utveckling de har till sina företag eller organisationer? När bromsar företagskaparen sitt egna företag från att utvecklas mer?  Kanske man som ledare har varit charmerande och karismatisk i sitt ledarskap. Man kan alla funktioner för att man har varit med och skapat dem. Men man förstår inte att ändra sitt ledarskap med organisationens utveckling. 

Istället för att vara drivande och uppmuntra nya idéer så har man svårt att släppa kontrollen. Kanske man fortfarande vill lägga sig i micro-beslut därför att man som grundare tror sig vet företagets bästa. Men i själva verket så hindrar man utveckling. Man dödar kreativitet och skapar långa och svåra Mer >

Eva Jansén Anders Ljungström

Det är handlingarna som räknas

Ibland hör vi budskapet; att det är tanken som räknas. Samtidig vet vi alla att om inte tanken leder till handling så kommer den inte att förändra världen. I denna veckas reflektion skulle jag vilja ge er en alldeles underbar bild över hur tankarna och orden är tveklöst underordnade våra handlingar.

Själva situationen är en härlig lördageftermiddag i början av juni. Det är förväntan i luften och alla är finklädda. Om några minuter skall vigselgudstjänsten börja. Utanför kyrkan står bruden och brudgummens barn, dvs. brudnäbben tillsammans med sin mormor och morfar och väntar. Brudnäbben har dessutom sällskap av en liten kusin som också är klädd i de finaste rosa brudnäbbsklänningar man kan tänka sig.  I sina händer håller de tre barnen som är tre, fyra och fem år varsin fin korg fylld med rosenblad. Dessa rosenblad skall läggas framför brudparet när de går in i kyrkan och det har barnen fått berättat för sig.

Även om den är fint väder och nästan vindstilla så är det oundvikligt att ett rosenblad då och då flyger ur korgarna. Det tar högst två sekunder innan någon ordentlig och högtidsladdad vuxen är nere på marken och plockar upp bladen. De läggs tillbaka i korgen med budskapet till Mer >

Lisbeth Rydén

Vem blir du av jobbet? Någon du vill vara?

Identitet är ett svårt begrepp (som jag inte tänkte gå igenom just nu) men det är en viktig aspekt av hur vi mår av, och på, jobbet. Istället för begreppet identitet kan man fokusera på vilken ”form” som skapas åt mig på jobbet, inom vars ramar jag (och alla andra) kan bli någon. Inom den formen kan jag ”forma mig” även om jag inte behöver passa formen exakt.

Jag brukar säga att det i varje fall finns minst tre sätt som formarna skapas på arbetet:

1) Genom det jag gör

När jag gör som jag gör – vem blir jag då? Är det väl använd tid? Använder vi våra gemensamma och enskilda resurser på ett tillräckligt bra sätt? Kan jag se mig själv i ögonen? Gör jag det jag gör för att jag är ett lydigt redskap för någon annans önskningar eller för att jag en väljande, tolkande, övervägande människa – en professionell aktör? Man kan göra lite vad som helst på ett arbete utan att det behöver skada varken själen eller identiteten, men när det man gör strider mot det man lärt sig är rätt och riktigt, eller när man gör meningslösa saker – vem blir jag då? Blir jag någon som Mer >

Anders Ljungström

Villkorat människovärde

Denna vecka skulle jag vilja reflektera över ett tänkande som alltid gör mig lika upprörd. Det handlar om vad som ger oss människovärde. I grunden handlar det om huruvida vi har vårt värde enbart genom att vi är människor eller om vi måste göra oss förtjänta av vårt värde och existensberättigande i samhället.

Barnen

Det är inte ovanligt att man hör argument i samband med att resurser skall fördelas i de kommunala förvaltningarna; Vi måste satsa på barnen för det är de som skall ta över samhället. Det är inget fel på själva budskapet att barnen är framtidens föräldrar, beslutare och arbetare. Felet ligger i att resurstilldelningen för barnomsorg och skola handlar om det de skall prestera i framtiden. Det ligger nära till hands att de får ett värde genom det de kommer producera i framtiden och inte genom att de är människor som har behov just nu så som deras liv är med möjligheter och begränsningar.

Äldre

Den andra sidan av samma argumentering handlar om hur vi tar hand om samhällets äldre personer. Vi måste lägga resurser på äldreomsorg för det är ju de personerna som har byggt upp vårt land. Samma prestationsrelaterade argument återfinns här som för barnen. Skillnaden i resurstilldelningen Mer >

Suzanne Vikström Lisbeth Rydén

Närvarande chef är en lösning. Vad är problemet?

Jag hör allt oftare begreppet ”närvarande chef”. Närvarande chefer är bra för arbetsmiljön och för verksamheten. Och för en massa andra saker av olika slag. På det hela taget verkar det vara bra med chefer. Som är närvarande. Jag undrar varje gång: vad händer om chefen inte är närvarande? Faller verksamheten ihop? Fattar inte de anställda vad de ska göra? Hamnar de i bråk med varandra? Gör de ingenting?

Det kanske är önskvärt med en chef som alltid finns på plats, kan svara på frågor, ta tag i jobbiga saker, säga till kollegan som inte sköter sig, skapa trevlig stämning, entusiasmera, insprirera och motivera de anställda eller vad det nu är en chef förväntas göra med sin närvaro. Men är det realistiskt, och kanske framförallt, är det praktiskt att verksamheten blir beroende av en närvarande chef? Vore det inte bättre om verksamheten kunde göra sig allt mer oberoende av chefens närvaro?

När jag är på arbetsplatser där medarbetarna säger saker i stil med ”närvarande chef” så brukar jag fråga vad de behöver chefen till. Ofta får jag ganska svävande svar, men om jag ska dra några slutsatser så vill medarbetarna känna sig trygga med de beslut de fattar, dvs:

  • att de tänker någorlunda rätt
  • att Mer >