Jag är lyckligt lottad!
Jag har en unik tillgång. Jag är nämligen ordförande i en förening vars syfte är att hjälpa medlemmarna att bättre, bredare, djupare förstå sådant vi möter i samhälle och arbetsliv. Föreningen heter Forskarbyn Ölsdalen och du kan läsa mer på vår (lite ouppdaterade) hemsida: forskarbyn.se.
Om några medlemmar har ett gemensamt intresse så bildar de en arbetsgrupp – vi kallar dem kollegier – och utforskar frågan. När kollegiet känner att de vill presentera sina tankar ordnar vi ”storkollegier” där medlemmar och andra är välkomna att delta. Behöver någon en skrivarstuga ordnar vi det. Då samlas några som är någorlunda insatta i ämnet och så diskuterar vi olika saker när det behövs och däremellan skriver vi våra respektive texter.
En gång om året arrangerar vi Forskarbyn Open. Alltid i Degerfors. Det är där jag är den här veckan. I år har vi en väldigt öppen inbjudan som går ut på att de medlemmar som har en fråga de skulle vilja ha hjälp med, synpunkter på eller liknande tar med sig frågan och så arbetar vi med den. Exakt vad dagarna kommer att handla om vet jag alltså inte, trots att jag är ordförande. Att det blir intressanta ämnen och diskussioner, det vet jag däremot. Själv har jag bett om synpunkter på en bok som jag håller på med.
Att ha tillgång till människor som är engagerade i ungeför samma saker eom en själv men med lite andra perspektiv på saken och som också engagerar sig i att läsa, diskutera, hitta nya infallsvinklar osv är verkligen helt fantastiskt! Inte minst för att det är ett ganska ”maktfritt” sammanhang. Texterna läses inte för att bedömas eller betygsättas. Diskussionerna är inte till för att tala om för någon hur de ska göra. Det är öppna, fria diskussioner där man kan pröva och ompröva utan att det kan användas emot en senare. Det är verkligen helt underbart och något jag unnar alla att ha tillgång till. Inte bara doktorander och forskare utan alla som vill fundera på saker i sitt arbetsliv.
När jag träffar på andra så förstår jag att den här tillgången är unik och många har suckat av avund när jag berättar om mina skrivarveckor med kompetenta bollplank eller att kunna avsätta flera dagar för att för diskutera både mina och andras funderingar, texter, dilemman etc. Tyvärr har vi i föreningen också märkt att det finns allt mindre tid för allt färre att göra just det här: at på djupet ägna tid åt att förstå sin verksamhet eller sina verksamhetsproblem tillsammans med människor med lite andra perspektiv men med en djup kunnighet om hur man kan angripa ett problem, bena upp en fråga eller med olika teoretiska ramar uppmärksamma olika aspekter av ett fenomen. Inte för att lösa problemet utan för att belysa det så att det blir lite lättare att ta tag i de problem som möter en i vardagen. Tiden räcker inte till, men behovet har blivit allt större. Det är ett problem både för enskilda, verksamheter och samhället.
Att få till ett sådant här sammanhang är en investering. Det är svårt att göra med helt okända människor. Det är inte förrän man har gått igenom några diskussioner som man kan känna att grunden är lagd. Att man inte behöver börja om i varje diskussion utan att vi har en någorlunda känd och någorlunda gemensam grund att stå på.
Jag är oerhört glad att jag har möjlighet att vara en del av föreningen. Jag hoppas att även du har tillgång till den här sortens sammanhang: att diskutera svåra saker med kompetenta och välvilligt inställda människor i ett fritt, frimodigt, engagerat och fokuserat samtal. LinkedIn, Facebook och bloggar i all ära. Det personliga samtalet är i detta sammanhang oslagbart.
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
