Mitt bästa arbetsliv

Det går inte att förutse framtiden. I viss mån är det möjligt att skapa den. Eller så här: vi skapar framtiden hela tiden, med varje val vi gör. Problemet är att vi till stor del gör det i blindo, eftersom vi inte kan se runt hörn och därför inte vet vilka konsekvenser våra handlingar kommer att få. Dessutom är det någon som kastar in händelser, skiften och andra överraskningar från sidan, de landar mitt i vår skapelse och påverkar den på sätt vi inte hade kunnat gissa.

Ibland kan jag uppleva viskningar från den där framtiden som väntar runt hörnet. Som om ljussättningen plötsligt förändrades för ett ögonblick och jag fick en glimt av vad som skulle kunna komma härnäst. Nästa ögonblick är det borta igen, som en hal tvål i badkaret.

Häromdagen höll jag en föreläsning för ett fackförbund. Beställningen var: ”Vi vill gärna att du är inspirerande. Du förstår, vi har så många tunga pass den här dagen om saker som är viktiga men kanske inte så roliga, så vi behöver dig som en frisk fläkt.”

När jag kom dit berättade min kontaktperson att de hade valt mellan mig och Peter Wahlbeck. Min första (skräckslagna) tanke var att då måste jag nog vara väldigt rolig och att jag inte vet om det riktigt är min grej. Min andra tanke (egentligen först på vägen hem från föreläsningen) var: ”Hm. Vad är det som både jag och Peter Wahlbeck har? Som gjorde att valet stod mellan oss två?”.

Ett par dagar senare fick jag ett nytt uppdrag. Ett annat fackförbund vill att jag kommer och håller en kort workshop för chefer på en konferens. ”Du ska avsluta hela konferensen och vi vill ha någonting som är light och feelgood, men samtidigt med substans. Vi har varit i kontakt med några olika talarförmedlingar men hittade ingen som kunde ge oss både lättsam inspiration och samtidigt tala till just oss, som kan vår verksamhet. Men så tänkte vi på dig.”

Jag har aldrig tänkt på mig själv som underhållare eller ”feelgood”. Fast jag är å andra sidan övertygad om att det ofta går att närma sig även svåra saker sådär lite i taget och på ett sätt som gör att vi känner att det besvärliga nog ändå är möjligt (och kanske till och med lite kul).

En annan sak som hänt på sista tiden är att alla frågar hur det går med min bok. Sanningen är att jag har två böcker på gång (en om att skapa en god samtalskultur på en arbetsplats och en om samtalsverktyg för den som stöttar ideella som en del av sitt jobb), samtidigt som jag färdigställer min e-kurs (för styrelser i ideella organisationer). Det är därför det tar lite tid. Å andra sidan kommer både böckerna och kursen att bli alldeles fantastiskt bra.

Min glimt av framtiden just nu: Jag håller föreläsningar och workshop där jag på ett lättsamt och ”feelgood” sätt ger verktyg och inspirerar till att skruva upp sitt ljus och göra skillnad på allvar. Jag ger ut mina böcker och e-kurser. Jag har tid att tänka, skapa och pyssla i trädgården.

Det ser bra ut.

Fast nu är det borta igen.

Det kanske blir på något helt annat sätt. Spännande blir det i alla fall. Och bra.

Lisa Moraeus
Senaste inläggen av Lisa Moraeus (se alla)
2 Kommentarer
  1. Martina
    Martina says:

    Hej!
    Ang ”om att skapa en god samtalskultur på en arbetsplats….samtalsverktyg för den som stöttar ideella som en del av sitt jobb)
    Det jag som långvarigt sjukskriven undrar: all information om dessa ovan nämnda saker och när det pratas om den psykosociala miljön är riktad till arbetsgivare. Alla vi som har kontakt med tjänstemän inom våra myndigheter önskar att detta arbete med arbetsgivaren också ska gälla i kontakten med myndigheter. Detta arbete bör göras med dem också då de är våra ”arbetskamrater/ledare” och har stark inverkan på de tex de sjukas ”arbetsmiljö”. Hur ser du på detta och att jag ”likställer” dessa arbetsmiljöer?
    Och var tas detta upp? Du kanske vet mer?

    Ha en bra dag!

Kommentering är stängd.