Osunt hälsobefrämjande?
Jag är med i en grupp på LinkedIn som heter Arbetsmiljö och där man kan diskutera just arbetsmiljö. De senaste veckorna har det bland annat diskuterats hur stort ansvar arbetsgivaren har (kan/ska ha) för medarbetarnas hälsa. Grunden för diskussionen har varit en VD som ger bonus till medarbetare som springer maraton, går/cyklar till arbetet, inte röker eller dricker osv.
Jag har ett inneboende motstånd mot mycket av pratet om ”hälsobefrämjande” och genom diskussionen på LinkedIn har jag varit tvungen att formulera det. Eftersom jag vet att många som läser den här bloggen är inriktade på just hälsobefrämjande arbete vore det roligt att få lite motargument. Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig, eller i varje fall vara öppen för dess positiva effekter :). Några av frågorna är jag skulle vilja diskutera är:
1) Varför måste/bör arbetsgivaren (ag) premiera ”friska medarbetare”?
1a) Om det nu är friska medarbetare som ska premieras – varför undersöker inte ag hur friska de är istället för att (kanske felaktigt) dra slutsatsen att alla som inte tränar/inte är nykterister osv är potentiellt SJUKA? Varför i så fall inte mäta blodtryck, hjärta, blodfetter, och andra sjukdomar mm mm och premiera dem som har turen att ha goda värden – oavsett livsstil eller gener?
1b) Om vi nu tror på att helnyktra/motionerande etc människor är friskare och att detta bör premieras av ag. Är vi verkligen bara födda för att vara vår ag till behaglighet? Får man inte lov att vara sjuk eller inte vilja vara i fysisk topptrim?
2) En person i diskussionen jämför det med att betala för att folk ska sova och den jämförelsen funkar för mig. Det är inte själva stressen/ arbetsbelastningen som gör oss sjuka, det är bristen på återhämtning. Om man inte sover ordentligt eller tillräckligt länge ges inte kroppen förutsättningar att rent biologiskt återhämta sig (fakta!). Den som sover bra och tillräckligt länge borde därför absolut få en premie. Viktigare än motion för många, framförallt om arbetet är mentalt betungande. (OBS: ej allvarligt menat – se nedan!)
3) Det som är mest lönsamt och ger högst kvalitet – om det nu är målet – är att få till en bra verksamhet. Att få vara en del av en bra verksamhet är hälsoskapande. Det kan ag bidra med för att värna om mitt välbefinnande. Det tycker jag är ett mycket mer fruktbart utgångsläge för en ag (eller HR-personal) än den grundidé som ofta ligger bakom den ”hälsofrämjande” ambitionen. Dvs att en person måste ha god hälsa för att kunna göra ett bra jobb. Det är nog mest därför jag vänder mig mot resonemanget. Det är moralistiskt och det är bakvänt – det tar fokus från det ag verkligen borde, och enligt lagen måste, bry sig om: hur arbetet påverkar medarbetarna.
Från min horisont vore det bra om den som är för hälsobefrämjande aktiviteter, oavsett om det är med eller utan bonus, först gjorde en riktig analys av läget, och kanske också höll dörren öppen för att även välmenande ingripanden kan vara skadliga eller i varje fall ha skuggsidor eller icke avsedda konsekvenser. Vägen till h-e är, som ordspråket lyder, ofta en väg byggd av goda intentioner.
Så tänker jag. Hur tänker du? Vilka frågor tycker du att man borde diskutera i sammanhanget?
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Hej,
Intressant. Jag har förstått att detta är lite av en ”trend”. Det bästa är såklart att alla på jobbet trivs med sitt arbete – och sin chef. All statistik säger att friskvårdsbidrag och liknande tenderar att utnyttjas av dem som ändå hade tränat/deltagit i olika lopp. Vad gör de som pga dåliga knän/sjukdom och liknande inte kan springa eller delta i andra fysiska etc? Häromdagen kom senaste numret av Jusektidningen och där finns artikeln ”Det nya karriärspåret” med. http://jusektidningen.se/Jusektidningen/Nyheter/Tema1/Det-nya-karriarsparet/
Hälsningar
Birgitta/cvhjälpen.nu
Hej!
Intressant diskussion ni har där och jag tror personligen den där biten med att man ska premieras för diverse Lopp är förödande. Om man ser trenden med stressrelaterade sjukdomar i samhället och tänker på alla föräldrar som både ska göra bra ifrån sig på jobbet och som föräldrar är det helt Galet att lägga in krav på träning till Maraton etc också. Man pratar om ”aktivitetsstress” för barn och givetvis kan det även drabba vuxna för NÄR kommer återhämtningen in i detta liv? Dessutom gör Arbetsgivarna det väldigt enkelt för sig och kan lätt skuldbelägga de som blir sjuka eftersom de inte fyller den där kostymen där allt ska in. Istället borde man oftare vända blicken inåt och våga fråga sig ”Vad är det i vår organisation som gör att människor drabbas av ohälsa?” Där ligger det egentliga Arbetsgivaransvaret. Se över hur chefer beter sig mot medarbetare och hur man vågar diskutera den ohälsa som far fram över vårt land. Vågar man aktivt ta del av de rapporter som visar att den psykosociala arbetsmiljön på många håll är undermålig?
Ytterligare en tanka som slår mig är att ALLA kan inte göra karriär och alla ska inte göra karriär, det finns utrymme för de medarbetare som ”bara” jobbar på och gör sitt bästa. I en karriärsbetonad miljö kommer det in problemet med tävling medarbetare emellan och det är inte alltid av godo då det kan förekomma att man ”säljer ut varandra” inför chefen i syfte att själv vinna fördelar.
Givetvis är motion och ett hälsosamt leverne viktigt för alla, men som sagt – Arbetsgivarna behöver granska sig själva mycket mera för att stoppa upp trenden med ökad ohälsa.
Detta är förstås bara mina högst personliga åsikter i ämnet och jag är ”bara” en amatör, men med verkliga erfarenheter!
Med vänlig hälsning
Lotta