Ledning och organisering

Det är skillnad på folk och folk…eller?

Expressen har publicerat namn på människor som har gjort rasistiska, främlingsfientliga och fördomsfulla inlägg på Avpixlat (en webbsida med starka kopplingar till en del Sverigedemokrater). Många tycker att det är bra att avslöja att människor säger vissa saker när de tror att de är anonyma och andra saker när de inte är det. En del tycker att det är OK om det är offentliga personer, men inte när det rör sig om privatpersoner.

Jag tycker inte att frågan är enkel. Å ena sidan är jag inte överdrivet förtjust i anonymitet, å andra sidan gillar jag yttrandefriheten. Om det blir jakt på människor som inte tänker ”politiskt korrekta” tankar är vi inne på en farlig väg. Det som händer efter avslöjandena är väl att allt färre kommer att skriva vad de tycker. Vem vet vad som kommer att publiceras i Expressen?

Jag är dock inte lika säker på att de kommer att sluta tycka det eller sluta säga det i slutna rum. Hur ska vi då kunna veta vilka resonemang och argument som sprids? Hur ska vi då kunna ta debatten? Det kan inte vara bra för något samhälle att det sker en, politiskt korrekt, debatt i det allmänna rummet och en annan Mer >

Kränkt av att göra ett dåligt jobb?

Jag var på en disputation i Oslo för ett par veckor sedan. Avhandlingen heter Integritet som arbeidslivsfenomen och är skriven av Ole Jacob Thomassen. Bakgrunden till avhandlingen är att begreppet integritet infördes i den norska arbetsmiljölagen 2006. I lagen fastslogs att arbetstagarens integritet skall respekteras och värnas. Vad integritet i arbetslivet innebär definierades däremot inte, men det har Thomassen utforskat.

Thomassen visar i sin avhandling att integritet ofta används som ett psykologiskt (individrelaterat) eller socialpsykologiskt (relationsrelaterat) begrepp där innebörden av integritet blir ett psykologiskt tillstånd av jämvikt. När integritet definieras som ett psykologiskt eller socialpsykologiskt fenomen riktas uppmärksamheten mot upplevelsedimensionerna av arbetet. Som upplevelsedimension kan integritet i princip bevaras oavsett de arbetsorganisatoriska förutsättningarna. Vilket innebär att så länge arbetstagaren upplever en mening i och genom arbetet kan integriteten bibehållas. Med ett sådant perspektiv hamnar fokus på att få den enskilde individen att uppnå någon slags jämvikt.

En annan konsekvens av perspektivet är att problemen då också kan definieras som att arbetstagarna blir för engagerade, för involverade, för omsorgsfulla. De handlingar arbetstagarna gör – eller skulle vilja göra – för att skapa eller upprätthålla sin integritet tolkas då som resultatet av ett moraliskt eller etiskt ställningstagande för patientens ”rätt” eller av sympati för patienten Mer >

Bedömer ni risker? Eller kartlägger ni bara?

I Arbetsmiljöverkets föreskrift om Systematiskt arbetsmiljöarbete står det i § 8:

”Arbetsgivaren skall regelbundet undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna för att någon kan komma att drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet.”

När det gäller att undersöka och bedöma riskerna för den psykosociala arbetsmiljön innebär det oftast att det genomförs medarbetarundersökningar med jämna mellanrum. DET RÄCKER INTE!

En medarbetarenkät kan (i bästa fall) sägas undersöka de risker som någon har bestämt ska tas upp i enkäten, men det innebär inte att det har gjorts en bedömning av riskerna. Att bedöma en risk innebär att man faktiskt gör en bedömning – inte bara en mätning – av något. Vad är det som mäts? Är det relevant och vad är det för riskfullt med 3,6 på skalan på just den här arbetsplatsen? Det arbetet görs väldigt sällan. Mer ofta skickas resultatet ut till enhetschefer med ordern: ”Fixa siffrorna!” Vän av ordning kan då hävda att det är bara för att det görs dåligt, att man har valt fel enkätverktyg osv. Kritiken är dock mer grundläggande än så.

Ett utdrag från en avhandling av Ole Jacob Thomassen som ska presenteras i morgon den 21 november i Oslo beskriver detta bättre än jag kan. Vad själva avhandlingen handlar om tänkte Mer >