När kvantifierandet äter upp kvaliteten

Vi översvämmas alltmer av olika påståenden som har med mål och mätning att göra. Några exempel: ”Vi måste kunna mäta det vi gör”, ”Sätt SMARTa mål”, ”Vi måste upp på PISA-rankningen”, ”Hurra, vi är med på Top100-listan över universitet i världen”.

Lars Strannegård

Lars Strannegård, rektor på Handelshögskolan i Stockholm, om Ledarskap i ett mätfixerat samhälle

Att mäta funkar ibland, men i många verksamheter är fokuset på mätandet och det mätbara förödande. Mätandet riskerar att ta död på väl fungerande verksamheter, pervertera några, men kanske framförallt konformera och likrikta utvecklingen. Detta eftersom mätandet äter sig in på områden som lämpar sig synnerligen illa för att mätas. Risken är hög att mätandet tar död på kreativitet, originalitet, mångfald, kunskapsutveckling med mera.

Med exempel från vinprovningens, universitetens, skolans och konstens värld hörde jag Lars Strannegård, rektor på Handelshögskolan i Stockholm, prata på just detta tema i SVT i fredags. Är du det minsta intresserad av kvalitet och mätningar förknippade med det så lägg en timme på att höra hans föreläsning. Antingen för att få argument och exempel för att kunna diskutera bra/dåligt, önskvärt/icke önskvärt för olika mål och mätningar på just din arbetsplats, eller för att bli medveten om de risker och begränsningar som mätandet kan medföra.

En väl investerad timme – både i relativa och absoluta termer ;). OBS! Den sista meningen var ett försök till skämt eftersom det, enligt Strannegård, inte finns någon absolut kvalitet. Vad tycker du? Finns det absolut kvalitet? Vad är det i så fall och kan man mäta den?

Följ mig på: