Arbetsmiljö hela veckan
Det är Europeiska arbetsmiljöveckan den här veckan, men det verkar inte märkas överallt. Men det är inte försent att göra något åt det. Här kommer några förslag:
1) Idag och imorgon är det arbetsmiljömässan Gilla Jobbet där det händer en massa saker: seminarier, workshops, mässa och mycket annat. Suntarbetsliv delar bland annat ut priser för riktigt bra arbetsmiljö inom kommuner och landsting. Finalisterna kommer från kirurgavdelning 6 på Centralsjukhuset i Karlstad, landstinget Värmland, städenheten i Piteå kommun, samt vårdcentralen Nygatan i Linköping, landstinget i Östergötland. Ett sätt att uppmärksamma arbetsmiljöveckan kan vara att läsa om kriterierna i tävlingen och om finalisternas arbetsmiljöarbete och fundera över hur man själv har det på den egna arbetsplatsen jämfört med pristagarna. Vilka saker är vi bra på och behöver värna, och vilka behöver vi förändra? Tröttnar man på sin arbetsplats och har möjlighet att ta sig till Stockholm kan man kanske till och med ta sig en tur in på Gilla Jobbet.
2) Ett annat sätt att uppmärksamma veckan är att fira ditt skyddsombud eftersom det idag onsdagen den 22 oktober är Skyddsombudens dag. Det finns en mängd skyddsombud i Sverige som gör ett väldigt bra jobb trots ibland ganska knappa
resurser. De tar ansvar för både sin egen och andras arbetsmiljö och det är inte alltid de får tack för sina insatser. Ofta är det mesta arbetet förebyggande så med engagerade och kunniga skyddsombud blir det lättare och enklare att upptäcka risker i tid, innan de orsakar skada eller annan ohälsa. Så du kanske har ditt skyddsombud att tacka för att du inte har blivit drabbad av ohälsa – du vet kanske inte bara om det.
Daglig tacksamhet är kanske inte det som präglar livet för ett skyddsombud, men om de inte fanns är jag ganska säker på att vi skulle ha en mycket sämre arbetsmiljö. Passa på att tacka ditt skyddsombud – och fira lite extra idag den 22 oktober.
3) Gör en organisatorisk skyddsrond! Arbetsmiljöverket kom för några veckor sedan med en remiss i syfte att anta föreskrifter om ”Organisatorisk och social arbetsmiljö”. Varför inte göra en organisatorisk skyddsrond redan nu? Du kan använda ett material som jag har utarbetat baserat på min forskning om hur organiserandet påverkar oss. Bara att ladda ner >>
4) Arbetsmiljöfrågor är viktiga varje dag, året runt men ibland kan det vara bra med en extra kick. Varför inte planera en alldeles egen arbetsmiljövecka på din arbetsplats? Vad är det just ni skulle behöva veta mer om eller diskutera djupare?
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Men tyvärr finns det många f d skyddsombud inkl. mig själv som gjorde allt för att uppmärksamma tillsynsmyndigheten Arbetsmiljöverket redan i slutet av 1990-talet på de allvarliga bristerna i den psykosociala arbetsmiljön. Brister i ledarskap och organisation dvs grogrunden till konflikter och mobbning och som vi idag vet leder till försämrad psykisk hälsa för de anställda. Därför finns det all anledning för ett samhälle som vill komma till rätta med psykisk ohälsa att verkligen gå till botten med problemen i arbetslivet! Under de tio år som gått sedan jag själv ”gick in i väggen” har jag förundrats över hur man lyckats lägga locket på trots all forskning och larmrapporter som varnat för ökad psykisk ohälsa om inte psykosociala arbetsmiljöproblem uppmärksammas och snabbt åtgärdas. Konkreta förslag på åtgärder fanns och finns ännu att tillgå i arbetslivsdelegationens slutrapport SoU 1999:69. Det är inget annat än en stor samhällsskandal när ansvariga politiker under årtionden blundat för fakta och därmed låtit arbetsrelaterade psykiska diagnoser bli vår tids nya folksjukdom.
Visst är det bra att arbetsmiljöverket vaknat upp ur sin långa dvala och börjar sköta sitt uppdrag, men det skulle vara mycket bättre om de lade korten på bordet och erkände sina stora misstag tex att de ”glömde” följa upp vad som hände på min arbetsplats socialkontoret efter deras inspektion 2003. Hade de gjort det så hade de kunnat konstatera att tre av de personer de intervjuade inkl. mig själv skyddsombudet hade ökat på den redan höga sjukfrånvaron (25%) på avdelningen för individ och familjeomsorg. Hur ser situationen ut för socialsekreterarna idag tio år senare?
Ja, jag har svårt att dölja den ilska jag känner för att alla svek. Facket, företagshälsan, försäkringskassan och arbetsmiljöverket slog alla varsin spik i kistan. Och det är ingen tröst att veta att man inte är ensam…. utan tvärtom är det…. det allra värsta!
Men jag är i grunden en positiv människa så nu önskar jag av hela mitt hjärta att den nya regeringen ska ge en ny oberoende instans uppdraget att utreda hur vi psykiskt arbetsskadade kan ges upprättelse och få tillbaka förtroendet för rättssamhället. Ta gärna hjälp och råd av oss hur och vad som ska göras för att ingen ska behöva gå igenom den resa vi ..som överlevt… gjort.
Eller…. är det fortfarande viktigast att skydda de oansvariga politikerna och höga tjänstemännens anseende och fortsatta karriärer?
Hej Barbro!
Tyvärr. Du är som sagt inte ensam och jag tror inte att det är så mycket annorlunda idag än för tio år sedan. Jag kan inget om din situation (mer än det du skriver ovan) och ingen situation är den andra lik men jag skulle nog gissa att det är ett antal olika krafter som gör att det blir som det blir.
Förmågan att blunda och hoppas att det går över är en. Kanske förståeligt som strategi för en del för att de ska kunna överleva. Det gäller bara att hålla tummarna för att det inte går åt skogen. Gör det det gäller det att skydda sig. Det blir då snarare en reaktion för att skydda sig mot vad man tycker blir en orättvis anklagan (”jag har gjort så gott jag har kunnat i en orimlig sits”), än en drivkraft från början.
En annan kraft är att individualisera alla tecken på att något inte fungerar. Typ: Det är bara A som är stressad eftersom hennes kunskaper i datasystemet är så dåliga; B är stressad pga sin familjesituation, C är allmänt lite känslig och har ingen förmåga att prioritera osv. Och om man letar efter ofullkomligheter hos enskilda personer – oss själva eller andra – så kommer vi att hitta massor att ”skylla på” på innan vi kommer till problemen på arbetsplatsen – trots att det är det vi har gemensamt.
En variant på det är att det är så mycket enklare om det är fel på en person (eller flera). De där frustrationerna i verksamheten som leder till irritationerna i arbetsgruppen och kundernas ökande missnöje kanske känns oöverstigligt att hantera: Hur sjutton ska vi kunna få ordning på det?? Det kan vara en känsla av brist på kunskap, förmåga eller vilja för att gemensamt kunna komma vidare, men slutsatsen blir densamma – enklare att prata om personliga tillkortakommanden.
Om man bara är kapabel att prata om problem ur ett individbaserat fokus är det hög risk att någon eller några kommer att anses som ”besvärliga” eller utses som syndabockar, och då är det DE som blir problemet som ska lösas – inte de problem ”de besvärliga” vill peka på. Vilket ofta får konsekvensen att hierarkin sitter i orubbat bo, dvs de behöver inte ”lida” på samma sätt som den de menar behöver ”åtgärdas”. Eftersom vi har ålagt chefer ansvaret att ordna upp saker blir det ju också deras problemformuleringar och lösningar som realiseras. Det blir ”systemet” som skyddar cheferna snarare än cheferna själva.
Under tiden allt mer kraft läggs på att lösa problemen med individbaserade resonemang blir ofta situationen allt värre. När man väl inser att det inte hjälpte att bli av med A eller ens med B så är katastrofen ofta ett faktum för länge sedan – och MYCKET svårare att komma till rätta med. Då har folk slutat, fått sömnproblem och / eller blivit sjukskrivna för länge sedan, för att inte tala om den misstro till varandra som har brett ut sig. Och ingen tror längre att det går att göra något åt situationen.
En sådan process kan gå fortare än man tror. Att vara lyhörd för frustrationer på arbetsplatsen och ta dem på allvar och diskutera både rimligheten i dem och möjligheten att göra annorlunda, är därför en väldigt bra insats för både verksamheten och arbetsmiljön.