Om att ringa rekryteringsansvariga

Komet (där jag är ansvarig för verksamheten i södra Sverige) expanderar kraftigt nu, och därför har jag nu på försommaren själv stått som huvudansvarig för ett par rekryteringsprocesser av intern personal. Vi har fått väldigt många ansökningar, vilket alltid är roligt, både för att det ger ett brett urval och för att det är smickrande att så många duktiga personer vill jobba tillsammans med en.

En tveeggad sak med att stå som huvudansvarig för en rekryteringsprocess är alla telefonsamtal som kommer som ett brev på posten. Intresserade kandidater, som för att sticka ut ur mängden, ringer och ställer frågor. Jag skriver tveeggat, för å ena sidan tycker jag verkligen att det är genuint roligt att prata med många av dem som ringer och är intresserade av vårt företag. Det är trevliga, kompetenta och intressanta människor och de vill veta mer om vårt företag, vårt sätt att arbeta och hur det fungerar hos oss. Å andra sidan… suck… blir jag så trött av alla som ringer och uppenbarligen knappt läst annonsen. Och har de det har de inte orkat sitta ner och fundera ett par minuter på någon begåvad fråga att ställa. Att bara ringa, haspla ur sig sitt namn och fråga något som redan står och sedan inte ha någon följdfråga på det ger a) inte kandidaten mer information och b) inte något gott intryck.

Dagens första råd är således: lyssna inte på de arbetsförmedlare, coacher etc som säger att man alltid ska ringa till potentiella arbetsgivare bara för sakens skull, för att ge ett intryck. Ring istället till dem du är verkligen intresserad av och sätt dig in i jobbet så pass mycket att du verkligen har något att säga då du ringer.

Min andra reflektion då kandidater ringer in är att de som verkligen verkar intressanta och intresserade – som ger ett genuint gott intryck – så ofta avslutar samtalet utan att lämna en ”memory hook”. Man presenterar sig givetvis då man börjar samtalet, sedan har vi ett bra samtal på ett par minuter där jag (om kandidaten ger ett gott intryck) ofta uppmuntrar personen att söka jobbet eller säger att jag hoppas att vi får anledning att prata eller träffas längre fram i processen. Bra så. Men då jag veckan efter läser genom ansökningarna minns jag givetvis inte namnet på de tjugo som ringt mig, och därför inte heller på de tio som gett bäst intryck.

Mitt råd är därför till dig som har bra, personliga och genomtänkta samtal med rekryteringsansvariga: Säg eller gör något som gör att han/ hon kommer ihåg dig. Upprepa ditt namn i slutet av samtalet, nämn någon av dina erfarenheter som gör att du blir igenkänd när rekryteraren läser genom ditt CV, skicka ett mail efteråt och tacka för samtalet eller något annat. Det finns inget facit på exakt vad man ska göra, och hade det funnits det vore det ju inte personligt längre. :-)

Kontentan av detta är (som ofta då jag reflekterar kring rekrytering): Slösa inte din eller andras tid, sök jobb du verkligen är intresserad av och kvalificerad för. Lägg sedan ett par minuter extra på att sätta dig in i vad det jobbet skulle innebära. Då ger det sig av sig självt att ansökan blir genuin och personlig och att det där samtalet till rekryteraren blir kompetent och intressant.

• Om
• Senaste inläggen

Anna Tinglöf

Senaste inläggen av Anna Tinglöf (se alla)

• Om ”det lilla extra” - 18 oktober 2011
• Fler tankar kring frågor - 20 september 2011
• Om att förbereda sig inför en intervju - 6 september 2011