Psykisk ohälsa i arbetslivet

Jag har ofta funderat över tillståndet på många av våra arbetsplatser när det gäller att tillåta människors olikheter. Vi har slimmat våra organisationer så att det inte finns plats för någon som avviker ifråga om arbetsförmåga eller behov av anpassningar. Var det inte så förr att man ofta kunde hitta andra lösningar för den som av något skäl inte klarade sina ordinarie arbetsuppgifter? Eller är det bara önsketänkande av typen ”det var bättre förr”?

Hur som helst tycker jag det är tråkigt när arbetsplatser av ekonomiska eller andra skäl, inte har möjlighet att se och tillvarata människors unika egenskaper. Lyssnade på en föreläsning om att ha ADHD och vad det inneburit i arbetslivet. I vissa fall kalla handen utan omsvep, men i något fall hade arbetsgivaren förmått att se möjligheterna med diagnosen och kunskapen om den. Varför inte använda en persons koncentrationssvårighet till att förbättra ett rum där det ska bedrivas verksamhet? Ett lysande exempel på att se styrkorna och vad de kan tillföra en arbetsplats!

Det är när vi förväntar oss att alla ska fungera och prestera exakt lika på en arbetsplats som vi sätter oss i klistret, tänker jag. Vi människor är inte robotar, utan just människor med allt vad det innebär av relationer, livsfaser, kulturella betingelser, fysiska och psykiska skillnader. Sådant som skiljer sig både från tid till tid i livet och från individ till individ.

Tänk vad det hade berikat oss och våra arbetsplatser om vi hade varit bättre rustade att möta och tillvarata detta!

(H)järnkoll: När jag anställde den för 15 år sedan så gick den som en dröm

Tack till Weronica Persson, Egowera, för en gripande föreläsning och för inspirationen till dagens blogginlägg! Och tack för vykortet från (H)järnkoll som fick tjäna som illustration här.

Vill du eller någon annan blogga vidare på temat läser jag gärna!

Maria Kullberg
Följ mig
Senaste inläggen av Maria Kullberg (se alla)