Privat eller representant?
Ofta pratar vi om att vi skall ha en arbetsplats där alla känner sig välkomna. Där alla tankar kan diskuteras och utvecklas. Den fria tanken är ofta moderator till kreativitet.
Men hur uppfattas enheten, organisationen eller företaget utifrån? Kan den enskilde medarbetarens uttalande eller uppträdande påverka organisationen? Busschaufförens dåliga uppträdande som att han t.ex. pratar i mobiltelefon när han kör. Eller en försäljare som inte intresserar sig för dig som kund. Att då som person tycka affären eller bussbolaget är dåligt är inte långt borta.
Hur får man då medarbetarens förståelse att de i sin arbetsroll representerar en gemensam identitet, uppfattning eller åsikt?
Givetvis måste man vara tydlig med vilka organisationens värderingar och mål är och som den anställde kommer att representera. Man bör redan tidigt och vid återkommande tillfällen diskutera med medarbetaren när man representerar organisationen. Kan man alltid säga att ”det är på min fritid och då gör jag vad jag vill”?
Kanske kan man det. Men är det också ok, om man under sin fritid uppfattas som del av en organisation? Det kan kanske uppfattas som en officiell åsikt om man uttalar sig som privatperson men har företagets logo tryckt på tröjan. Lek med tanken att en medarbetare som arbetar med frågor om ett rökfritt samhälle, fångas på bild när vederbörande röker en cigarett med organisationens budskap om rökfrihet tryckt på bröstet. Kan man då säga att det var ok, för att det var under fritid?
Därför är det viktigt att diskutera dessa frågor med sina medarbetare med återkommande intervall. Vad representerar företaget eller organisationen? Vilka är våra värderingar? När är jag representant eller privat person? Kanske viktigaste frågan är när man uppfattas som representant för organisationen. Men den svåraste frågan kan nog vara att få medarbetare att förstå detta förhållande. Vad gör man om en medarbetare påverkar företagets organisations anseende på ett negativt sätt?
Tänk på att ”Ibland så rör Fantomen sig som en vanlig man på staden gator”.
Mr Walker
Patrik har också erfarenhet av att vara projektledare. Hans karriär i det militära har varit ganska klassisk med olika högskoleutbildningar, utlandstjänst, tjänstgöring som utbildare och chef på olika nivåer.
Han har sedan tidigare erfarenhet av olika politiska uppdrag. Förtroendeuppdrag med olika styrelseuppdrag inom olika föreningar har varit återkommande de senaste åren.
- Du skapade det – nu är du för gammal för det. - 21 juni 2016
- Förändring igår eller förändring imorgon. - 10 maj 2016
- Ifrågasatt kompetens - 19 april 2016
Hahaha…jag kunde faktiskt inte låta bli att skratta, när jag tänkte tanken du väckte, helt ut! Självklart måste man som medarbetare också vara en del av företaget. Men samtidigt är det svårt, för att inte säga orimligt, att kräva att en person som arbetar på ett företag måste företräda det i alla livets sammanhang. Eftersom jag har arbetat som polis i en stor del av mitt vuxna liv, kan jag med säkerhet säga att det är en oerhörd pålaga att alltid tvingas att vara yrkesmänniska – för så är det när man är polis. Du är faktiskt tvungen att ingripa även utanför arbetet och på fritiden, i vart fall om det är brott som renderar i fängelse. Men man är också påpassad. Du tänker på att inte köra för fort, för hur skulle det se ut – särskilt om du bor i en mindre stad där alla passar på en…Ja du förstår säkert.
Människan är människa och ska också få vara det. Men det är klart att du har rätt ändå, att man måste bära upp sina ”företagskläder”…..Ditt exempel är väldigt tydligt…Kanske är det inte så att man kan kräva total lojalitet utan istället faktiskt behöver jobba för att alla känner för företaget/organisationen och tycker om att vara en del av en god kultur?! Och därmed också alltid vara en god representant för det!