Du skapade det – nu är du för gammal för det.

Ibland sägs det att man har sitt barn till låns. Man ser de födas, matar dem, fostrar dem, oroar sig för dem, gläds åt deras framgångar, gråter med dem och för eller senare ser dem stå på egna ben. Förhoppningsvis är de redo för att klara sig själva och behöver utvecklas på egen hand. Visst är ni där och stöttar dem om de behöver kärlek och värme – men för de klarar sig utan att ni står vid rodret och styr.

Har chefen fostrat klart?

Hur är det med företagsledare och andra organisationschefer? När har de givit all fostran och utveckling de har till sina företag eller organisationer? När bromsar företagskaparen sitt egna företag från att utvecklas mer?  Kanske man som ledare har varit charmerande och karismatisk i sitt ledarskap. Man kan alla funktioner för att man har varit med och skapat dem. Men man förstår inte att ändra sitt ledarskap med organisationens utveckling. 

Istället för att vara drivande och uppmuntra nya idéer så har man svårt att släppa kontrollen. Kanske man fortfarande vill lägga sig i micro-beslut därför att man som grundare tror sig vet företagets bästa. Men i själva verket så hindrar man utveckling. Man dödar kreativitet och skapar långa och svåra beslutsprocesser. 

Är det dags att göra något nytt?

Tål ditt företag att man granskar chefens ledarskap? Har det organisationen vuxit ur barnsängen? Kan du som chef släppa beslutsprocessen och släppa fram nya tankar? Kanske det är dags att skörda frukten och börja odla något annat? 

Varför inte fundera över om det är detta under sommaren? Om du kommer fram till att du som chef eller ledare har blivit för gammal för ditt egna barn kanske det är dags för att knuffa sig själv över kanten. Inte lika lätt att göra om du är medarbetaren som under sommaren kommer fram till att chefen är för omodern. Hur framför man det på ett bra sätt? Kanske man skall knuffa sig själv över kanten som en fågelunge. 

Hoppas att ni alla får en skön sommar och flyger fritt – gammal som ung. 

Patrik Ekstrand
Senaste inläggen av Patrik Ekstrand (se alla)