När kommer egentligen liljelinjen?
Det är sommar och jag har upptäckt hur mycket fantastiskt bra podradio som produceras. Idag städade jag garaget, det gick som en dans med så intressanta och roliga röster i lurarna.
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin har en podcast där han samtalar med människor som han är nyfiken på. Idag lyssnade jag på ett avsnitt där han intervjuar författaren och doktoranden Nina Åkestam som är aktuell med en bok om hur det egentligen kommer sig att arbetslivet är så ohållbart för många idag.
Varför jobbar vi så hårt och så mycket egentligen? Vad är meningen med alltihop? Hur länge ska vi hålla på så här och hur kommer vi ur den här sitsen vi har satt oss i?
Nina Åkestam funderade över vilken roll det spelade att hon redan som barn upplevde världen som betydligt mer otrygg när det gäller arbete och försörjning, än när hennes föräldrar var unga.
– När mamma och pappa var unga så ”tog de ett jobb”. Idag tror jag att ingen i min generation skulle uttrycka sig så. Vi ”får ett jobb”, vi upplever att vi ska vara tacksamma och jobba stenhårt för att behålla jobbet, menade hon.
Egentligen borde vi väl kunna jobba mindre, tack vare ny teknik och andra landvinningar. Ändå verkar det vara precis tvärtom. Nina Åkestam tog nationalekonomen John Maynard Keynes, som ofta anges som en slags fader till den nationalekonomi som ligger till grund för vårt samhälle. Det som inte nämns så ofta, och som tas upp i Katerine Kielos bok Det enda könet, är att Keynes inte alls hade evig tillväxt som mål. Tillväxten var till för att ta oss ur krisen. Så småningom ansåg Keynes att vi skulle ha det tillräckligt bra för att kunna jobba mindre och ägna åt oss annat viktigt, som filosofi, konst och att beundra liljorna på fälten.
Det fick Gustav Fridolin att undra om det inte börjar bli dags att ersätta Arbetslinjen med Liljelinjen.
Jag har funderat mycket på de här frågorna på sista tiden. Min utgångspunkt är att jag tror att världen skulle bli så mycket bättre om alla människor verkligen kom till sin rätt. Om var och en av oss fick använda sin kreativitet och sin särart, fick blomma ut som människor. Jag tror att arbetslinjen står i vägen för det. Jag tror att alldeles för många människor är upptagna med att hitta ett jobb istället för att lyssna inåt och fråga sig vad de vill bidra med, vilken skillnad de vill göra och vad som gör dem lyckliga och hela.
Podradion med Gustav Fridolin heter Kaffe och Bulle med Gustav Fridolin och jag kan varmt rekommendera den. Det är ett riktigt spännande och sympatiskt gäng gäster han har fått ihop och samtalen är precis i min smak: lågmälda, på djupet och på riktigt.
- Ett hållbart litet företag - 27 april 2016
- Den egoistiska godheten - 17 februari 2016
- Ordförandens exit-strategi - 3 februari 2016
Det finns ett parti som heter Enhet. Enhet jobbar för att alla människor ska ha en basinkomst som ger en grundtrygghet. Basinkomsten ska vara så pass hög så att man verkligen kan klara sig på den. Samtidigt vill man stärka småföretagandet genom att göra det enklare att starta upp små enmansföretag ”pö om pö”. Basinkomsten ska alltså följa individen även om hen väljer att starta ett företag. Basinkomsten gör att människor lättare kan välja bort att jobba för företag som inte har justa villkor. Individen får makt över sitt eget liv och kan välja att jobba mindre (eller inte alls) och istället utveckla sin kreativitet eller göra andra saker som man verkligen känner att man vill. Enhets hemsida: http://www.enhet.se
Ja, tack och lov är det fler och fler som vågar ifrågasätta systemet vi har byggt och tror att en annan värld är möjlig!