När inspirationen svalnat

Det är lätt att jobba när kreativiteten är på topp. När inspirationen finns där och de lösa trådarna finns precis framför näsan på dig, det enda du behöver göra är att sträcka fram handen och rycka i dem. Samma sak när det går enkelt hemma, du kommer på torsdagens middag lätt som en plätt och du slipper svänga förbi på ICA på hemvägen. Kanske hinner du både städa och träna och planera den där efterlängtade vinterresan på samma kväll, utan att det egentligen känns som krav och måsten.

Men hur gör man egentligen de där dagarna när det mesta går lite trögt. När du inte kommer i tid till jobbet, har glömt nycklarna till kontorets alla postfack hemma och du inte kommer en endaste vart på den där uppgiften du egentligen skulle lösa. När bilen inte startar på hemvägen och du bränner löken till köttfärssåsen. När träningen inte hinns med och du inte har någon inspiration alls till det där blogginlägget du skulle skriva på kvällen. Hur gör man då?

Visst finns alla nyanser däremellan. Livet skiftar ofta gråskalor och tur är kanske det. Ibland behöver vi ju inte prestera alls. Ibland kan man tillåta sig att ha de där riktigt kärva dagarna utan att det gör så väldigt mycket. Men ibland är det ju faktiskt just idag som det gäller. Det är nu! Oavsett om du ska åka en sprinttävling i SkidVM, hålla ett föredrag på jobbet, gå på intervju på drömjobbet eller helt enkelt bara skriva ett blogginlägg för att det är din tur idag. Hur gör man då? Jag har inga svar på det men tar gärna emot inspiration från just dig. Vad har du för knep dessa dagar när du får kämpa för att bli inspirerad?

Linnea Gideonsson
Senaste inläggen av Linnea Gideonsson (se alla)
3 Kommentarer
  1. Maria Kullberg
    Maria Kullberg says:

    Ja, det där känns ju igen. :) Vissa dagar har man ju inte ens lust att hitta inspirationen, och det är väl ganska mänskligt. I varje fall vill jag tänka så…

    Jag började fundera på din fråga – hur gör jag själv egentligen för att komma förbi de där tillfällena av bristande inspiration… Jag tror att jag gör ungefär likadant privat som i jobbet: se till att ha genvägar. I köket kan det handla om att ha färdiga portioner i frysen, eller något halvfabrikat som får mig att komma igång och slippa bränna löken. I bloggandet kan det handla om att samla på mig idéer, små artiklar att ta fram, eller korta tankar som fick mig att börja tänka. Det samlar jag på för att känna att jag har en ”bank” till senare tillfällen. Och jag tror det är lite samma när det gäller att arbeta fram något större – att börja i en ände som jag har koll på och tycker är kul. Då kommer jag igång och kommer över det första motståndet hos mig själv.

    Men hur man gör när träningen inte hinns med, det vet jag inte. Den biten är jag väldigt dålig på att hantera. När jag bokar in i almanackan och följer det funkar det bra, men sen räcker det med en förkylning eller ett extra möte, så är jag ur vanan igen.

  2. Ingrid Astbo
    Ingrid Astbo says:

    Jag hanterar sådana dagar med att påminna mig om att ”livet är ömsom vin och ömsom vatten”. Alltså är denna dagen vatten! I och med att jag konstaterat det kan jag slappna av.
    Allting har blivit så mycket enklare sen jag fick insikten att det inte är realistiskt att tro att allting ska gå på räls. Bengt Renander beskriver en ekvation som också är intressant. Hur jag vill att det ska vara- (minus) verkligheten = problem. Hur stort glappet är mellan dessa variabler avgör hur stort problemet är.
    Om jag inte kan förändra verkligheten så kan jag dra ner på mina förväntningar och därmed göra problemet mindre.

  3. Linnea Gideonsson
    Linnea Gideonsson says:

    Maria: Jag håller med dig, det är väldigt mänskligt. :)
    Vi ska inte (kunna) prestera och vara på topp jämt. Men ibland är det inte så lämpligt att tappa inspirationen just precis då det händer.. Bra tips med genvägar och att de faktiskt går att ta till i många olika situationer. Det gäller nog att hitta sina egna. Att börja med något litet som känns kul är också ett tips som känns fint att komma ihåg.

    Ingrid: Det låter väldigt klokt och sunt. Hur många gånger har inte de tillfällen i livet som varit minst planerade, och där förväntningarna inte ens funnit, blivit de finaste. Spännande ekvation, den ska jag komma ihåg!

Kommentering är stängd.