Värdelös värdegrund?
Går förändringsarbetet trögt? Gör n inte samma bedömningar? Ger ni inte samma bemötande? Vill ni inte samma saker? Lugn, bara ni får en gemensam värdegrund så ordnar sig det mesta. Eller?
Nej, så enkelt är det inte, men förvånansvärt ofta hör jag att ”en gemensam värdegrund” är lösningen på en mängd problem och så sätter man igång ett arbete där alla ska involveras på ett eller annat sätt. Helst både i arbetet med att ta fram en värdegrund och därefter när den ska ”implementeras”. (Vilket jag tror betyder att alla ska lära sig den överenskomna värdegrunden och vad den innebär.)
Jag har lite svårt med det här med gemensam värdegrund. Jag är inte säker på sambanden mellan värdegrund och beteende och jag är inte heller säker på att det är önskvärt med alltför mycket ”gemensam värdegrund”. För mycket av samma tänk tenderar att leda till konformitet och lydnad istället för utveckling.
En värdegrund kan ändå vara värdefull att ha. För mig funkar det exempelvis om man använder värdegrunden som en referenspunkt mot vilken man kan komma att ställas till svars; När du gör så där, på vilket sätt bidrar du till…? När du gör så där, på vilket sätt gör du det enklare för andra att …?
Då behöver man inte ha samma värdegrund. Då räcker det med att det är tydligt vad organisationen (ledningen) vill att medarbetarna ska bidra till när de gör det de gör. Vilket självklart även gäller åt andra hållet, dvs vad medarbetarna kan ställa ledningen till svars för att bidra till när den gör det den gör.
Har ni en värdegrund på din arbetsplats? Hur arbetar ni med den? Känns den som ett stöd och en vägledning i era diskussioner? Eller är det mest en massa ord på ett papper?
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Vi har en fantastiskt fin Värdegrund och en massa fina interna instruktioner – på pappret! Tyvärr diskuteras det sällan och frågan är hur medarbetare ska hantera Värdegrunden om inte Ledningen följer den?
Jag tror att en Värdegrund kan vara lämpligt att ha inom vissa organisationer även om sunt förnuft och grundprinciper som ”Behandla alla med respekt” borde räcka. Men eftersom dagens arbetsmiljöer ofta är komplexa, men många olika delar att beakta så torde det vara till nytta om man präntar ned de viktigaste beståndsdelarna OCH samtidigt håller dessa levande i form av återkommande reflektioner. Att våga reflektera över i vilken grad Värdegrunden efterlevs kan vara en både stor och skrämmande utmaning.
Tankar från en amatör
Tack Lotta för kommentaren! Det är et bra exempel på hur det ofta är med värdegrunden. Den ser bra ut men den används inte. Då blir det slöseri med tid, engagemang och resurser.
Det är heller inte ovanligt att värdegrunden är något som ”andra” behöver och eftersom det är ledningen som fattar beslutet så är de redan så insatta att de inte behöver fundera mer på den (!?!). Det är ju medarbetarna som behöver lära sig… att ändra attityd, bli mer förändringsbenägna, ändra bemötandet eller vad det nu är man tycker att man har för problem.
Att använda värdegrunden som en ledstjärna i de interna diskussionerna – även när man funderar / ställer frågor kring vad ledningen gör och hur de arbetar – är ett sätt att undvika alltför personliga diskussioner kring vilken värdegrund man HAR eller BORDE HA. Då kan man prata om vad man gör och hur det stärker de värden organisationen säger sig värna. Och det kan göras på många sätt.
Och du, det finns inga amatörer när det gäller att tycka till om eller ha erfarenhet av värdegrundsarbete. Alla har sin egen erfarenhet och den är man expert på :).
Det här med värdegrund är intressant och viktigt. Eftersom jag jobbar med att stödja kvalitets- och utvecklingsarbete i kommunal verksamhet så ser jag tydliga kopplingar mellan värdegrund och viljan/motivation att utveckla och förbättra. Inom äldreomsorgen är det dessutom lagstiftat från 2011 med en nationell värdgrund. I den verksamheten jag befinner mig i så kan värdegrund ex. vara att ställa sig frågan: ”Bor det någon på min arbetsplats eller arbetar jag i någons hem.” Vilket synsätt och värderingar det speglar får ju en konskevens i exempelvis bemötande mot de inidvider som vi ska ge vård och omsorg. Att sträva efter en ”levande” värdegrund behöver ju inte innebära konformitet. Tycker att en värdegrund ska ändras, stötas och blötas och inte vara statisk. Sen tror jag inte det finns något exempel på en framgångsrik organisation (privat eller offentlig) som inte samtidigt har en värdegrund som också är mer än en hyllvärmare både för de som jobbar där och deras kunder.
Hej Gunilla! Kul att du har goda erfarenheter! Jag håller fullständigt med dig om att det är kommunicerandet om vad vi gör, hur vi gör det och varför som är det viktiga. I det arbetet kan en värdegrund – eller vad man nu vill kalla det – vara en absolut hjälp.
Tyvärr har jag även erfarenhet av att det läggs ner mer arbete på att få människor att ha en viss värdegrund än att diskutera det vi faktiskt gör, varför vi gör det och vilka konsekvenser det får för kvaliteten på verksamheten, för vår syn på ”kunden”, oss själva, uppdragsgivaren etc. Kanske en petitess i sammanhanget men för mig ger det helt olika fokus i diskussionen.