Mitt liv.. från början till nu! att leva med ADHD. Del 1

Tänk vad tiden går fort.. Nu har det redan gått 3 veckor sedan jag skrev sist och mina tankar vandrar ofta iväg till kommande blogginlägg. Vad är det ni vill veta om mig och mitt liv?

Så för att möta ER läsare funderar jag på att skriva en följetong om mitt liv och ta er med från början till nu..  Så är ni med?

Jag föddes en söndagskväll i juli 1970, kring 18-tiden. Enligt min mamma är jag född 2 veckor förtidigt och vägde 2400g om jag minns rätt. Min första tid i livet spenderade jag i en kuvös på Lunds KK. Jag döptes i ”LillaLomma” kyrka och fick namnet ”Weronica” efter mina mammas väninna som omkommit i en MC-olycka. Min 4 år äldre bror, Per var inte så imponerad, han önskade sig en lillebror!!

När jag var 3 år flyttade vi från Strandvägen i Lomma till Tegelvägen i Lund. Här börjar mina egna minnen. Jag minns några kompisar, kyrkans barntimme, katten och en bilolycka. Nu möter jag livet för första gången och redan nu känner jag av att jag inte är som andra. På kyrkans barntimme är det mycket barn, skrik, bråk och jag klarar inte riktigt av det sociala spelet. Min räddning blir en öppen spis där jag kan dra mig undan när ljudnivån blir för hög. Det är också nu mina självmordstankar tar plats (enligt mamma). Jag passar inte in i samhället.

Det är mycket som pågår under ytan i min familj. Sånt som tystas ner men påverkar mig och mina känslor.. (Först som 13-åring, kommer jag av en tillfällighet få veta vår familje-hemlighet.) Min pappa har alkoholproblem och det genomsyrar hela vår familj. Det är en mycket otrygg tillvaro som kantas av skrik, bråk och mammas nattliga samtal till kvinnojouren. Nätterna är värst och jag har svårt att komma till ro. Jag ligger på knä med huvudet i madrassen och vaggar mig själv tills jag foto från lekissomnar, tummen och ”snuttefilten” blir min trygghet. Jag går ofta i sömnen och hade lite märkliga saker för mig, som att byta trosor eller gå ut.

Min stora idol var min bror! Jag gjorde allt han gjorde. Att stå och kissa är ingen hit som flicka men jag kunde klättra i träd, spotta och leka med bilar. Jag ville inte vara flicka!

I förskolan blev jag mobbad. Minnena sviker men nog var jag rädd och liten. Ett lätt offer för de större barnen. Jag vägrade gå till ”lekis” och jag flyttades till förskola nr 2 utan lyckat resultat. I central Lund fanns en Montessori, förskola nr 3. Mina mamma hoppades på att detta skulle vara rätt plats för mig. Liten, vilsen och mycket klumpig lyckades jag dag 3 förstöra en leksakstelefon av trä. Efter den incidenten vägrade jag gå dit igen och jag placerade på förskola nr 1 igen…

Fortsättning följer om 3 veckor.

Gör dig en helt underbar dag, det ska jag <3