Psykosocial arbetsmiljö = trivselpengar?
Jag vet att journalister inte är experter och att det kan bli ’fel’ utan att man egentligen förstår det. Särskilt när man använder olika begrepp och emellanåt blandar ihop dem så att de till slut verkar betyda samma sak. Ett sådant exempel som rör arbetslivet fanns i Göteborgs-Posten i veckan.
Rubriken är Personalvård slaktas. På vilket sätt det stöds av innehållet i artikeln är dock högst oklart. De företag som figurerar i artikeln verkar inte ha dragit ner någonting inom det området. De håller fast vid; julklappar, semlor, påskägg, massage, yoga, gym, sluta-röka-kurser, trivselpengar för gemensamma aktiviteter, friskvårdsbidrag, tårta, gratis kaffe, startavgifter till olika idrottshändelser osv. De flesta av dem erbjuder också regelbundna hälsoundersökningar och medarbetarundersökningar.
Den sista, medarbetarundersökningar, är tillsammans med ombyggda kontorslokaler, moderna arbetsverktyg (bilar) och policies för hur de bör användas på ett säkert sätt, det närmaste som företagen anger ingår i personalvård och som faktiskt har med verksamheten att göra. I de tre senare exemplen dock snarare en fråga om fysisk och ergonomisk arbetsmiljö än psykosocial, vilket artikeln i början ger sken av att handla om.
Om jag skulle läsa artikeln som en ’vanlig’ läsare, skulle jag få intrycket att psykosocial arbetsmiljö till största delen handlar om just fika, fruktkorgar, friskvårdspengar, hälsoundersökningar och julluncher; dvs att arbetsgivaren uppfattas som en ’snäll’ arbetsgivare, som tar väl hand om mig och som erbjuder mig olika sätt att vara hälsosam, kulturell eller bara att ha kul’ (vilket jag inte klarar av annars…???) .
Jag har verkligen ingenting emot dessa aktiviteter. De är säkert bra på många sätt, MEN de behandlar inte själva verksamhetens inverkan på oss. Birgitta Eriksson, docent på Karlstad universitet, säger enligt artikeln att den psykosociala situationen är ett resultat av balansen mellan de krav som ställs på en och det beslutsutrymme (egenkontroll) man har. Ett bra socialt stöd kan väga upp en obalans däremellan. Även med denna ganska traditionella syn på arbete och psykosociala arbetsmiljörisker , så har de insatser som nämns ovan liten beröring med varandra utom på en punkt; de förstärker båda idén om att de anställda är ’barn’ som ska ledas, tas om hand, planeras och prioriteras för av den (förhoppningsvis) gode ledaren (arbetsgivaren). Ett annat ord för det är paternalism. Det som ändå får räknas till ’det goda’ är att krav-kontroll-resonemanget faktiskt kopplar ihop vad vi gör på arbetet, dvs själva verksamheten, med vårt välbefinnande.
Det jag undrar är: Vad är det som gör att vi tror att arbetssituationen blir bättre av att vi bowlar tillsammans? Eller att vi får ett påskägg? Visst är det kul att få presenter och uppskattning och kanske också att umgås med sina arbetskamrater utanför arbetet (i alla fall om arbetsgivaren betalar), men anledningen till att man mår dåligt på och av jobbet är sällan för att man tycker att man fick för liten friskvårdspeng eller en för billig julklapp. Om man hänvisar till det brukar det oftast vara som symboler för det man ’redan vet’, dvs att arbetsgivaren inte bryr sig om oss som gör jobbet.
Att man inte mår bra på och av jobbet har med andra saker att göra; att man inte kommer till tals; ingen bryr sig om vad man kan och vet utan saker och ting planeras över huvudet på en; man blir tilltalad och omtalad som om man bara kan och ska utföra order; att de resurser vi har inte tas tillvara för våra klienters, kunders, medborgares bästa; att man står upp över öronen med saker som ska ’fixas’ utan att man kan se några realistiska möjligheter att göra det med den kvalitet man skulle vilja osv. En utebliven julfest är inte orsaken till att man mår dåligt, det är bara ännu ett tecken på att jag inte är viktig. Att jag inte är viktig, det vet jag redan, genom det sätt vi organiserar oss på.
Om jag däremot vet att jag är viktig, om jag kommer till tals, om jag är stolt över vad vi kan och gör på jobbet, så blir en utebliven jullunch, massage, gymkort etc inte hela världen. I en fungerande organisation vet man varför det är så och troligen också att det är helt rimligt. Det är ingen stor sak och inget som gör att man mår dåligt, dvs det har inget med vår psykosociala hälsa att göra i någon mer grundläggande betydelse.
Så tänker jag, som det heter nu för tiden, hur tänker du?
______________________________________________________________________________
För den som vill läsa en mer ingående artikel om psykosocial arbetsmiljö, medarbetarenkäter och paternalism rekommenderar jag att gå in på http://www.forskarbyn.se/, där Bengt-Åke Wennberg har kommenterat samma artikel. Tryck här för att komma direkt till Bengt-Åkes artikel.
På Forskarbyn Ölsdalens hemsida finns även annat material som kan vara av intresse för den som funderar över arbetslivets många frågor. Ladda ner, läs, kommentera!
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Du sätter fingret på något mycket viktigt här, tycker jag! När vi lite slarvigt sätter likhetstecken mellan arbetsmiljö och trivsel händer något med vår syn på vad arbetsmiljö är…
Jag drar en väldigt omedelbar parallell till en artikel som jag skrivit tillsammans med Joakim Tranquist. Artikeln hette ”Chefers perspektiv på det goda chefskapet” och den baserades på intervjuer med ett antal chefer inom sjukvården. På en direkt fråga om hur de gav feedback till sin personal, så var det på allvar mer än hälften av dem som svarade att de bjöd på tårta och liknande. En beskrev detaljerat hur uppskattat det var när hon köpt kladdkaka och vispgrädde på sprayflaska… Är inte det att ta ordet feedback lite väl bokstavligt? Jag såg någon slags skämtteckning framför mig…
Det jag tänker på som feedback är något helt annat, något direkt kopplat till mina _personliga_ insatser på arbetsplatsen. Inte en kaka för att höja trivseln för hela personalgruppen…
(För den som är nyfiken kan man ladda ner antologin som pdf härifrån: http://kullbergutveckling.se/refvetarb.shtml)
Arbetsförhållanden inom Posten!
Ta del av det brev som Skyddsombudet på Posten Logistik i Göteborg skrev till Posten Sveriges VD Lars g Nordström..
Forum för arbetsrätt, Autonoma ANTIfa och Civil Olydnad avser därför att uppmärksamma Postens arbetsmiljöförhållanden medialt och går nu till alla kunder med en vädjan om stöd för de postanställda. Just er reaktion är viktig och ni kan stödja oss genom att kontakta Lars g Nordström via meil: lars.g.nordstrom@posten.se .
Meddela att ni fått vårt utskick.
Vi tackar på förhand för ert stöd.
Personligen Lars g Nordström
Den snöboll som sattes i rullning utför Postens branta stup har nu börjat utvecklas till en rasande lavin som inte går att stoppa.
Såvida inte ni som VD nu tar ert ansvar och börjar lyssna alla de anställda som står längst ned i Postens hierarki.
De berättar om hot, kränkningar och godtyckliga bestraffningar från arbetsledare och chefer. Många upplever rädsla och ångest inför varje ny arbetsdag och mår mycket dålig p.g.a. det allt hårdare psykosociala klimat som råder på arbetsplatsen.
Enda fördelen med en sådan arbetsgivare är att de anställda knyter starkare band emellan sig eftersom de inte har någon annan att vända sig till än just varandra.
Efter att jag aktivt börjat söka kontakt med drabbade över hela postkoncernen har ett hoppets ljus tänts för alla dem som drabbats och jag kan nu inte vända dem ryggen, så som Posten gjort. En del mailar, andra ringer och många tar kontakten genom sitt chattforum.
En del vill vara anonyma av rädsla för att bli tvångsförflyttade till andra arbetsuppgifter, vilket är en vanlig bestraffningsmetod inom posten, andra har fått nog och uppger både namn och kontaktuppgifter. En del vill ta ytterligare ett steg och ställa upp som vittnen i en ev. rättslig process eller medverka till att situationen uppmärksammas i media.
Gemensamt för alla dessa människor är att de blivit kränkta och utsatta för övergrepp från
Posten är en statligt ägd, offentlig arbetsgivare och med ett känt varumärke på marknaden.
Trots detta bryter Posten medvetet mot arbetsrättslagar, diskrimineringslagar, arbetsmiljölagar, regelverk och föreskrifter, interna arbetsmiljödokument och postens officiella ledarskapspolicy mm. och hotar dem som vågar anmäla lagbrott med omplacering och avsked.
De anställda som vågat rikta kritik mot arbetsgivaren eller anmält en händelse har förflyttats till andra arbetsuppgifter, avskilts från sina arbetskamrater, hotats med omplacering till mindre attraktiva arbetsplatser inom koncernen eller hotats avsked för ”personliga samarbetssvårigheter”.
De har presenterats muntliga och skriftliga varningar för uppdiktade händelser och utsatts för systematisk mobbning från arbetsledare och chefer tills de brutit ihop och ”frivilligt” lämnat sig tjänst.
Det finns ett mycket tydligt mönster i de anställdas berättelser.
Detta har inneburit att allvarliga incidenter /olyckor eller arbetsrelaterade psykosociala problem effektivt har tystats ned och aldrig registrerats i C2 eller kommit till arbetsmiljöverkets kännedom. De syns därför inte heller i statistiken och har inte kommer till er eller HR avdelningens kännedom.
Nu har jag valt att bryta denna tystnad och med stöd av de anställdas vittnesmål har jag för avsikt att offentligt gå ut och berätta sanningen om vad som händer bakom Postens slogan ”världens bästa arbetsgivare” , i syfte att skapa en tryggare arbetsplats för Postens anställda över hela landet.
Ni får gärna hjälpa mig i denna kamp, om ni som Posten’s VD delar min övertygelse om att vi en dag kan få den arbetsplats vi idag ger våra kunder sken av på Posten’s hemsida.
Med vänlig hälsning
Skyddsombudet
Posten Logistik Göteborg
Skyddsombudet som skrev brevet avskedades på Lars g Nordströms order efter att brevet kommit ut bland de anställda och fått ”för mycket” respons .
Stöd gärna skyddsombudet och de nu ännu räddare postanställdas kamp genom att Meila Lars g Nordström!
Känner igen detta. Så här har vi det på posten i tomteboda också. Bara att jobba och hålla käften om man inte ska få sparken. Alla vet men ingen vågar protestera. Heder åt Posten Logistiks skyddsombud som vågar ta strid för sina kollegor i Göteborg. Hon kan komma hit och slåss mot våra chefer också.