Tid för samtal?
Denna vecka samtalar jag. Jag gör det på en seminarievecka som vi kallar Forskarbyn Open och arrangeras av föreningen Forskarbyn Ölsdalen där jag är ordförande. Vi är en liten förening men man behöver inte vara medlem för att delta i veckan. På dagarna samtalar vi ganska organiserat men utan talarlista. Några gånger per dag är det någon som har förberett ett inspel om något som rör och berör den som gör inspelet. En helt fantastisk vecka, enligt mig. Jag får möjlighet till spetsning av mina specialområden och samtidigt till en viss allmänbildning eftersom inspelen varierar, men framförallt har jag fått öva mig i att samtala, att förstå samtalande och att analysera själva samtalet och samtalandet. En kunnighet som har varit guld värd i mitt arbetsliv.
Vi har hållit på i flera år och att döma av denna lilla skara människor så finns det allt mindre tid för samtal och reflektion i vårt arbetsliv. Antalet deltagare varierar men man kan se att andelen pensionärer, arbetslösa, forskare eller ”fria konsulter” dominerar. De med ett ”vanligt” arbete får allt svårare att ta sig tid och när de kan så blir tiden allt mindre. Från att tidigare ha stannat 3-4 dagar kommer de nu endast en dag. Kontinuiteten försvinner (för dessa deltagare) och så även de viktiga samtalen på kvällen då vi funderar över vad som sagts och varför.
Det som var tänkt som en samtalsvecka tenderar då att att bli en ”kurs” där man 8deltagaren eller dennes chef) kräver att få sig något direkt matnyttigt till livs av de som gör inspelen. Samtalandets utforskande karaktär och det gemensamma utforskandet och lärandet försvinner in i dimman.
Vad beror det på? Att det som inte är debiteringsbart eller hänförbart till specifika arbetsuppgifter inte får läggas arbetstid på? Eller att nyttan inte kan mätas? Eller är det helt enkelt en irrelevant kunnighet? Vad tror du? Behövs kunnighet om samtalande i ditt arbetsliv och finns det tid och plats för det?
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Oj, det var många tankar och frågor på en och samma gång, men alla pekar på något viktigt. Min erfarenhet är att man måste TA SIG TID att samtala, alltså prioritera det. Och det är definitivt en mycket viktig del i arbetslivet. Precis som i det privata livet. Utan samtalet finner vi inte varandra, tänker jag. Det är genom samtalet vi lär känna varandra, får möjlighet att förstå en annan människa. Och inte minst kan samtalet bli något produktivt i slutänden…Möjligheten att förändras, se sina egna baksidor, få korn på det som är viktigt. Jag tycker den här samtalsveckan verkar vara både härlig och inspirerande. Kanske borde man på varje arbetsplats åtminstone ett par gånger om året, stoppa all produktion, och bara ägna sig åt samtalet?!
Det hade varit häftigt! Som ett övningstillfälle för att det ska funka i det vardagliga samtalandet vi alla behöver för att överväga och ta ställning till olika alternativ och tolkningar av världen.
Någon slags metasamtalande som har fokus på hur det är att samtala. Exv. vad som gör att det känns kul att delta, vad som gör en orolig att delta, vad som inte är möjligt att prata om, när man känner sig utanför samtalet etc etc.
Det är tur man är egen företagare så man kan testa idén :)… synd jag inte har så många arbetskamrater…
Tack för kommentaren!
Ja eller otur i det fall att man skulle velat testa det på sina arbetskamrater/medarbetare. Kanske får testa på varandra istället?
:D