Känslor äger rum…..
De reflektioner jag delar i bloggen denna gång är sprungna ur den påskdagspredikan jag höll i söndags. Rubriken; känslor äger rum, kan uppfattas olika och om du vill kan du stanna upp ett ögonblick nu, innan du läser vidare, och reflektera över hur du läser rubriken.
De två betydelser som jag tänker på när jag hör meningen; känslor äger rum, är:
- Känslor pågår inom oss hela tiden och uttrycket äger rum är på sätt och vis synonymt med att något händer just nu. Vi känner oss glada, ledsna, vi är fyllda av oro, ängslan, hopp, entusiasm, vrede, saknad, lust, olust, frihet m.m.
- Den andra betydelsen av rubriken; känslor äger rum, handlar om att känslorna äger våra inre rum. Vi lever i de mentala rum som våra känslor har inrett. Det är rum inredda med oro, ängslan, glädje, hopp, saknad, lust, olust, framtidstro eller något annat. Oftast så är det dessutom flera känslor som bor där samtidigt.
Dessa känslor äger våra inre rum och bestämmer hur vårt liv är att leva just nu. Det känslomässiga rum vi lever i skapar vår livstydning.
Känslorna som äger rum i vårt inre liv, bor i yttre fysiska rum. Det kan handla om våra hem, arbetsplatser, idrottsanläggningar, varuhus, kyrkor, naturen, kort sagt oberoende var vi befinner oss så är våra kroppar i något fysiskt rum. Detta yttre rum är inte beroende av vårt inre rum, samtidigt är vår upplevelse av det rum och det sammanhang vi befinner oss i helt beroende av hur mår och känner oss. Tänk bara på skillnaden i upplevelse i mellan det vinnande laget och det förlorande. De befinner sig i samma idrottshall. Eller samma avdelning på ett sjukhus där någon fått ett besked om en obotlig sjukdom och en annan ett besked som får oron att växla till glädje och framtidshopp. Det sker i samma rum men livsrummen är olika. Det hjälper inte att våra fysiska rum är de allra bästa för att stödja och vara hälsosamma för oss om våra inre rum inte är det. Samma realistiska sanning finns hela tiden på varje arbetsplats. Det är lika många känslomässiga rum som det är medarbetare.
Detta är påskens realistiska budskap till oss. Vi måste leva i inre rum som är fyllda av glädje, hopp och liv för att vi skall må bra och vi måste göra allt vi kan för att livsbefriande känslor skall äga rum inom oss och mellan oss. Samtidigt finns realismen när vi läser om våra systrar och bröder i påskdagens texter. Det hjälper inte att det fysiska rummet, graven är tom och att livet har återvänt eftersom den känsla som äger rum hos Maria från Magdala och lärjungarna är sorg, förtvivlan och meningslöshet.
När sorgen, döden och mörkrets känslor äger rum i vårt inre behöver vi möta någon med en hälsning från livet. Någon behöver knacka på hos oss och fråga; hur mår du? Hur känns det? Vad har hänt? Denna uppgift har änglarna som sitter i graven. Samma uppgift har Jesus när han kommer till lärjungarna mitt i deras sorg. Samma Gudomliga uppgift har vi när vi möter varandra. Det är gudomligt och änglalikt att fråga någon hur hon eller han mår? Det är alltid livgivande att själv få frågan när vi mörkrets känslor äger rum hos oss.
Påsken handlar, i den kristna trons värld, om att det fysiska rum vi kallar världen och t.o.m. det rum vi kallar evigheten har förvandlats till ett rum fyllt av liv och att inget mörker, varken i våra inre eller yttre skall få sista ordet. Guds uppgift är fr.o.m. nu till tidens slut tillsammans med oss människor, med en dåres envishet knacka på hos alla människor där mörkrets känslor äger rum och föra in ljus, glädje och hopp.
Anders Ljungström
- Det är handlingarna som räknas - 17 juni 2016
- Villkorat människovärde - 3 juni 2016
- Fria resurser en förutsättning för framgång! - 20 maj 2016