Vart tog samtalet vägen?
Hej och hå och kommunikation. Sociala medier, chattar, mess och mejl i all ära, men varför tror vi att det går snabbare och lättare att kommunicera digitalt?
Ingen anklagelse här nu. Gör det själv och förundras över mitt eget beteende. Blir ofta stressad, orolig och irriterad när svar dröjer eller om jag blir missförstådd. Ja, men hallå! Varför inte ringa istället? Om jag vill få svar snabbt eller förklara något så är det väl ändå enklare att ringa. Så vad handlar detta om egentligen?
Stress med intern chatt
Har det liksom bara blivit en vana och vi glömmer bort att det går att ringa? Vill vi inte ”störa” någon med ett samtal? Är det ren lathet, eller vad? Vad tror ni? Pratade nyligen med en vän om detta som berättade hur det kan gå till på hennes jobb där de har en intern chatt. Hon sitter och jobbar och plötsligt kommer ett ”Hej!” från chatten upp på skärmen. Sedan står det exempelvis ”Maria skriver……Maria skriver….Maria skriver” och hoppande punkter visas, precis som på Messenger för er som känner till det.
Tar EVIGHETER innan meddelandet kommer upp och då i tron om att det är ett låååååångt meddelande. Men nej då; det kan stå ”Jo, jag skulle vilja fråga dig om en sak…” och inget mer. Sedan ska min vän svara ”Ja, vad vill du fråga?” varpå en ny harang med ”Maria skriver…Maria skriver……Maria skriver…” drar igång. Vänt, vänt….vänt, vänt…ha,ha,ha. Tröttsamt och komiskt.
DET om något skapar ju stress, och i mig kröp det bara när hon berättade om detta. Varför inte RINGA och fråga? Ett extremt exempel i och för sig och säkert finns det liknande på andra arbetsplatser där det behövs och funkar bra. Men ibland tror jag att det krävs nytänk och förändringar i hur vi kommunicerar på jobbet eller i jobbsammanhang.
Mejl-, mess- och chattbeteende
Att mejla eller messa om viktiga jobbärenden eller om tider är ju inte så lyckat precis. Hur vet jag när och ATT mottagaren ser det jag har skickat? Alla har ju inte aviseringar påslaget. Och tänk så mycket tid som går åt till att både skriva och vänta på svar. Eller om du chattar på Messenger med någon som skriver snabbare än dig och har ett helt annat tempo i sin kommunikation. Skapar ju stress hos båda.
Den ena får vänta på respons och den andra känner sig stressad eller hinner inte få ”sagt” det man vill. Den digitala kommunikationen har förstås också sina fördelar beroende på vad man jobbar med, och jag skulle inte vilja vara helt utan den. Däremot tror jag vi behöver tänka lite mer på HUR vi kommunicerar och interagerar med varandra; hur vi beter oss och tillåter andra att bete sig. Jag brukar ofta tänka på hur det skulle vara om samma beteende jag har upplevt utspelade sig i ett telefonsamtal. Det skulle ingen acceptera. Så här:
Två personer pratar med varandra och samtalet flyter på, plötsligt tystnar den andra helt utan förklaring, säger något så man inte fattar alls vad hen menar men förväntas förstå, eller bara lägger på luren helt utan förvarning. Inte så trevligt eller hur? Exakt detta händer ofta i chattande. Jag tycker vi kan visa varandra lika mycket respekt där som om det vore ett telefonsamtal eller ett fysiskt samtal. Vi är ju liksom inga tankeläsare. Sedan beror det ju självklart på vad ”samtalet” handlar om och hur viktigt det är med svar och avslut, och bland ger det sig själv i en tyst överenskommelse eller en tumme upp. Eller man liksom bara vet. Då är det ju helt okej och ömsesidigt.
Meddela sig
Självklart finns det heller inte alltid tid att läsa och svara på mess, chattmeddelanden eller mejl på en gång, vet själv. Vi måste prioritera, som allt annat på jobbet. Däremot kan vi ju alltid meddela oss på något sätt så den andre slipper undra. Tar två sekunder att skriva ”Hör av mig senare” eller bara ge något lite tecken på att man har sett eller tagit emot.
Ibland kan vi också glömma bort att svara. Händer nog alla i dagens enorma kommunikations- och informationsflöde. Inte konstig alls. Om det händer ibland alltså. Men att ignorera eller ”glömma” att svara för ofta luktar brist på respekt och vanligt hyfs. Eller så kanske det är rädsla i form osäkerhet på vad och hur man ska svara, eller att någon behöver betänketid. Det är ju helt okej, men då kan man kanske skriva ”Tack för ditt mejl! Behöver fundera lite så jag hör av mig så snart jag kan.” Något svar är bättre än INGET svar.
Japp, detta om digital kommunikation är något jag har funderat på länge och velat ta upp. Vet med mig att jag ofta skriver FÖR mycket och för långt. När det ”blir” så kan jag ju istället skriva ”Har mycket att berätta” eller ”Vill gärna bolla lite med dig om det här” ”När kan jag ringa?”
Så verkligen, detta inlägg är till alla som liksom jag behöver och funderar på detta och ”Note to self” om att själv bli bättre på detta, och vara tydlig i min egen kommunikation med andra. Insikter, självrespekt, respekt för andra, tankeställare och viljan till förändring går hand i hand. Jag är själv en skrivande person och skriver hellre än ringer, men inser att jag behöver tänka om i vissa situationer. En bra början!
Vad har Du för erfarenheter av detta? Hur kommunicerar du på jobbet? Vad tycker Du?
Hon erbjuder tjänster som ArbetsLivscoach, och livscoaching för enskilda medarbetare, företagare och privatpersoner. Hon kan också anlitas som föreläsare om positiv arbetsmiljö och leder workshops om samspelta team och öppen kommunikation.
- Hur kan du hantera attitydproblem på jobbet? - 1 februari 2018
- Koppla ner och av – Hur gör du? - 21 december 2017
- Snällkultur istället för gnällkultur? - 7 december 2017