”Jag anställer inte folk som inte kan stava!”
Mina senaste blogginlägg har byggt på artiklar och blogginlägg av andra som jag läst och inspirerats av. Så jag fortsätter på den inslagna vägen! Den här gången handlar det om vikten av att använda språket korrekt och ha koll på grammatiken.
Artikeln handlar om medarbetare och personer som söker jobb på företaget och deras förmåga att kunna uttrycka sig korrekt i skrift. Författaren som är VD för ett bolag där man skapar manualer berättar att han låter alla sökanden göra ett språktest för att han ska kunna se hur de stavar och använder grammatiska regler. Han går så långt att han väljer bort sökanden som inte klarar testet! Nu är förmågan att kunna formulera sig på ett korrekt sätt särskilt viktigt i hans bransch, så det är kanske befogat? Han säger t ex att om det tar tjugo år för en person att lära sig korrekt användning av engelskans it’s, så är den lärkurvan inte intressant för honom och hans företag. Läs hela artikeln här, och missa inte kommentarerna!
För min del så tycker jag att det är viktigt att kunna hantera språket och uttrycka sig korrekt, använda grammatiska former och olika uttryck på rätt sätt. Lite språkpolis är jag nog. Men mest för att jag tycker att språk är fascinerande och förtjänar det, inte för att jag tycker sämre om människor som inte gör det. Dyslexi och andra liknande handikapp är ofta en förklaring, men ibland tror jag också att det är ren lathet när man ”drar alla över en kant” eller skriver att ”du är den ända som förstår mig”.
Hur tänker du kring språket och hur vi skriver? Är det en statusmarkör att kunna grammatik och att stava rätt, eller är det inte så viktigt? Skulle du låta bli att anställa en person som stavar dåligt men i övrigt har bra kompetens? Är man mer kreativ och mindre fyrkantig om man inte bryr sig så mycket om hur man skriver?
Följ Camilla på Twitter: CamillaLandin.
- Dags att utvärdera? - 11 juni 2015
- När gav du din kollega en komplimang senast? - 28 maj 2015
- Jobbar du under din kapacitet? - 30 april 2015
Kommunikation är viktigt och komplicerat.
Det finns många olika sätt att kommunicera på och medier att använda.
Officiella texter skiljer sig från de där det finns en realation mellan författare och läsare.
Att sedan tidningar inte korrekturläser längre har säkert också betydelse.
Mail, sms och liknande har nog gjort att språket ”spårat ur”. Det syns mer hos yngre än hos äldre människor. Själv försöker jag att anpassa mig efter var jag skriver. Det kan vara roligt ibland att skriva lite inkorrekt. Dock är stavningen viktig för mig!
// Kikki
I de yrken där det krävs ett perfekt språkbruk så är det ok, det finns säkert några stycken där det är så. I övrigt tycker jag att det är dumheter. Vill du anställa en ny medarbetare för att den är duktig på att stava eller duktig på det som det är tänkt att den ska göra? Bara ditt val av ordet statusmarkör ger mig känslan av att du ser ner på dina medmänniskor som inte är lika duktiga på att hantera språket som du är. Alla människor har ett värde oavsett hur de stavar, talar, ser ut, var de kommer ifrån, kön, ålder, osv. Jag jobbar dagligen med arbetsmarknadsfrågor och jag glad att alla de företag jag är i kontakt med anställer människor för deras kompetens och inte för att de har svårt att stava. Mer facit än så här behöver du inte! Ps. ursäkta om jag har stavat fel eller har gjort några grammatiska fel, jag menar inget ont med det för det är bara så här jag är. ds
Detta inlägget har jag missat av någon anledning… vilket jag kanske till och med är tacksam för??
Som stolt Dyslektiker kan jag bara säga en sak. Vilken miss man gör som arbetsgivare om man går på hur sin medarbetare stavar och grammatiken. Som Dyslexiinformatör, vet jag att det finns fantastiska hjälpmedel till dom flesta textrelaterade situationer.
I Sverige har vi till och med en Diskrimineringslag som kan göra arbetsgivaren skadeståndsskyldig om man ”diskriminerar” en person med funktionsnedsättningen Dyslexi. Det är sällan sådana fall kommer upp i Media, men jag har kontakter som berättat för mig, att det finns klara fall av diskriminering i sådana här fall, vilket jag tycker är hemskt! Detta gör mig upprörd.
Som dyslektiker hör jag inte B-toningarna, min text blir ändån bra. Fast från ett annat synsätt.
Jag har andra färdigheter som jag är otroligt glad för. :-)
Att vara dyslektiker är inte alltid ”lätt”, det är tidskrävande på olika sätt och nivåer. Men jag har under de senaste fem åren ärt mig mycket om min funktionsnedsättning, genom att arbete med den och framför allt, Synliggöra den!
Jag ber Inte om ursäkt för stavfel, det är sådan som jag är. Vill någon korrigera mina skrivna texter, varsågod! Men sällan, vara ärlig och berätta ”felen” så att jag kanske kan lära mig vad jag gjort för fel!?! Eller inte..
Jag är själv ”språkpolis” i vissa situationer, eller är det min dyslexi som gör att jag läser texten på annat sätt? En bra fråga?
Dyslexin är min närmsta och bästa vän. I vissa situationer är den svårare än andra och i vissa situationer är den superbra!! Det gäller bara att välja! ;-)
Högskolan i Halmstads studenter gillar min föreläsning – Dyslexin i Mitten, vilket beskriver mina svårigheter och varför jag fick hjälp genom att gå i ”Särskolan på gymnasiet”. Efter 15 år i grundskolan, tack vare dyslexin, har jag fortfarande en bit kvar att jobba på, för att bli lärare! ;-)
Jag är sedan cirka 1 år tillbaka, entréprenör inom Dyslexi och HBT-informationsverksamheten och älskar verkligen mitt dagliga arbete :-) Att möta texter, medmänniskor och ge information till människor om Dyslexi och försöka få människor att förstå vad vi med Funktionsnedsättningen går igenom, eller kanske till och med, få medmänniskor att bemöta oss ” bättre” ;-)
Allt är möjligt!! Jag har grymt roligt i mitt jobb som Dyslexiinformatör och HBT-informatör!
Soliga hälsningar
Jonas Plunteman
http://www.viljaostyrka.se/blogg