Aktiv trots arbetslöshet?
Jag kan tänka mig att det i alla tider har funnits personer som gör saker helt oegennyttigt av lust och av kärlek och omtanke om annat än sig själva.
Själv har jag en period i min ungdom varit politiskt aktiv utan andra drivkrafter än att jag tyckte att det var viktigt och roligt. För ett tag sedan fick jag information om att Röda Korset behövde utbildare. Jag har aldrig satt mig in i hur Röda Korset drivs, fungerar eller hur organisationen ser ut över huvudtaget. Jag bestämde mig för att hoppa på det, särskilt som det ju är en fritidssysselsättning.
Så nu i helgen har jag varit på kurs i att lära ledande på Röda Korset. Jag ska härefter alltså göra flera aktiva insatser utan betalning, men däremot drivet av lust, glädje och omtanke.
Jag är nämligen helt övertygad om att det gör mig – och alla andra människor också – gott, att göra sådant som vi själva inte tjänar på ekonomiskt. Och Röda Korset har en otroligt stor kader av medlemmar som är antingen aktiva inom utbildning, pengainsamlingar, utlandsuppdrag, projekt o s v eller inaktiva månadsbidragsgivare eller både ock. Därutöver bidrar många människor sporadiskt med pengar.
Jag tycker att det är helt fantastiskt att se hur många det är som lägger så stora delar av sin fritid på att hjälpa andra. Och det är ju inte oegennyttigt egentligen, annat än ekonomiskt, för de flesta av oss. Det är liksom det som är poängen. Att vi kan göra gott utan betalning, men inte utan lön – bara det att det är en annan sorts lön.
Vad vill jag med det här nu då? Att bli (eller redan från start vara) arbetslös är ofta förknippat med förlust. Av självkänsla, självförtroende, värdighet. Och varför skulle den som är arbetslös under tiden som hen söker jobb, inte kunna bli uppmuntrad till att göra någonting ideellt?
Det finns många ideella organisationer, som behöver stöd – alltså inte bara ekonomiskt.
Bara det att en organisation som Röda Korset också skapar många sociala mötesplatser. Dessutom får jag känna tillhörighet och gemenskap, jag får möjlighet att bidra och bli bekräftad för det!
Jag känner mig oerhört upplyft och glad.
Jag menar naturligtvis inte att ideellt engagemang ska ersätta lönearbete, men jag tänker att det kan stärka självförtroendet och självkänsla så mycket att det kanske kan underlätta arbetssökandet.
Är jag naiv?
- Tänk om, tänk nytt - 14 december 2015
- Bryta mot osynliga regler på jobbet - 30 november 2015
- Utveckling och effektivitet - 16 november 2015
Nej, du är inte naiv. Alla människor mår bra av ett sammanhang där man kan bli någon särskild men också kan ingå i en gemenskap, och samtidigt känna att man gör något meningsfullt. Ett sammanhang och möjligheten att känna sig ”nyttig” kan man finna lite överallt; i familjen, i grannskapet, i ideella föreningar, i arbetslivet osv. Tyvärr tycks det finnas de som tror att just arbetslösa inte klarar att finna mening med sin tillvaro utan de behöver – efter en tid – ”sysselsättas”. Både människor och samhället i stort mår bra om alla kunde hitta en sådan plats i tillvaron. Ibland kan det innebära att man väljer att ingå i en aktivitet ordnad av Arbetsförmedlingen, ibland något helt annat.
Det riktigt tråkiga är när man tvingas delta i något som inte är det minsta meningsfullt, utan mest kränkande och ekonomiskt ansträngande, för att någon regel säger att jag ska ”sysselsättas”. Eller att jag inte vågar hitta en sådan plats eftersom jag då kan beskyllas för att inte stå till arbetsmarknadens förfogande och då faktiskt mista den lilla försörjning jag trots allt har.
Det borde räcka att man gör det man kan för att söka arbete och egen försörjning. Vad man därutöver gör med sin tid borde man själv kunna få styra över – oavsett hur lång tid man har varit arbetslös. Då skulle de som deltar i olika program göra det frivilligt och ha ett eget syfte med aktiviteten. Då skulle meningslösheter inte behöva vara lika frekventa. Den som inte ser någon mening kan gå hem eller protestera utan rädsla för repressalier. Och de som har en meningsfull tillvaro utan program kan fortsätta med et helt öppet och utan tanke på att det kan användas emot dem.
Så, du är inte naiv, Du har helt rätt. Problemet är att en del myndighetsutövning inte alltid förstår det.
Puh! :) Ja det finns så många aspekter på det här med arbetslöshet, som aldrig diskuteras tycker jag. T ex att tvingas delta i något som inte är det ”minsta meningsfullt, utan mest kränkande och ekonomiskt ansträngande”. Jag tycker det är rentav deprimerande.