Lusten att bokstavligen släpa ut skrivbordet är stark på försommaren

Ibland har jag bara lust att släpa ut hela skrivbordet på utsidan. Leta fram en lång förlängningskabel och sitta utomhus och hacka på tangenterna. Nu när solen värmer på både på skinnet och på sinnet längtar jag ut.

Jag brukar inte tänka på nackdelar med jobb. Men det finns en enda jag har när det gäller kontorsjobb. Det är att det är just ett kontorsjobb. Skrivbord, stol, dator, elektronik och annat nödvändigt är bundna inom fyra bastanta väggar. Jag har tur som har ett stort fönster intill mig så att jag kan titta ut på grannarna och det soliga försommarlivet utanför.

Dagdrömmande är en micropaus

Jag kan komma på mig själv med att fastna med blicken på ett träd som dansar för vinden eller hur solen kastar sköna skuggor här och där. Dagdrömma om hur jag själv sitter där på en filt. Att dagdrömma är en bra micropaus. Jag tror att hjärnan själv tar en paus när man dagdrömmer. Skönt med en självständig hjärna ibland… 

Ett par gånger har kollegorna och jag tagit varsin stol i handen och helt enkelt ställt de direkt på utsidan. Kaffe, trefika-tjöt och sol. Snacka om att man laddar batterierna! Antingen känna solen värma ryggen eller blunda nöjt när man har den i ansiktet. Här om dagen, när solen lyste som bäst vid lunchtid, sa jag till kollegan att man borde skaffa sig en grupp med utemöbler – tänk vad gott det hade varit att luncha ute!

Grannar och kollegor får tycka vad de vill!

En dag snart borde jag ta med mig ”picnic-mat” och en filt som lunch. Öppna ytterdörren och kliva, i bara innetofflorna – för vips blev de utetofflor, fram till närmsta gräsplätt och slå mig ner. Grannar och kollegor får tycka vad de vill! Allra helst får de göra mig sällskap.