En politisk baksmälla

Vi var många som vaknade i måndags morse med vad som bokstavligen kändes som en baksmälla. En politisk baksmälla, oklart dock vilken fest som var orsak till den rent fysiska känslan av obehag och illamående. 13 % av svenskarna har röstat på ett brunt parti med rasistiska och nazistiska rötter, och det finns antagligen flera olika förklaringar till deras framgång.

När nu dimmorna skingras och den nyktra verkligheten klarnar så är det dags för oss som röstade på ett demokratiskt parti att faktiskt göra något om vi vill vända den här obehagliga, människofientliga utvecklingen. Många sätt har vi prövat de senaste åren och Tove Lifvendahl publicerade i SvD frilansjournalisten Per Johanssons lista:

Fem sätt som uppenbarligen inte fungerar om man vill bekämpa rasismen:

1. Den självgoda surdegsantirasismen
Expempel: Sprida filmer med budskapet ”Titta här vilken vilken korkad person med konstig dialekt som inte klarar av att svara på journalistens enkla frågor om politik trots att hen kallar sig för politiker. Oj, oj, oj, så korkad och bonnig man kan vara”.

2. Cirkulationsantirasismen
Exempel: Berätta för 400 andra kulturintresserade och intellektuella antirasister att alla människor är lika mycket värda och att Sverigedemokraterna är rasister. Dessa sprider i sin tur budskapet vidare till 400 andra kulturintresserade och intellektuella antirasister.

3. Den känslomässiga antirasismen
Exempel: Säga att alla poliser är fascister, kalla moderatledaren för rasist eller påstå att all rasism är strukturell rasism.

4. Den blundande antirasismen
Exempel: Bara umgås med andra kulturintresserade intellektuella antirasister och sedan bli förvånad när var åttonde svensk röstar på ett främlingsfientligt parti och undra vilka alla de människorna är.

5. Den överskattande antirasismen
Exempel: Att som journalist förmedla vad politiska kandidater säger och utgå från att läsarna/tittarna/lyssnarna själva ska kunna bedöma rimligheten i det sagda och att eventuella galenskaper är så genomskinliga att motfrågor och faktagranskning känns överflödigt.

Dessa sätt och att vända ryggen mot SD och deras gelikar har vi nu prövat utan framgång. Om vi vill ha ett politiskt klimat där alla människor är lika värda så måste vi ta till andra metoder. Engagera oss och aktivt få fler att se det vansinniga i att dela in människor i grupper efter hudfärg, religion eller kön. I arbetslivet såväl som samhället i övrigt.
Tillåt mig att ödmjukt citera Martin Luther King: ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”

Camilla Ländin
Senaste inläggen av Camilla Ländin (se alla)
1 svara

Kommentering är stängd.