Kränkt av att göra ett dåligt jobb?

Jag var på en disputation i Oslo för ett par veckor sedan. Avhandlingen heter Integritet som arbeidslivsfenomen och är skriven av Ole Jacob Thomassen. Bakgrunden till avhandlingen är att begreppet integritet infördes i den norska arbetsmiljölagen 2006. I lagen fastslogs att arbetstagarens integritet skall respekteras och värnas. Vad integritet i arbetslivet innebär definierades däremot inte, men det har Thomassen utforskat.

Thomassen visar i sin avhandling att integritet ofta används som ett psykologiskt (individrelaterat) eller socialpsykologiskt (relationsrelaterat) begrepp där innebörden av integritet blir ett psykologiskt tillstånd av jämvikt. När integritet definieras som ett psykologiskt eller socialpsykologiskt fenomen riktas uppmärksamheten mot upplevelsedimensionerna av arbetet. Som upplevelsedimension kan integritet i princip bevaras oavsett de arbetsorganisatoriska förutsättningarna. Vilket innebär att så länge arbetstagaren upplever en mening i och genom arbetet kan integriteten bibehållas. Med ett sådant perspektiv hamnar fokus på att få den enskilde individen att uppnå någon slags jämvikt.

En annan konsekvens av perspektivet är att problemen då också kan definieras som att arbetstagarna blir för engagerade, för involverade, för omsorgsfulla. De handlingar arbetstagarna gör – eller skulle vilja göra – för att skapa eller upprätthålla sin integritet tolkas då som resultatet av ett moraliskt eller etiskt ställningstagande för patientens ”rätt” eller av sympati för patienten (studien är gjord inom vårdsektorn, därav patientbegreppet). De organisatoriska förhållandena hamnar däremot i skymundan.

Det Ole Jacob Thomassen visar i sin avhandling är att begreppet också har ett hantverksmässigt perspektiv. Att integritet skapas och upprätthålls när man kan göra arbetet, själva hantverket, rätt. Att kunna göra det man har lärt sig, att göra det som är invävt i yrket och dess traditioner, att kunna arbeta efter de yrkesstandarder och krav som internaliserats i en genom utbildning och utövandet av yrket, då uppstår integritet i arbetet.

Ett hantverksmässigt (handlande/görande) perspektiv på integritet får minst två konsekvenser:

  1. Att inte kunna göra ett fackmannamässigt gott jobb blir en kränkning av integriteten.
  2. Fokus för att komma tillrätta med integritetsproblemen – kränkningarna av integriteten – blir på arbetet och hur det kan göras och inte på de enskilda personernas värderingar, ambitioner, moral eller grad av förmåga att känna sympati.

Tänk om det är så att de höga sjuktalen inom vård, skola, omsorg är ett resultat av att integriteten kränks när man inte kan göra ett bra jobb? Vad hjälper då kurser i mindfulness, stresshantering, teambildning, ledarskap eller att lära sig säga nej? Om det är svårigheten att få till ett bra jobb som kränker integriteten kan förslag på sådana åtgärder snarare bidra till kränkningen.

Om man ser integritet som något som uppstår i och genom görandet (handlandet/hantverket) blir den viktigaste frågan för att undvika en kränkande verksamhet: På vilket sätt gör våra åtgärder det lättare att göra ett bra jobb? En helt rimlig fråga, av många skäl, men hur ofta ställer ni den på ditt jobb och hur ofta kommer ni fram till ett positivt svar?

Lisbeth Rydén
Följ mig på:
1 svara

Trackbacks & Pingbacks

  1. […] Om vi gör integritet enbart till ett individuellt fenomen hamnar fokus i diskussioner, problemformuleringar och åtgärder också på det individuella planet och inte på verksamhetens villkor och genomförande: det blir individen som ska ”åtgärdas”, inte verksamhetens problem. Det Ole Jacob visar i sin avhandling är att vi måste också förstå den hantverksmässiga dimensionen för att kunna göra något åt problemet. Annars riskerar vi att göra ont värre. Läs mer  >> […]

Kommentering är stängd.