Med ilskan som drivkraft

/i , , , , , , /av

Camilla Ländin skrev för några veckor sedan ett inlägg om att vi borde bli bättre på att nyttja våra drivkrafter. Själv har jag två starka drivkrafter. En av mina främsta drivkrafter är ilska. Ilska över att vi har skapat ett samhälle där:

  • vi tillåter att människor blir illa behandlade på jobbet;
  • vi, av en mängd olika skäl och mer eller mindre frivilligt låter oss hunsas, kväsas och konformeras av organiseringsprinciper som, när man synar dem i sömmarna, egentligen bara bidrar till ett förbarnsligande av oss som människor och en förminskning av vår kompetens och potential;
  • detta har blivit så naturligt för oss att det blir hart när omöjligt att komma till tals om sakernas tillstånd;
  • så många kunniga, engagerade, erfarna och kloka människor slits sönder i sin strävan efter att göra ett gott jobb.

Därför skriver jag på denna blogg, därför forskar jag om varför vi blir sjuka av jobbet, därför engagerar jag mig  på olika sätt i arbetslivets frågor. Jag är en av de lyckligt lottade som har hittat en plats där det är möjligt att drivas av ilska. Det är kanske inte den enklaste drivkraften att hantera på en ’vanlig’ arbetsplats, men inom akademin skulle det kanske kunna gå.

En annan person som också verkar ha ilskan som drivkraft – och i en helt annan dimension än min egen – är Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, Göteborgs universitet. Han har skrivit en bok om sitt liv som heter Sorg 2.1 En nyttig idiot fabulerar. Den går att ladda ner gratis på http://www.stella-bianca.se/ . Om man vill kan man betala vad man tyckte att det var värt.

Jag har inte läst hela (än), men det ska bli. Så fort jag tar tag i den så fastnar jag. Man hör ilskan bakom varje ord, den driver texten, förklaras och förklarar. Men, ilskan har också sitt pris. Akademin är inte en ’säker’ plats för den som drivs av patos om rätt och fel och om rättvisa. Jag rekommenderar den varmt. För alla er som inte tänker ta sig an Töllborgs bok citerar jag några rader i slutet av boken. De beskriver ganska väl en annan stark drivkraft hos mig; den att det går att förändra och att göra skillnad. Citatet pekar också på det svåra i att man då måste lära sig att leva med dilemmat att om man vill förändra något kan man inte överlåta det till ’alla andra’, men heller inte klara det ensam. Där någonstans mittemellan slits många itu. I bättre värld skulle de kanske inte behöva det.   

”En gång är, numera och för all framtid, en gång för mycket, det har livet lärt mig till slut. […] Svenska folk, ni har makten, och därmed också ansvar. Sluta böj rygg, res er upp, återta den makt ni har, och restaurera er och landets värdighet. Och minns, ingen människa är en ö.” 

Ur: Sorg 2.1 En nyttig idiot fabulerar (sid 224) av Dennis Töllborg

 

Lisbeth Rydén
Följ mig på:
Senaste inläggen av Lisbeth Rydén (se alla)