Gott arbetsliv

Vad är ett gott arbetsliv?

När jag var ung och gick på gymnasiet var det viktigast att ha ett arbete, vilket som helst, för att få ihop pengar till sommarresan, för att kunna köpa de kläder jag ville ha – studiebidraget räckte ju inte långt. På den tiden stod jag i princip ut med hur det än var på den arbetsplats jag befann mig på. Det var inte många jobb som var roliga eller stimulerande, där jag hade något att säga till om, där mina idéer och kreativitet nyttjades. Men så hade jag ju inte så mycket kunskaper heller.
Men jag lärde mig massor ändå. Mitt första arbete var som barnflicka i Båstad, då var jag 15 år och tyckte det var fantastiskt att få tjäna lite pengar.  Därefter arbetade jag några somrar på en stor livsmedelsbutik.
Sen jobbade jag inom det som då hette långvården, sjukhusvård för gamla, dementa och människor med kroniska sjukdomar som MS. Där lärde jag mig att den som är maktlös blir behandlad illa av människor som har bara lite makt – vårdbiträdena var oerhört elaka mot dem som var dementa. Inte alla, men många. Bittra, arga och maktfullkomliga. Jag grät många gånger.

Jag lärde mig mycket om hur människor kan bli av för lång tid i vanmakt. Jag lärde mig också att ”min dräng, har också en dräng”.

Under universitetstiden jobbade jag som reseförsäljare , som korrekturläsare på Upsala Nya Tidning, vilket nog var ett av de roligaste jobb jag har haft. Där satt många akademiker inom den humanistiska fakulteten – det var ju lika svårt att få jobb i kulturbranschen då som nu. Vi hade otroligt roligt. Konstiga arbetstider, dåligt betalt. Men verkligen ett jobb som jag gillade. Och människorna runt mig betydde nog mer än resten.

Jag arbetade som vikarie på gymnasiet när jag var 21 år.  En annan lärare sa om mig: ”Du ser mer ut som om du ska sjunga Carmen på operan, än som en adjunkt i svenska”, vilket nog stämde ganska väl. I tio år var jag lektör på bokförlag.
Efter universitetsstudierna var det viktigare att ha ett jobb som var stimulerande.
Och så blev det för mig, som fick  jobb som redaktör på ett bokförlag med inriktning på facklitteratur och samtidigt som utbildningskonsult på samma bolag. Det var ett självständigt arbete och innebar stort ansvar.  Vi var tre anställa och en chef/ägare. Fantastisk tid i mitt yrkesliv. Roligt och stimulerande jobb. På alla plan. Arbetsmiljön var i stort sett exemplarisk. Både fysiskt och psykiskt. Sen kom lågkonjunkturen och det företaget fick svårt att överleva och jag och mina kolleger stod utan jobb.

Jag bytte bana helt. I närmare 20 år var jag så polis. Det var också ett fantastiskt arbete, många oerhört fina kolleger, ett spännande och utmanande yrke. Men där såg jag nog främst att den psykiska arbetsmiljön var eftersatt. Människor kände sig inte sedda och jag kände mig ofta maktlös även när jag var chef. En koloss på lerfötter. Det var inte människornas fel, det är själva konstruktionen som är tokig. En period hoppade jag av och startade ett jazzhak. Det gav mig så mycket positiv energi. Ingen klagade, alla var glada och lyckliga när jazz och mat kombinerades.Den psykiska arbetsmiljön var betydligt bättre än den fysiska. Det är tungt att vara i kök, ta hand om disk, tungt att servera och det är lätt att få förslitningsskador. Men i övrigt otroligt positivt. Kanske för att jag var min egen. Jag återgick till polisyrket och stannade i sex år.
Slutligen ville jag något annat. Och sa upp mig. Blev egen företagare. Jag har ångrat mig många gånger i korta stunder, inte att jag lämnade mitt gamla yrke, utan att jag startade eget. Men för det mesta känner jag bara att det är rätt.

Det som har stått klart för mig är att för min egen del består ett gott arbetsliv av en kombination av att få nyttja  mina kompetenser, ha stort ansvar och mycket utrymme för kreativitet och sist men inte minst att utmanas till att nå nya höjder. Samtidigt som jag saknar kolleger i ”rummet” har jag många kolleger ”där ute” och inte minst är jag fri att bli den jag vill vara. Och det är mycket värt.

Ett gott arbetsliv, ja vad är det? Jag tror att det finns lika många uppfattningar om det, som det finns människor.

 

Cecilia Sahlström
Senaste inläggen av Cecilia Sahlström (se alla)