Kan du bli någon du vill vara?
Jag tänkte som sista blogginlägg inför sommaren ta upp en sak som dels ligger mig varmt om hjärtat, dels varit aktuellt tidigare här på bloggen. I blogginlägget den 5 juni 2012 skriver Victoria Öjefors att vi, var och en, blir olika personer beroende på sammanhanget. Så långt håller jag med. Victorias poäng tror jag däremot är att det är jag själv som har makt att bestämma över vem jag vill vara och när. Det håller jag dock bara delvis med om.
Jag tror att vi ’blir till’ genom interaktionen med andra människor. Vi kan därför inte bestämma det alldeles själva, det sker i ett samspel, där man själv har en viss inverkan men där man är långt ifrån ensam om att ha makt eller kontroll över utfallet.
Även idén om ”vem vi vill vara” är en interaktivt skapad idé. Av olika skäl vill vi agera på ett visst sätt, bidra till ett visst samhälle, ser vissa saker som mer intressanta, viktiga etc än andra. De idéerna har vi inte ensamma suttit och uppfunnit; de uppstår i interaktionen med alla de vi träffat, de erfarenheter vi har gjort och de kulturer och sammanhang vi har varit en del av.
Jag tror absolut att vi till en del kan bestämma oss för ”vem vi vill vara”, men det är inte alltid det är möjligt att vara/bli den personen. Jag har, tyvärr, alltför ofta stött på människor som av olika anledningar blir nån de inte vill vara – de känner sig mer eller mindre tvingade att hålla tyst om saker fast de vill se sig som modiga och ärliga; de vill vara engagerade i och stolta över sitt arbete men det sliter för mycket på dem så de distanserar sig och börjar betrakta sina kunder, patienter eller klienter som diagnoser och objekt istället för de unika, enskilda människor de är. Jag har träffat människor som på arbetstid gör saker som de anser slösar med deras tid (deras liv) och kanske till och med gör saker de skäms över (och som de därmed också måste hålla tyst om).
Det är dock få jag har träffat som har som uttalad idé eller strävan att vara just det; dvs undfallande, feg, blind för orättvisor, cynisk, oengagerad etc.
Däremot har jag träffat på en mängd människor som mår dåligt av att den de blivit (blir) på sin arbetsplats inte längre är någon de kan stå för. Så min enkla fråga till dig innan sommaruppehållet är; hur är det på din arbetsplats? Vem kan man bli genom ert organiserande? Är det någon du vill vara?
____________________________________________________________
Detta var mitt sista blogginlägg innan sommaruppehållet. Maila gärna om du har några idéer eller kommentarer om arbetslivets olika frågor i allmänhet eller på mina blogginlägg i synnerhet. Kom också gärna med tips på ämnen för ett blogginlägg. Jag är åter i augusti och önskar både mig själv och alla andra en härlig sommar! :)
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Vilken bra fråga! Kan du bli den du vill vara på din arbetsplats?
Jag tror att det går att bli den du vill vara, eller åtminstone komma lite närmare. Och att välja sin omgivning, så långt det går, är ett steg.
Det är klart att det finns omständigheter vi inte råder över. Att byta jobb är ju betydligt lättare (därmed inte sagt att det alltid är lätt) än att byta famlj. Och familjen är ju ofta det sammanhang som allra först präglar oss som personer.