Är du antingen eller?
Ibland blir jag riktigt trött på blanketter, enkäter, institutioner, myndigheter och många med dem som utgår från att jag är antingen eller. Antingen är jag studerande, pensionär, arbetssökande, anställd ELLER egen företagare? När jag i själva verket är både studerande, egen företagare OCH anställd.
Framförallt är det enkäter av olika slag som utgår från att jag bara kan vara en sak i taget, men förra veckan blev det extra intressant när jag skulle ansöka om ett kort i en bank. För att de ska veta om de tycker att jag är värd att inneha detta kort behöver jag uppge inkomst och sysselsättning, Det är ju en fråga om förtroende och då vill man ju inte att banken ska tro att man ljuger. Det kändes därför som extra viktigt att det blev rätt.
- Jag arbetar 50% på Malmö högskola.
- Jag är egen företagare.
- Jag är studerande. (Att vara doktorand räknas både som studerande och anställd, men just i mitt fall som studerande eftersom jag inte har något anställningsförhållande med Lunds universitet.)
Eftersom jag bara får fylla i ett alternativ funderar jag på vilket jag ska välja. Jag väljer Anställd eftersom jag tror att banken gillar att man är anställd. Den inkomst jag uppger är dock baserad på både företaget och anställningen, dvs min totala inkomst – vilket ju är det de frågar efter. Om de då skulle kolla mina uppgifter så skulle uppgifterna från min arbetsgivare inte stämma. Då finns ju alltid risken att de tänker: Försöker hon frisera sin inkomst för att ligga bättre till?
i detta fall fanns heller ingen ruta för övriga uppgifter eller liknande men man kunde ringa kundtjänst om man ville komplettera sina uppgifter eller hade några frågor. Jag ringde. Någon svarade. Denne någon förstod inte problemet. Om kreditprövaren hade några frågor så skulle de ringa. Nej, jag behövde inte lämna några kompletterande upplysningar.
Man kan undra varför de frågar överhuvudtaget?
OK, det kanske är ett I-landsproblem, men det får konsekvenser. När jag slutar min anställning på Malmö högskola, dvs när projektet är slut om cirka ett år, så kan jag inte få A-kassa eftersom jag är företagare. För a-kassan är det som graviditet. Man kan inte vara lite företagare, antingen är man eller så är man inte. Även om potentialen skulle vara stor kan man behöva lägga ner verksamheten helt för att klara sig i det korta perspektivet. Nu har jag inte tänkt att det ska bli så utan jag räknar kallt med att kunna försörja mig på ena eller andra sättet, men det är ett faktum för många andra och ett möjligt scenario även för mig.
Första gången jag hade a-kassa var på 90-talet och då råkade jag vara medlem i Journalistförbundet. Där fick man inte heller vara företagare, men man kunde vara frilansare. Istället för att fylla i de timmar man arbetade så fyllde man i hur mycket pengar man fick för jobbet, så räknade de ut hur många timmar som skulle dras. Jag vet inte om de gör så fortfarande men nu så här i efterhand kan det ändå kännas ganska sympatiskt. Det var i alla fall möjligt att vara ”både och”. Jag fick till och med studera samtidigt med a-kassan eftersom jag 1) hade gjort det redan som heltidsanställd, 2) det var på halvtid och 3) det var på kvällstid (vad det nu hade med saken att göra, men i alla fall. Det var den motivering jag fick.)
Det blev en lång historia men min poäng är att vi alltför ofta lever och agerar SOM OM saker och ting är på ett visst sätt när de faktiskt är på ett annat. Oavsett om det gäller enkäter, blanketter eller regler. Det finns säkert många fler sådana exempel där ramverket inte stämmer med den verklighet vi upplever som medborgare. När ”verkligheten” inte stämmer med ens egna upplevelser då kan man nästan bli galen. När det är precis tvärtom. Det är jag som är verklig och den förenklade regel-/enkätvärlden som är galen.
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Hej Lisbeth,
Jag förstår din situation, är där själv just nu. Jag har dock gått med i Unionen som studerande och de accepterade att jag driver eget företag 50%. Mitt råd är att prata med dem. Lycka till!
Hej Lisbeth, det finns ännu fler fackförbund som godtar (efter prövning) att man är både egen företagare och arbetssökande. Jag tillhör Akademikerförbundet och är själv just nu både arbetssökande på deltid, är egenföretagare + att jag faktiskt (och jag är jättelycklig för detta) har fått godkänt att få studera på deltid – under förutsättning att jag söker jobb under tiden. Det gör att jag har möjlighet att vidareutbilda mig till avspännings- och stresspedagog, kunskaper som jag vill använda i mitt eget företag som kursledare och senare även som föreläsare och vägledare.
Försök att tänka att den situationen du befinner dig i just nu, kan du vända till något konstruktivt och använda som exempel i din egen verksamhet.
Jag önskar dig varmt lycka till!
/Eva Winje Algehov