Vad vill du INTE ska hända?

Så här i början av året är det många som tycker att man ska formulera sina föresatser för året. Allra helst ska de brytas ner i små, mätbara mål för varje månad eller kvartal så att vi kan se om vi är på rätt väg.

Ibland är det dock ganska svårt att veta vad man vill, i alla fall så där specifikt. Speciellt om man är flera som är inblandade i verksamheten (eller livet i övrigt). Då kan det vara lättare att enas om, eller i varje fall börja prata om, vad man inte vill ska hända.

Då behöver vi inte slåss om eller vara så väldigt specifika på vad det måste bli, utan bara om vad vi inte vill ska hända. Det ger lite större utrymme för vad som kan bli (möjlighetsutrymmet) samtidigt som det ändå sätter gränserna för vad det inte får bli. Det kanske inte blir lika fokuserat på ett eller några få mål men det kanske ger större utrymme att kunna ta vara på de möjligheter som visar sig? Vad tycker du? Har du prövat?

 

Följ mig på:
6 Kommentarer
  1. Johan K
    Johan K says:

    Det är en intresant tanke. Ofta sätter man i affärverksamhet mål som man inte alltid själv kan påverka, tex vilka affärer man ska ”ta”. Det ligger ju i kundens händer att välja.

    För ett par år sedan hörde jag ett föredrag på ungefär detta tema. I början av ett projekt (eller när man tycker det är applicerbart) samlar man projektgruppen för att prata om var och ens största farhågor och rädslor. Det kan vara kopplat till projektet men även ett större eller personligt perspektiv. Vilken nivå man lägger det på bestäms rätt mycket av gruppen och hur öppna medlemmarna vågar vara. Ur detta kan man få, om man gör det rätt, bättre gruppdynamik, bättre förståelse för varandra och i förlängningen en bättre leverans. Kan givetvis även göras i andra team än projektgruppen.

    • Lisbeth Rydén
      Lisbeth Rydén says:

      Vad kul att det finns de som prövat! Ibland kan jag känna att jag är alltför fokuserad på det negativa – jag sysslor ju mest med arbetsmiljörisker – men i det här fallet så blir det ju inte negativt. Även om samtalet kommer att handla om farhågor och risker blir samtalandet om farhågorna sig snarare öppnande. Tack för kommentaren!

  2. Marja Bennett
    Marja Bennett says:

    Jobbar väldigt mycket så men på ett fysiskt praktiskt plan inom Alexandertekniken. Man kan aldrig exakt veta vad resultatet ska bli eftersom man utforskar nya territorier så då kan man istället fokusera på vad man INTE vill ska hända när man talar, går, sitter, joggar. Om du tänker att du i alla fall INTE vill att nacken ska spännas i onödan så att hela ryggen förkortas i dessa aktiviteter så öppnar du upp för någonting annat som inte är vanemässigt betingat.

    • Lisbeth Rydén
      Lisbeth Rydén says:

      Tack för exemplet! Skönt att veta att det faktiskt kan fungera, även utanför arbetslivet. Det innebär antagligen att det kan vara användbart lite varstans. I alla fall kan man pröva tanken på många olika områden.

    • Lisbeth Rydén
      Lisbeth Rydén says:

      Bra synpunkt! Då kanske det är att föredra att prata om det i termer av ”vad är våra farhågor?”; ”vad är vi rädda för ska hända?”, ”vad vill vi undvika” (fast det ordet kanske har samma effekt som inte? ). Värt att tänka på. Tack för kommentaren!

Kommentering är stängd.