Symbolvärden, värdegrund och yrkesliv
Vad säger en bild om mig själv och är vi alltid medvetna om vad vi signalerar? I dagarna har det visat sig att medvetenheten inte är helt uppenbar.
Som yrkesmänniska har jag ett visst krav på mig att uttrycka en värdegrund som korrelerar med min arbetsgivares.
Det innebär inte att man måste vara tyst och okritisk, absolut inte. Tvärtom. Det är bara det att om jag vill vara kritisk, bör jag vara det på ett sådant sätt att det jag säger når direkt fram till arbetsgivaren och inte kommer bakvägen. Men framför allt är det essentiellt för mig som yrkesperson att vara medveten om vilka krav som ställs på mig när det gäller värdegrunden.
Det jag visar utåt kommer att förknippas med den verksamhet jag arbetar i. Och arbetar jag inom det offentliga är det kanske ännu viktigare. Politiker, poliser, sjukvårdsanställda och andra med viktiga samhällsfunktioner, är mer granskade än andra. Man skulle kunna tycka att till exempel en polis i sitt privata liv bör få lika mycket utrymme att vara privat som andra, men riktigt så enkelt är det inte. Att vara privat innebär per se att man faktiskt också är just privat. Så fort man använder sig av exempelvis en bild som tillhör yrkeslivet, försvinner ordet privat omedelbart. Det innebär alltså ett ansvar för hur man visar fram sig själv.
Symbolvärdet i en yrkesbild, överskrider vida symbolvärdet i en privat bild. Och därmed blir kopplingen mellan mitt privata- och mitt yrkesjag mycket stark.
Därför är det också viktigt vilken värdegrund jag signalerar, oavsett vad jag själv tänker mig och anser mig uttrycka.
Det finns en poäng med att offentlig verksamhet och särskilt om det är en verksamhet som har mycket makt, granskas hårdare än annan. Det handlar dels om att verksamheten finansieras genom skatter och dels om att man faktiskt är anställd av samhället för att verka för samhällets bästa. Har jag dessutom blivit betrodd med mer makt än de allra flesta, är granskningen av yttersta vikt, eftersom det innebär att samhället säkerställer att makten inte används felaktigt eller i större utsträckning än de demokratiska reglerna föreskriver. Om jag då signalerar värden som inte stämmer överens med den demokratiska värdegrunden, måste jag också ta konsekvenserna av det.
I samma andetag som jag väljer ett arbete inom offentligheten, alltså exempelvis polis, har jag också ett ansvar för hur jag agerar och uttrycker mig, vilka symboler jag använder och vilken värdegrund jag uttrycker. Människor som ser mig och mitt uttryck, kommer att reagera om det strider mot de värden som allmänt förknippas med offentlig verksamhet. I dagarna har jag vid ett flertal tillfällen diskuterat detta såväl i sammankomster som i sociala medier. Min utgångspunkt är att det ju inte spelar någon som helst roll vilket värde jag anser att min bild har – t ex på Facebook – om andra som ser den, upplever ett negativt signalvärde, som dessutom spiller över på min arbetsgivare och den verksamhet jag är anställd i.
Att förstå skillnaden mellan mitt privata jag och min yrkesroll är essentiellt för min överlevnad som yrkesmänniska. Att förstå skillnaden mellan vad jag tycker mig signalera och vad andra uppfattar är också nödvändigt för att jag ska överleva som yrkesmänniska. Att vara kritisk är en helt annan femma. Om jag tycker att den verksamhet jag arbetar i sköts illa, har jag all rätt och ska få möjlighet att uttrycka kritik utan repressalier.
- Tänk om, tänk nytt - 14 december 2015
- Bryta mot osynliga regler på jobbet - 30 november 2015
- Utveckling och effektivitet - 16 november 2015
Bolagiseringen av kommunal verksamhet tror jag är förödande för de anställdas integritet. De tappar kontakten med dem de har i uppgift att tjäna. Det vill säga – medborgarna.
Det är möjligt att så är fallet. Men jag relaterade egentligen mest till min dåvarande arbetsplats, Polisen, som ju är statlig.
Jag har ju inte arbetat i kommunal verksamhet och följaktligen har jag inga erfarenheter av bolagiseringen heller. Därav min kommentar. Men tack för att du uppmärksammar mig på att det också kan vara en grund till avståndet till medborgarna!