Hälsa eller moral?

För ett par år sedan lyssnade jag på ett föredrag av en dansk lektor, Nanna Mik Meyer, fil dr, Copenhagen Business School. Jag kommer inte exakt ihåg hur hon formulerade det men det gick ut på att det inte fanns någon forskning som entydigt visade att överviktiga människor är mindre hälsosamma än smala eller så var det att tvärtom, att smala människor inte är hälsosammare än överviktiga.

Trots detta visade hennes forskning att fokus på många av de hälsofrämjande insatserna i två danska organisationer som hon följt, var just att erbjuda överviktiga konsultationer med dietist, personliga hälsosamtal, stegmätare etc för en ändrad livsstil med fokus på att bli smal.

Hennes slutsats var att utpekandet av överviktiga som en ohälsosam grupp som behöver uppmuntran för att förbättra sin hälsa (dvs bli smal) mer var ett uttryck för en moralisk uppfattning i samhället, snarare än omsorg om någons hälsa. Om det var omsorgen om hälsa så skulle alla erbjudas en hälsokontroll och ett personligt utformat erbjudande. (Om man nu tycker att arbetsgivaren har med det att göra överhuvudtaget.)

Jag har sagt ovanstående till några under åren, men alltid mötts av avfärdande: ”Det är självklart att övervikt genererar sjukdom eller ohälsa! Det måste vara en konstig forskare som säger så. Har hon verkligen missat alla larmrapporter?” är de vanliga reaktionerna. Till och med så att jag tänkte att jag kanske hade hört fel, men så kom det en forskningsartikel i veckan (se referat i Svenska Dagbladet) som sade exakt detsamma: Många överviktiga är lika friska som smala. Vem som ”har hälsa” går inte att avgöra med hjälp av en persons vikt.

En sak som Mik Meyer såg i sin forskning var att genom det sätt som många organisationer genomför så kallade hälsofrämjande arbete riskerade de att göra överviktiga personer till ett problem som inte har tillräckligt stark vilja, tillräcklig kontroll över sig själva eller tillräcklig förmåga eller resurser att ta ansvar för sitt liv och leverne. De måste hjälpas att få insikt och hjälpas att utveckla en annan livsstil. Den tänkta ”hjälpen” blev istället ytterligare ett instrument för arbetsgivaren att kontrollera sina anställda. Ibland för den anställde med ohälsosamma effekter i form av en försämrad självbild som följd.

I all välmening bidrog man således till sämre livskvalitet för många anställda. Och detta på ganska vaga grunder om vad eller vem som är hälsosam. Hur gör ni på er arbetsplats? Vad är det för grundantaganden om friskt, sjukt, hälsosamt etc som ligger bakom era hälsofrämjande insatser? Finns det risk för att även ni bidrar till det ni vill motverka?

Följ mig på:
4 Kommentarer
  1. Karen Ask
    Karen Ask says:

    Har inga kommentarer gällande hur det är på min arbetsplats. Min intryck är dock att svenska arbetsgivare i större utsträckning än danska tar ansvar för sina anställdas hälsa genom t ex erbjudande eller stöd till friskvård. Jag känner ingen av mina danska vänner eller familj som får friskvård på sin arbetsplats. Ett annat inlägg i frågan är mediernas ansvar och roll i uppfattningar i samhället om övervikt och fetma (och det kanske finns en skillnad här? Övervikt är inte nödvändigtvis ohälsosamt medan fetma är det). Helena Sandberg har analyserat svenska tidningars rapportering om fetma vid årtusenskiftet i sin avhandling: Medier och fetma, se bland annat artikel på DN: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/motsagelsefullt-om-fetma-i-medierna

    • Lisbeth Rydén
      Lisbeth Rydén says:

      Hej Karen! Intressant! Tror du att danskar överlag tycker att arbetsgivaren inte har med det att göra eller tror du att det är en väldigt svensk läggning att ta på sig ansvar för andra människors livsföring?

  2. HÄLSOFOKUS
    HÄLSOFOKUS says:

    Jag är min egen arbetsgivare och ”ordinerar” mig själv hälsa via mat och motion :-)
    Allvarligt talat tycker jag att vi själva, var och en har ansvar för vår egen hälsa, även att vi väger lagom mycket. Självklart ligger det ju i arbetsgivarens intresse att ha en frisk personal, det säger ju sig själv eftersom det är bättre ekonomi i det för företaget, dessutom kan det ge en hel del goodwill.
    // Kikki

  3. Emma
    Emma says:

    Intressant, men jag är inte egentligen förvånad. Där jag jobbar använder de dock hälsoprofilsbedömning som underlag för att se om man behöver stöd med hälsan. Stort fokus på kondition, inte bara på individnivå utan även på grupp-/ avdelningsnivå. Det känns faktiskt mer peppande när hela gruppen tillsammans ska orka mer än när det blir ett individuellt projekt.

Kommentering är stängd.