Att ”chefa” utan att vara chef
Att bolla en chef och tre kollegor är ingen lätt match ibland. Det gäller att ha huvudet på skaft och sina metoder utstakade. Hur gör man för att få jobbvardagen att gå ihop och bli sund i slutändan?
Min befattning som Arbetsbiträde sätter mig på en unik plats på arbetsplatsen. Jag är Spindeln i nätet.
Arbetsbiträde är ett stöd från Arbetsförmedlingen och finansieras bitvis av den samme. I folkmun heter det kanske kontorsbiträde. Skillnaden från ett vanligt kontorsbiträde och mig är väl mina tillagda arbetsuppgifter: syntolkning, ledsagning och underlättande vid svåra/långa uppgifter. Alla mina underbara kollegor har nämligen någon form av synnedsättning.
Det jag kan få göra en normal arbetsdag som går in under syntolkning är bland annat läsa på fakturor, hemsidor eller post. Följa med en kollega till ett möte, en butik, eller själv springa med en sak tillhör ofta ledsagningsbiten. Beta av stora textflöden eller söka efter information går snabbare för mig då jag har en helt annan överblick för skumläsning.
Fyra kollegor från tre olika håll
Inte nog med att jag har fyra olika kollegor, de kommer från tre olika håll. Det gäller att hålla isär verksamheterna och ibland även verksamheternas projekt, verksamheternas krav på mig och faktiskt mina krav på verksamheterna. Med andra ord, jag får leka chef under cover. Rycka och dra i trådar och fördela uppgifterna jämt som mina kollegor kommer med.
Metoder är a och o
Min bästa vän på jobbet är e-posten. Utan den hade jag dukat under dag två. Bortsett från sin traditionella funktion använder jag den som min korktavla med post it-lappar. Allt är samlat på ett och samma ställe, nästan omöjligt att slarva bort ”lappar” och det tar tre sekunder att få sig en överblick. ”Maila mig om det”, är mitt standardsvar. Det är jättebra om jag är uppe och springer eller om jag just för stunden är mitt upp i någon annan verksamhet.
Min näst bästa vän är mitt lilla nyhetsbrev ”Arbetsbiträdet vecka x”. Det har blivit lite av ett skämt mellan mig och Bossen. Men det fungerar, så det kortet tänker jag dra när det behövs. I nyhetsbrevet, som går till alla fyra kollegor, skriver jag om den kommande veckan – hur jag jobbar eller vart jag befinner mig. Det är en mycket effektiv metod.
Hitta mig själv i andras uppgifter
Jag är mycket för det lilla extra. Det är också där jag kan få utmana mig själv och känna att jag även jobbar en bit för mig själv och inte enbart för andra. Det kan vara att snabba på processen lite, hitta nya vägar till resultat, komma på med idéer till projekt, arbeta om lathundar eller skapa mer effektivare rutiner.
Det är viktigt att hitta balansen i det jag gör. Trivas, göra framsteg och ”chefa” mina kollegor i smyg – det är min nyckel till mitt goda arbetsliv.
- Semestertider - 12 juni 2012
- Lusten att bokstavligen släpa ut skrivbordet är stark på försommaren - 29 maj 2012
- Dyblött kampanjande - 15 maj 2012
En gång sa en kompis till mig att de där specialverktygen för funktionshindrade ofta är bättre att använda även för ’vanliga’ människor. De ser ut som de gör för att någon har tvingats tänka till hur människan fungerar, istället för att bara tillverka verktygen som man brukar.
Av någon anledning kom jag att tänka på det när jag läste din blogg. Konsten att vara arbetsbiträde kräver ordning, smidighet och kommunikation, kommunikation, kommunikation. Det är en bra beskrivning av mångas arbete, men ibland glömmer vi bort det och tar informerande och kommunicerande för givet. Alla vet väl vad jag vet, eller ?!?!
När transparensen blir nödvändig för att samordna många så blir det tydligt när den inte fungerar, men även när det inte är en nödvändighet så bidrar en bristande transparens – insyn i vad som är på gång; hur andra tänker; hur mitt arbete påverkar andra etc – ofta till ett sämre samarbete och en sämre produktivitet. Det blir bara inte så märkbart i alla situationer. Förlusten av potentialer som inte tas tillvara är kanske inte alltid så lätt att se, men det innebär inte att den inte finns.
Tack för inlägget, Rebecca, och välkommen till bloggen!
Tack för responsen Lisbeth!
Att vara Arbetsbiträde är ingen sjävklar sak. Det finns ingen arbetsbeskrivning från början. Tjänsten anpassas efter individen som är beviljad stödet. Det tycker jag är fantastiskt! Att få välja själv är viktigt, vem som ska vara Arbetsbiträde och hur personen ska jobba/förhålla sig.
Jag känner mig varmt välkommen och jag hoppas att jag kan komma med något nytt och intressant.
Mvh Rebecca Hansen