Det är helt OK

En gång i tiden arbetade jag på ett stort fabriksbageri, Konsumbagar’n i Göteborg. Jag jobbade nätter eller eftermiddagar och arbetet bestod för det mesta av att stå i packen, dvs att titta på bröd som i långa banor åkte in i påsar, förslöts och lades i backar. Variationen bestod i att det ibland krånglade. Då fick man trycka på stoppknappen, fixa det som krånglade, trycka på återställning och därefter på start. Emellanåt kunde man också få vika kartonger, göra ströbröd eller slänga gammalt bröd i ’griscontainern’. Jag var väl knappa 20 år när jag började, först som sommarjobb på gymnasiet, sedan som heltidssyssla och sedan som extra under studietiden på Handels i Göteborg. Det var väl inte världens roligaste arbete men det var ett arbete och de flesta av kollegorna var ganska trevliga. Inget drömjobb (hade inget på den tiden), men OK.

Av någon anledning kom jag att tänka på Konsumbagar’n när jag hörde Håkan Hellström på TV (Robins?) i höstas. Han berättade att han hade problem att säga till sitt barn att pappa arbetar när han sitter och spelar på gitarren. Det är i och för sig hans arbete, men han ville inte förmedla den bilden av arbete till sitt barn. Han sa något i stil med ”En del arbetar i hamnen, det kanske inte är deras dröm, men det är helt OK det också.” Det kändes ganska befriande, tycker jag.

Överallt (?) överöses vi av idén om att vi ska våga tro på oss själva, pröva våra vingar, förverkliga våra drömmar, att vi ska hitta oss själva, leva vår fulla potential etc. Det är helt OK att sträva efter det, men ibland blir det inte så och ibland tar det lite längre tid än vi hade tänkt oss. Vi behöver försörja oss och så hittar vi ett jobb som gör det möjligt. Det är ganska OK, och helt plötsligt har vi arbetat där i ganska många år. Under tiden har vi skaffat oss familj, bostad och annat som gör att vi behöver ha en viss nivå på pengaflödet. Det känns som svårt att säga upp sig och börja med något annat, något osäkrare.

Grattis till alla er som har en dröm eller en idé om vad man skulle vilja göra med sitt (arbets)liv. Grattis till alla er som har en möjlighet att pröva om det bär. Grattis till alla er som lyckas med sin dröm. Men, i dessa självförverkligande tider är det ibland lätt att glömma bort alla de som aldrig hittade en dröm, de som inte såg några möjligheter att fullfölja sina idéer eller de som prövade men inte lyckades. De som vecka efter vecka går till en arbetsplats, gör sitt jobb, försörjer sig och sin familj utan att tycka att det är deras dröm. Arbetet är (kanske när det är som bäst) OK och det är helt OK. All heder åt dem.

Följ mig på: