Management by Circus?
En del händelser är svårare att kommentera än andra för de ligger lite för nära ens egna upplevelser eller folk man känner. Men nu gör jag det i alla fall, dock endast för att illustrera ett mer allmänt fenomen.
Exemplet Arbetsförmedlingen
Arbetsförmedlingen i Arlöv (och Staffanstorp) har varit i media ett tag för att ha fuskat med siffrorna. Man har kodat sökande som om de har fått jobb endast för att få bättre siffror, inte för att de faktiskt har fått jobb. Personalen har gått med på det eftersom chefen har sagt till dem att göra det. En chef som man, enligt reportagen i Sydnytt, verkar vara rädda för; han trakasserar, får utbrott, skäller och domderar. Ett flertal på kontoret har antingen slutat, är sjukskrivna eller får hjälp av Företagshälsovården för att klara av sin situation.
Det grundläggande problemet är inte fusket med siffrorna utan att det är möjligt att fuska med siffrorna. Inte rent tekniskt utan professionellt; att kulturen på arbetsplatsen gör att man gör det – trots att man vet att det är fel. När man har protesterat har man fått repressalier och när man påtalat problemen för överställda – som skulle ha makt att göra något åt det – har man mötts av olika reaktioner. Dock aldrig blivit tagen på allvar i själva sakfrågan – varken om fusket eller chefens beteende. Med sådana reaktioner är det inte konstigt att tystnaden breder ut sig, inte bara på Arlövskontoret, utan i hela organisationen. En tystnad som kombineras med lydnad. Man gör som man blir tillsagd. För att inte råka illa ut, för att priset att inte göra det är för högt, för att man inte tror att man har ansvar för sina handlingar. Inte vet jag varför, men man gör det – eller slutar eller blir sjuk.
Exemplet Staffanstorp
I Staffanstorps kommun har man med anledning av Uppdrag Gransknings program om kommunens resor till Mipim-mässan i södra Frankrike beställt en egen revision för att granska så att allt – inte bara Mipim-resorna – har gått rätt till, dvs enligt reglerna. Såsom att det vid representation på kvittot ska framgå syfte med aktiviteten samt de medverkandes namn, funktion och organisationstillhörighet. Den som skriver på betalningen godkänner syftet och de medverkandes legitimitet för syftet. Detta, visade granskningen, hade inte till fullo efterlevts.
Jag har arbetat i offentlig sektor i ganska många år och jag har beställt catering, middagar, hotell med mera i olika sammanhang. Ibland har jag missat att skriva dit alla namn och då har jag fått kvittona i retur med uppmaningen att komplettera underlaget. Så går det till i sunda organisationer. Om någon gör fel eller glömmer så finns det ett system som slår till (gäller inte alla avseenden i en verksamhet men definitivt i det ekonomiska). Kunniga och ambitiösa ekonomiassistenter vet var gränserna går och de hjälper mig, som är mindre kunnig och/eller mindre ambitiös, att hålla ordning på dem. Det innebär att när systemet inte fungerar eller sätts ur funktion (sidsteppas) då vet tillräckligt många att något är fel.
Jag är övertygad om att det fanns ett flertal människor i Staffanstorps kommun eller dess bolag som visste om och insåg att kvittona från Mipim var ganska många och allt svårare att försvara eller förklara för dem som i slutänden står för notan, men de har inte sagt något. Och har de sagt något så har det varit anonymt till Uppdrag Granskning. Eller så har de försökt internt men inte fått gehör (som på Af-kontoret i Arlöv). Jag vet inte. Det spelar i sammanhanget ingen större roll. Oavsett vilket så är det i båda fallen tystnaden och lydigheten som har bidragit till att situationen uppstått.
Det gemensamma problemet
De båda exemplen kommer från organisationer som jag har arbetat i och jag är tyvärr inte förvånad. Tystnaden och lydigheten inför ”överheten” stod högt på listan över önskvärda egenskaper i båda organisationerna när jag arbetade där. Det är rätt många år sedan i båda fallen men kultur har en tendens att förstärkas om ingen bestämmer sig för att göra något åt det. Mig veterligen är det ingen som har försökt. Ambitionen verkar mest vara att göra det uppdagade till isolerade händelser.
För media är det lätt att granska kvitton (får alltid tittare och läsare att förfasas) eller som i Arbetsförmedlingens fall fokusera på fusket med siffrorna (själva myndighetsutövningen). Det är i och för sig illa att det görs men det stora problemet – både mänskligt och ekonomiskt – är hur viktiga organisationer i samhället styrs och leds efter någon slags cirkus-princip, dvs så att största möjliga tysssssssstnad åstadkoms.
I en tyst organisation är det lätt för slöseri och felaktigheter att frodas. I en tyst organisation är grogrunden för missnöje, problem, konflikter, personalomsättning, ohälsa och sjukskrivningar mycket god. Det är det stora problemet – inte bara i Staffanstorps kommun eller på Arbetsförmedlingen i Arlöv/Staffanstorp. I det sammanhanget är en spritnota för mycket eller ett kontor som fuskar med verksamhetsstatistiken ingen stor sak. Det är dock tydliga symtom på en riktig farlig sjukdom som breder ut sig i det svenska offentliga arbetslivet; tystnaden och lydigheten gentemot överheten.
————————————–
Sydnytts granskning av Arbetsförmedlingen kontor i Arlöv
Uppdrag Granskning om Staffanstorps resor till Mipim
————————————-
För dig som vill veta när jag arbetade på Arbetsförmedlingen respektive i Staffanstorp och vad jag gjorde där:
Staffanstorps kommun 1999-2000 & 2001-2006: Utredare, visionssamordnare, näringslivssekreterare, projektledare mm
Arbetsförmedlingen 1997-1999: Projektledare för Starta Eget-skola i Lomma samt Lärlingsprojekt i Helsingborg
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Hej och TACK Lisbeth!
Det är som du skriver ett gemensamt problem och det är dags att vi som bär på upplevelser och insikt om hur det fungerar ”där ute i verkligheten” vågar ta steget och dela med oss av våra erfarenheter. Det kan förhoppningsvis få den effekten att det leder till samhällsnödvändiga förändringar till gagn för mänskligheten.
För tio år sedan arbetade jag på ett socialkontor inom Stockholm stad där tystnad och lojalitet mot ”överheten” var helt avgörande om man ville nå ”personlig framgång”. Där de som inte kunde blunda för oegentligheter och missförhållanden utan vågade ifrågasätta utsattes för psykisk terror tills de självmant sa upp sig eller blev sjukskrivna. Eftersom jag förutom att vara underställd handläggare även var fackligt aktiv och skyddsombud var det min skyldighet att agera. Så efter ett antal mobbningsärende, hög sjukfrånvaro och personalomsättning anmälde jag den dåliga psykosocial arbetsmiljön till arbetsmiljöverket och kontaktade media. Innan dess hade lokala fackklubben följt regelboken dvs gjort en skriftlig anmälan om arbetsmiljöåtgärd, vilken naturligtvis nonchalerades av ansvarig chef tillika mobbare.
Arbetsmiljöverket kom, inspekterade och bekräftade den dåliga arbetsmiljön och krävde att arbetsgivaren Stockholm Stad skulle vidta åtgärder bl.a mot mobbning….men allt återgick snabbt till det ”normala” igen.
Jag sjukskrev året därpå för utmattningsdepression och är sedan några år förtidspensionerad. Vet att jag inte är ensam (även om det oftast är och känns så) .. och tänk om vi alla delar med oss och det uppdagas att det inte handlar om någon isolerad händelse utan korruptionen och maktmissbruket inom offentlig sektor är ett stort och allvarligt samhällsproblem som hotar demokratin. Då jäklar…
(Jag började arbeta som sektionssekreterare på Socialdistrikt 14 i Alvik 1989. Stockholm stad delades upp i nämnder 1995 och bytte namn till Bromma stadsdelsnämnd. 1997 var det dags att omorganisera och nu delades Bromma upp i två nämnder för att gå samman igen 1999. Avslutade min anställning socialförsäkringshandläggare Bromma stadsdelsförvaltning genom att bli utköpt 2006.
Har fått avslag av FK på min ansökan om att få godkänd arbetsskada pga arbetsrelaterad sjukdom.
Är det någon som undrar om mitt fackförbund SKTF centralt var till hjälp med tanke på förtroendevaldas skydd enligt lag…så är svaret NEJ!