”Inte ska väl jag?” – att affärsnätverka som student

”Inte ska väl jag?” – att affärsnätverka som student

En morgon i höstas kom jag till en föreläsning iklädd kjol, sidentopp och kavaj. ”Vart är du på väg?” frågade en kursare, eftersom denna utstyrsel låg ganska långt från min vanliga jeans-och-tröja-stil. ”Jag ska på nätverksmöte i Malmö efter föreläsningen”, svarade jag. ”400 företagare från hela världen ska lyssna på när föreläsare pratar om hur man nätverkar och gör affärer genom referenser.”

”Oj! Vad modig du är!” svarade kursaren.

”Vad menar du?” undrade jag. Hon undrade om det inte kändes läskigt att som ung student beblanda sig med framgångsrika företagare från såväl Sverige som resten av världen. ”Nej,” förklarade jag – ”tvärtom!”

Vi tar ett par steg tillbaka i historien. Förra våren läste vi på psykologprogrammet i Lund en kurs i hur man som psykolog kan arbeta som organisationskonsult. En av våra lärare, som även driver egen firma, frågade om det var någon som var intresserad av att följa med henne på ett frukostmöte hon brukade gå på för att träffa och nätverka med andra företagare. Jag räckte upp handen direkt och en dryg vecka senare besökte jag mitt livs första BNI-möte. (BNI är ett internationellt affärsnätverk grundat i USA och finns idag över hela världen).

Efter det fanns det ingen återvändo. Redan på första mötet frågade någon om jag kunde komma på mötet som ersättare åt henne några veckor senare. Eftersom mitt motto i livet är ”Varför inte?” tackade jag ja på studs. Det ena ledde till det andra och snart hade jag varit på ett femtontal möten hos fem olika BNI-team i Malmö och Lund, ibland som ersättare åt andra, ibland som ”mig själv”. Detta ledde även till flera enskilda möten och till inbjudningar rörande andra, liknande nätverksevenemang. Ett av dem var nätverksminglet ”Meet & Greet” (se bild) som anordnades i Malmö i oktober. Det var för övrigt där jag träffade Maria Kullberg, denna bloggs grundare, för första gången – ett ypperligt exempel på att nätverkande kan innebära nya oväntade möjligheter…

Affärsnätverka på affärsmingel Meet & Greet i Malmö, oktober 2011

Affärsnätverkande på minglet Meet & Greet i Malmö i oktober 2011. Jag i grå klänning till höger i bild. Foto: Marie Nordström, Meet & Greet

Tre saker har framför allt slagit mig när jag som student varit ute och nätverkat med företagare under det senaste året:

1. Det är inget att vara rädd för.

De allra flesta företagare jag träffat har varit positivt inställda, mycket hjälpsamma och intresserade av vem jag är, vad jag gör och vad jag skulle kunna erbjuda dem i ett eventuellt samarbete. Det är lätt att tro att man som student inte har så mycket att komma med, men om man vågar gå fram till någon och presentera sig och den personen säger ”Jamen, du och jag borde ta en one-to-one” (personligt möte) – då tar självförtroendet ett stort skutt.

2. Det är svårt.

Att gå på nätverksmöten är inte svårt. Men att nätverka på ett effektivt sätt är en helt annan femma. Det räcker inte att presentera sig som ”jag heter Lina, är snart färdig psykolog och söker jobb”. Du måste veta vad du kan, vad du vill och vad du har att erbjuda andra. Du måste tänka igenom detta noga och du måste formulera det på ett sätt som gör att du väcker intresse. ”Jag hjälper grupper att utvecklas” kanske låter fint, men ”Jag arbetar med konflikthantering och effektivare kommunikation i arbetsgrupper” säger betydligt mer.

3. Det är oerhört lärorikt, inspirerande – och roligt.

Nätverkande handlar mycket om snöbollseffekten och om fjärilseffekten. Snöbollseffekten därför att ett möte ofta leder till ett annat; man kanske får tips om ett annat event eller stämmer träff enskilt med någon person som man vill lära känna bättre. Fjärilseffekten därför att små händelser kan leda till stora saker. Ett frukostmöte klockan sju en kall fredagsmorgon i mars, när man egentligen vill ligga kvar i sängen, kan öppna dörrar som får en enorm inverkan på ens framtid. Det ena leder till det andra. Det är bara att följa med strömmen. Jag menar… varför inte?

 

Lina Bodestad
Följ mig