Ledare eller ledarskap – vad snackar du om?
Har du funderat över hur du använder begreppen ledare och ledarskap? Hur resoneras det kring ledarskap och ledare på de arbetsplatser du har erfarenhet från? Pratar man om att det är ledarskapet som ska utvecklas, eller är det ledarna som ska utvecklas? Finns det egentligen någon skillnad i hur vi tänker kring detta?
Hur använder du begreppen ledare och ledarskap?
Jag lyssnade häromdagen på Johan Bertlett, fil dr, lektor i psykologi vid Lunds Universitet och konsult i egna företaget BOLD Consulting. Han ställde då frågan om det är ledarskapet eller ledaren vi egentligen vill utveckla på våra arbetsplatser. Vad är det vi gör på de vanliga ledarskapskurserna? De frågorna fick mig till att börja fundera på hur vi verkligen använder de här begreppen i dagligt tal. Och jag är böjd att hålla med Johan Bertlett – vi använder dem nog något slarvigt.
Har du själv funderat över hur du använder begreppen? Och hur resoneras det kring ledarskap och ledare på de arbetsplatser du har erfarenhet från?
Ledaren en person, ledarskapet en funktion?
Om jag går till mig själv, så tror jag att jag oftast när jag använder ordet ledare för att prata om någon som har i sin roll att styra över verksamheter och människor. Det kan vara en chef, men lika gärna en projektledare eller en företagare. Vi som lyssnade på föredraget var helt klart överens om att ledaren var en person.
När vi kom till att definiera ’ledarskap’ blev det genast lite mer luddigt. Jag själv använder det nog snarast för att beteckna det sätt som någon leder på. Det tror jag kan vara ganska vanligt. Det gör att man knyter ledarskapet till personen ifråga; den personen har ett visst ledarskap. Alltså, om vi vill utveckla något på den personens arbetsplats som har med ledarskapet att göra, är det den personen vi ska skicka på kurs.
Det är bara det, jag tror du kommer fram till detsamma om du tänker efter, att ledarskapet inte är beroende av enbart den där personen till så stor del. Bertlett menar till och med att man har kunnat härleda att endast mellan 5-15 % av ledarskapets påverkan kan hänföras till just ledaren själv. Resten av påverkan kommer från olika faktorer, såsom yttre omständigheter, lokalfrågor, tekniska möjligheter, olika system på arbetsplatsen (att dåliga datorsystem ger dålig arbetsmiljö och kan störa arbetet har jag bloggat om förut), annan styrning (högre ledning, politisk ledning), arbetsplatsens strukturer, och inte minst de som ska ledas och deras personligheter. För ledarskapet är ju inte något isolerat som finns hos ledaren och som är oberoende av var den ledaren befinner sig.
Du kan utveckla ledaren genom att skicka denne på kurs, men det är inte säkert att du påverkar ledarskapet för det. Så det blir egentligen en ganska viktig fråga det här; är det ledaren eller ledarskapet du snackar om?
Ledarskapet skapas –> medarbetarskap
Ledarskapet är en funktion av de relationer som skapas mellan ledaren och de som ska bli ledda. Det ligger alltså i relationen mellan ledaren och de ledda. Det innebär att om en verklig utveckling av ledarskapet ska ske så är det relationerna vi ska jobba med för att utveckla ledarskapet. Och där, menar Bertlett, börjar vi direkt med det första bemötandet, och med det bemötande vi ger varandra dagligen. Är det gott, finns goda grunder för även ett gott ledarskap. Detta bemötande har givetvis ledaren ett stort ansvar för, men det har även medarbetarna. Och det är där Bertlett gärna börjar prata om medarbetarskap.
Fast först behöver man nog komma förbi frågan om ledarskapet är ett samtal eller en envägskommunikation. Det hoppas jag de flesta av våra ledare i arbetslivet i Sverige faktiskt har gjort, men jag är inte helt övertygad om den saken.
Vad tänker du om det hela? När vi vill utveckla något på arbetsplatsen som vi tänker har med ledarskapet att göra – vad är det egentligen vi vill åstadkomma och vilka insatser är det vi ska göra för att komma dit? Är det ledaren som ska skickas på kurs eller är det relationerna vi behöver arbeta på? Eller är det något helt annat som ligger utanför detta?
- AfterWork i Malmö 28 augusti 2017 - 15 augusti 2017
- Ny plattform för bloggens 1000 artiklar! - 18 juli 2016
- Arbetslivets Dag 2015 – twittret! - 14 mars 2015
Många frågor på samma gång :). Det blir absolut stor skillnad beroende på hur man ser det. Ett exempel är ett av de mest använda uttryck jag stöter på i mitt jobb: ”dåligt ledarskap”. Det mesta kan skyllas på det. De flesta, inte alla, menar då oftast en viss person, dvs någon ur chefsgalleriet som inte beter sig som man ”borde” och därigenom gör livet svårt för sin omgivning.
Om man ser ledarskap som en relation innebär uttrycket ”dåligt ledarskap” att vi som grupp inte har förmått få till fungerande relationer. Och det är ett gemensamt arbete. Fingret, som man genom uttrycket vill ska peka på en viss person, hamnar därmed på samtliga inblandade.
Det kan vara nog så svårt men absolut mer relevant och hjälpsamt för att komma vidare. Hur kul är det att vara den som ska ”rättas till” med hjälp av kurs i personlig utveckling eller ledarskap? På vilket sätt bidrar det till motivation för förändring? Det är bara att gå till sig själv: skulle en mer eller mindre påtvingad kurs i personlig utveckling kännas motiverande att gå på? För att andra tycker att du borde utvecklas? (För att inte tala om att det inte finns några säkra samband mellan utbildning och beteende, men det är väl ett annat blogginlägg :) ).