Boktips: Mobbning dödar

/i , , , , , /av

Jag är mycket stolt över att min bok ”Komma till tals…” är bland de tio nominerade till Årets HR-bok 2015. Jag tänker inte recensera de övriga nio, även om jag har läst flera av dem :). Däremot tänkte jag slå ett slag för en annan bok som också kom ut förra året. Anledningen är att den berörde mig, på flera sätt.

Jag orkar inte mer, av Elinor TorpBoken är ”Jag orkar inte mer: när jobbet skadar själen” av Elinor Torp, Bokförlaget Atlas. Ämnet är det så kallade Krokom-fallet där Lasse tar livet av sig efter att ha blivit mobbad på arbetet av sin chef. Chefens chefer blev åtalade för arbetsmiljöbrott för att inte ha agerat när de blev uppmärksammade på situationen. De fälldes i tingsrätten men friades i hovrätten. (Om jag kommer ihåg rätt.)

Det är hemsk läsning. Om Lasse som tar livet av sig. Om kollegor som ser att det står illa till men som inte förmår att förändra skeendet. Om chefer som inte vet, inte förstår, ser något annat? Det personliga berör och etsar fast bilder i huvudet på mig. Det är sorgligt och jag måste ibland lägga ifrån mig boken för att jag inte riktigt orkar ta in allt på samma gång.

Men det berör mig även på en annan nivå. Det är alla de vanliga uttryck som används för att rättfärdiga eller förklara varför man gjorde som man gjorde, eller varför man inte gjorde något. I efterhand är det självklart lätt att fatta att man skulle ha agerat annorlunda, men de flesta skulle nog kunna känna igen sig i – och kanske till och med hålla med om – en del av resonemangen. Vems sak är det egentligen att säga vad till vem – om vem? Vilka motiv och argument tycker vi är OK  när en chef flyttar arbetsuppgifter från en person till en annan? Vilket ansvar lägger vi på chefslinjen för att ta ansvar? Vad händer när det brister? Vad kan en ”underlydande” göra i ett byråkratiskt och hierarkiskt system?

Det hjälper inte att ha rutiner om vi inte tillämpar dem. Det hjälper inte att ha en policy om en kollega ändå känner sig utfryst, mobbad, kränkt. Vad hjälper någonting om vi inte orkar stå upp för varandra? Det innebär inte att inga förändringar ska ske eller att det inte kan finnas problem som behöver lösas – i verksamheten eller hos enskilda personer – men under vilka former det ske kan vara skillnaden mellan liv och död. Den bok Elinor Torp har skrivit är tyvärr i stora delar en berättelse om en arbetsplats som finns på många ställen. Just här fick det ödesdigra konsekvenser, men det skulle kunna ha skett – och sker – på många fler ställen. Läs!

Lisbeth Rydén
Följ mig på:
Senaste inläggen av Lisbeth Rydén (se alla)