Efterlyser: en bra chef
Lustigt, detta år coachar jag återigen de två unga finalisterna som vunnit en tävling för en karriärmakeover. Det är alltid lika spännande att se vilka det blir, och samtidigt så vet jag att oavsett befattning, jobb, ansvarsområde, företag – alla är de, eller vill bli, karriärväxlare. De vill skifta mindframe, de byta jobb, karriär, företag, helst NU … ni kan det där :)
Igår satt jag sen och väntade på min date på ett fik i Stockholm och fick frågan om stolen bredvid mig var ledig. Kvinnan som var i 40-årsåldern och jag började samtala med varandra och vi kom osökt in på jobb. Ni vet den där eviga diskussionen när man träffar någon:
”…och vad jobbar du med?”
Även hon hade mycket gemensamt med mina unga finalister i karriärtävlingen insåg jag snabbt. Hon hade ett mycket kvalificerat och säkert också ett mycket välbetalt jobb på ett av våra största börsföretag men hon ville också bort!?! Hon var less. Och trött.
Jag undrar alltid: Vad vill folk bort från? Trivs man inte på företaget eller är det arbetsuppgifterna som är trista?
Vet ni, oftast, är det varken det ena eller det andra.
Man börjar nysta lite och får svar:
”Kunderna är fantastiska. Sååå trevliga. Jag trivs med mina härliga kunder.”
”Spännande med de olika projekten jag gör, det ena är inte det andra likt. Riktigt utvecklande.”
Jasså? Och vad är då problemet?
Då kryper det fram. Det är chefen som det är ”fel på”.
De flesta klagar på att just deras chef inte kan
* motivera
* vara tydlig
* lyssna
* inspirera
* ge feedback
* göra medarbetarna delaktiga
* delegera
… för att nämna några av de klagomål som brukar komma upp. Har ni hört det förut?
Jag har hört detta förr. Det har ni också. Men! Vi har ju diskuterat detta till leda det senaste decennierna. Minst sagt. Skrivit böcker, gjort PP-bilder, föreläst, coachat, ställt det positiva resultat i förhållande till gott ledarskap och visat reda siffror på att det faktiskt hänger ihop. Har vi då verkligen inte kommit längre?
People don’t leave companies – they leave managers!
- Fördel: kvinna! - 9 mars 2012
- Ert alumninät är också ert talangnätverk! - 10 februari 2012
- Hej CV – vila i frid! - 3 februari 2012
Jag tror helt enkelt att chefer är klämda på mitten, som en tub kaviar. De ingår i ett system av kontrollverktyg som ska hålla koll på deras budget och resultat och inte ger något utrymme för hur bra de sköter mjuka värden. Dessutom verkar det som om många blir utsedda till chefer för att de är bra på produkten eller produktionen, inte på människorna de har runtomkring sig. Det finns många ledarskapstermer, coachande, situationsanpassat mm. Kanske vi ska börja prata om det personliga ledarskapet, dvs egna värderingar lyser igenom och visar sig, särskilt när det blir stressigt. Därför behöver man börja med sig själv och fundera över varför man egentligen vill vara chef.