Kasam, känsla av sammanhang – mura en vägg, eller bygga en skola?
Godmorgon kära läsare! Idag tänkte jag att vi skulle prata lite om begreppet känsla av sammanhang – ibland förkortat Kasam inom psykologin.
Låt oss därför börja dagen med en kort berättelse:
Det var en gång en lärare som jobbade på en högstadieskola. Varje morgon brukade hon promenera genom stan till jobbet.
En morgon kom hon förbi en stor rivningstomt som hon inte lagt märke till förut. Det var full aktivitet med ett stort bygge som pågick. Överallt såg hon byggställningar, människor och maskiner. Nyfikna stadsbor stod och kikade in mellan staketen för att försöka få en skymt av vad som pågick därinne.
Plötsligt gick en byggjobbare förbi läraren. Hon hejdade honom: ”Ursäkta, vad är det ni gör därinne?”
”Vi bygger en vägg”, svarade byggjobbaren, ”den ska bli tjugo gånger tio meter så vi behöver mycket material. Fast jag vet inte om det kommer att bli så himla snyggt faktiskt. Nu måste jag skynda vidare, har precis haft frukostrast!”
Och byggjobbaren skyndade vidare.
Läraren fick då syn på en annan byggjobbare som stod och tittade fundersamt på en ritning och kliade sig lite förstrött i håret. Hon frågade även honom: ”vad är det ni bygger därinne?”
”Jo,”, svarade byggjobbaren, ”vi bygger en ny skola. Det blir bra det här!”
Vad vill jag illustrera med den här berättelsen? Jo, att det finns en stor och viktig skillnad mellan att se en mening och ett sammanhang med vad man jobbar med – och att inte göra det.
Kasam – känsla av sammanhang
Kasam är ett begrepp som förekommit inom psykologin i decennier. Begreppet, som på engelska kallas Sense of Coherence, kommer ursprungligen från Aaron Antonovskys kända bok Hälsans mysterium. Man brukar säga att Kasam, känsla av sammanhang, består av tre hörnstenar som alla behöver vara någorlunda uppfyllda för att en människa ska uppleva sin tillvaro som meningsfull, trygg och förutsägbar.
Meningsfullhet
Vår tillvaro behöver i första hand upplevas som meningsfull på något sätt. Vi behöver ett ”varför” som kan ligga till grund för de saker vi gör om dagarna. Om allt känns helt meningslöst, kommer jag inte att känna mig motiverad att varken gå till jobbet, delta i några sociala samspel eller ta hand om mig själv och mina nära. Det är ingen idé. Men om jag däremot finner mening och sammanhang i det jag gör i mitt liv, oavsett om det är jobbet, familjen, vännerna, fotbollsklubben, hunden, kyrkan eller något annat, då klarar jag även ganska stora påfrestningar.
Begriplighet
Förutom att vara meningsfull, behöver vår tillvaro även vara någorlunda begriplig. Om vi inte förstår vad det är vi ska göra om dagarna eller hur saker och ting hänger ihop, utan allt upplevs som en enda röra – då blir det svårt att komma någon vart överhuvudtaget. På något sätt behöver jag ha en förståelse för vad jag håller på med, annars blir det svårt att se meningen. Alla som börjat på en ny arbetsplats känner igen känslan av att plötsligt inte kunna eller veta nästan något alls – var finns kaffekopparna, hur funkar kopiatorn, är detta det senaste organisationsschemat? Det stärker inte ens känsla av proffsighet och kompetens, precis.
Hanterbarhet
Inte nog med att tillvaron behöver ha en mening och vara begriplig – vi måste även ha tillräckligt med resurser, både inneboende och som stöd utifrån, för att hantera livets små och stora utmaningar. Om jag ser meningen med mitt jobb och begriper precis vad det är jag ska göra, men saknar möjligheter, resurser, mandat eller på annat sätt makt att genomföra det som krävs – då är situationen inte hanterbar och risken för att jag drabbas av stress är överhängande.
Läs mer: Krav och kontroll – så bemästrar du din stress (så att inte den bemästrar dig)
Första byggjobbaren – låg Kasam
Den första byggjobbaren i berättelsen ovan, såg bara sin lilla del: att han höll på med att mura en vägg. Han begrep inte vad väggen skulle användas till utan gjorde bara sitt jobb. Inte verkade han särskilt nöjd med det heller. Hans svar antydde att han inte kände sig säker på att projektet verkligen skulle gå vägen. Även om hans situation var hanterbar – han verkade veta hur man murar en vägg – saknade han både mening och begriplighet för projektet i stort.
Medarbetare som svarar på det här sättet, har av olika anledningar inte hela bilden av hur deras jobb bidrar till en större helhet. De ser bara vad de själva uträttar, men inte hur detta är meningsfullt i ett större sammanhang. Dessa medarbetare är oftare missnöjda med sitt jobb – vem bryr sig om vad lilla jag uträttar, egentligen?
Andra byggjobbaren – hög Kasam
Den andra byggjobbaren såg hur hans insats var en del i ett större långsiktigt bygge. Han både begrep vad han gjorde, kunde hantera sin egen insats och såg en större mening med hela arbetet.
Medarbetare som tänker på det sättet har förstått att deras insats är viktig och betydelsefull för helheten, även om insatsen i sig bara är en mindre del. Detta gör att man ibland orkar göra även det där lite sega, monotona eller slitsamma jobbet – det kommer ju att bli bra till slut! Att få vara med och bygga en ny skola, där barn och unga i framtiden ska få lära sig saker, växa och utvecklas – det verkar ju betydligt mer inspirerande än att bara mura en vägg på tio gånger tjugo meter, eller vad tycker du?
Testa dig själv: har du hög eller låg Kasam?
Kasam är en enkel modell som man kan använda, både för sig själv och i ett team eller arbetslag, för att ta tempen på nuläget och få en bild av hur människor har det i sin nuvarande situation. Det enklaste sättet är att, ensam eller i grupp, fundera kring dessa tre frågor:
- I vilken utsträckning upplever jag att min tillvaro är meningsfull i dagsläget?
- I vilken utsträckning upplever jag att min tillvaro är begriplig i dagsläget?
- I vilken utsträckning upplever jag att min tillvaro är hanterbar i dagsläget?
Svaren på dessa tre frågor kan sedan vara en utgångspunkt för att se vad som behöver utvecklas eller kanske förändras.
Du kan även göra ett digitalt Kasam-test med 29 frågor här.
Så hur är det för dig – murar du en vägg, eller bygger du en skola?
–Lina
- Rita livsträd för inspiration inför det nya året - 20 december 2016
- Sammanhang: 4 tips för att boosta motivationen - 6 december 2016
- Isberget: bemötande ovanför och under ytan - 22 november 2016
Arbetsplatser alltmer sönderstyckade berot påTaylorismens landvinningar med början på 20 talet.Synsättet lever kvar och vi kan se exempel från vård och omsorg som styckar ner arbetet i minuter och sekunder. En anställd som hat helheten klar för sig och sätter in sin insats i ett sammanhang blir obekväm och rent av farlig eftersom den kan ställa krav på förändringar. Något inte alls stämmer överens med den rådande marknadsliberalismen.
Jag håller absolut med dig, Jan, om att man kan se en tydlig uppdelning av arbetet i olika mindre moment på olika håll i arbetslivet, som en kvarleva från taylorismen. Sedan skulle jag kanske inte skriva under på att en anställd som ser helheten nödvändigtvis blir obekväm och ”farlig”, utan snarare att man inom många moderna tjänstebaserade verksamheter faktiskt behöver ha anställda med överblick, helhetstänk och förståelse för det bredare perspektivet. Kanske är det olika på olika arbetsplatser?