Skall man vara anställd om man blir skadad?
För ett tag sedan så lyssnade jag på ett föredrag av en svensk officer som hade förlorat båda sina ben under en strid i Afghanistan. Hans fördrag handlade om hur han fick vård, genomgick rehabilitering och återkomst till arbete och familjeliv. En fantastik historia av en person med otrolig livsvilja, vinnarinstinkt och hur man angriper problem med en problemlösande inställning. 7 månader efter att ha förlorat båda sina ben börjar han arbeta igen, gåendes med två proteser och endast en käpp. Det var viktigt att kunna gå med hjälp av bara en käpp för att en officer måste kunna göra honnör med en hand.
Men även om historien trollband mig, så började jag fundera över det stödet som han hade fått av sin arbetsgivare. Sjukvården och sociala försäkringsskydd är givetvis densamma som alla andra medborgare i Sverige har. Jag har personligen haft turen att få hjälp av den medicinska världen under det senaste året på ett sätt som är för mig helt ovärderligt.
Detta har för mig inneburit många kontakter med sjukresor till och från Uppsala Akademiska sjukhus. Resor skall bokas. Resor skall redovisas. Har du rest på rätt sätt? Kan du åka taxi eller skall du resa på ett annat sätt? Kan din familj besöka dig? Alla dessa saker har löst sig för mig på ett bra sätt. Men inte utan att det har krävts en hel del av mig själv som patient. Det har varit telefonsamtal, tålamod och en stor bit av ihärdighet. Det har ibland känts extra jobbigt då man kanske skulle lägga sin kraft på rehabilitering istället för reseadministration.
Men på föreläsningen så framkom det vilket fantastiskt stöd som den skadade officeren hade fått av sin arbetsgivare. Givetvis skulle familj kunna resa till honom och sjukhuset när det behövdes. Arbetsgivaren stöttade familjen med bl.a. hjälp i vardagslivet som t.ex. handling och hjälp med resor. Arbetsgivaren hanterade svåra kontakter med andra myndigheter och hjälpte till med resebeställningar osv.
Det är inget konstigt med det stödet som arbetsgivaren gav. Det är en arbetsgivares ansvar enligt lag, att ta rehabiliteringsansvaret för sina anställda. Min fundering är hur gör t.ex. egenföretagare, studerande, eller de som kanske är arbetslösa? Många är egenföretagare eller är ansvariga för ett projekt. Detta innebär inte att man är osårbar. Men hur hanterar en egenföretagare om hen blir skadad eller sjuk under en längre tid? Givetvis kan man teckna försäkringar som kompenserar förlorad inkomst. Men hur gör man med uppdragen? Hur går det med kunderna? Det kan vara väldigt svårt att upprätthålla sina förpliktelser mot kunder och leverantörer om man blir sjukskriven under en längre period.
Skall slutsatsen vara att man bara skall skadas eller bli allvarligt sjuk under arbetstid? Och då skall man vara anställd?
Trevlig helg
Patrik har också erfarenhet av att vara projektledare. Hans karriär i det militära har varit ganska klassisk med olika högskoleutbildningar, utlandstjänst, tjänstgöring som utbildare och chef på olika nivåer.
Han har sedan tidigare erfarenhet av olika politiska uppdrag. Förtroendeuppdrag med olika styrelseuppdrag inom olika föreningar har varit återkommande de senaste åren.
- Du skapade det – nu är du för gammal för det. - 21 juni 2016
- Förändring igår eller förändring imorgon. - 10 maj 2016
- Ifrågasatt kompetens - 19 april 2016
Tack för dina fredagsreflektioner Patrik! Nej, vi egenföretagare blir helt enkelt inte sjuka någon längre tid, det funkar inte, varken vad det gäller att driva verksamheten eller socialförsäkringssystemet ;-). Ännu svårare blir det för dem som Lisbeth Rydén skrev om häromdagen, dem som är lite av varje. Lite företagare, lite studerande, lite anställda samtidigt. På ren skånska: naj de’ GAUR ente!
Det enda sättet att ändå välja att bli företagare är att tänka ”det händer inte mig” eller helt enkelt att man är beredd att ta smällen när den kommer och inte oroa sig i förtid. Goda gener och ”det ordnar sig-attityd” kanske är de bästa egenskaperna för en företagare när man tänker efter. Eller kanske förmågan att inte tänka efter :).
Tack för inlägget & kommentaren och trevlig helg till alla!
Mycket intressant inlägg och väldigt viktigt! Jag för min del inser vikten av att ha samverkanspartners och nätverk med och på det sättet kan man åtminstone skapa möjligheter att själv dra in jobben, men låta andra göra jobbet. Enligt någon form av överenskommelse – eller tror ni att det inte skulle kunna fungera?!
Det beror ju på vad det är man ”säljer”. I många fall är det just den enskilda personen man vill ha. Inte ”vem som helst” som kan nåt om… Men visst, så gör jag också. Jag har en samarbetspartner som kan hoppa in istället för mig och vice versa om det kniper. Men det gäller ju att det är en person man litar fullständigt på – både i att göra det bra och att göra det kongruent med ens egna värderingar. Det är en investering att hitta sådana partners. Man behöver ha gått igenom en del tror jag innan ett sådant förtroende känns självklart.