”Din usla gam, din slemmige torsk….”

För tre veckor sedan så skrev jag om en upplevelse under årets skidsemester. En stressad man som skäller ut en medarbetare på ett mindre bra sätt inför hotellets frukostgäster.

Hur dålig hans dag än var, hur dålig han må vara på att kommunicera så har han säkert ett behov av att utrycka sin frustation. Det är som när den mest vältande och korrekta människa skall slå i en spik i en bräda. Istället för att träffa spiken, träffas tummen av hammaren med en välriktad träff. Visst kommer det då ett litet ”fan!” över läpparna.

Idag så skall man uttrycka sig på ett korrekt sätt. Inte väcka anstöt – gärna reaktion, men inte förnärma. Språkbruk ändras. Hur vi kommunicera och respekterar vår omgivning lever i en ständig förändring. Förhoppningsvis så utvecklas vi människor och med den. Både i och med tiden.

För visst skulle det vara märkligt om en säljare skulle svära under ett affärsköp.

”Köp den här förbannade – satans skit-maskinen!”

Skulle du stannat kvar och handlat i den bustiken?

Tänk om politiker skulle börja smutskasta varandra genom att kalla motståndare för smeknamn vid debatter.

”Ditt åla-huvvud!”

Visst finns det massor med exempel på att det fortfarande är allt för mycket och det är många som får uppleva smutskastande kommentarer dagligen. Förhoppningsvis så tillhör du inte de som nedvärderar andra människor med tråkiga ord. Förhoppningsvis så är det inte så vanligt i dagens samhälle med nedvärderande kommentarer för huvuddelen av oss medborgare.

Men var har du din ventil? Var kan du säga vad du vill utan att vara aktiv i ditt sätt att uttala dig. Utan att tänka på vilka ord som ramlar över dina läppar? Hur uttrycker du dig om du slår dig på tummen med hammaren? Uttrycker du dig annorlunda hemma mot vad du gör på arbetet, i affären, på kalaset med släkten? Behöver man en box att krypa in i och uttrycka sina primalskrik emellanåt? Behöver man ett utrymme för att kunna ventilera sig, utan att det man säger värderas?

 

… din slemmige torsk,

förnicklade pappskalle,

skunk, förbanne mig,

lägg ägg, slibbiga drägg

skitstövel och bandit!

(Svordomsvisan/ Magnus och Brasse/ 1976)

 

Eller som mina barn säger: ”O, Shit!”

Senaste inläggen av Patrik Ekstrand (se alla)