Orange är världens lön?
Jag är 46 år och har gått 9 år i grundskola, 3 år i gymnasiet och totalt nästan 10 år på universitet och högskolor. Totalt 22 år. Av 46. I princip halva livet. Jag är således ganska välutbildad. Till på köpet är jag svensk. Enda minuset i kalkylen är väl att jag är kvinna. Men ändå, jag borde tillhöra ”vinnarna” på den så kallade arbetsmarknaden och därmed också kunna säkra en god pension.
Så är det inte riktigt. Idag fick jag ett orange kuvert där det står att jag – om jag tjänar lika mycket fram till pension som jag gjorde 2011 (som var ett ganska bra år, jag hade heltidslön hela året) – kan se framemot en pension om 13 100 kronor per månad. Om jag pensionerar mig vid 65.
Utöver att jag avstått inkomst i ganska många år har jag också samlat på mig i runda slängar 360 000 i studieskulder. Efter drygt 20 års avbetalning är de nu nere i 240 000. Om räntan fortsätter att vara låg och jag kan försörja mig någorlunda kommer jag att ha betalt av CSN-lånet några år innan jag går i pension.
Jag är långt ifrån ensam om detta. Utbildning lönar sig inte alltid i pengar. Förhoppningen är väl att det lönar sig genom att man får göra något utmanande och ha ett fritt och självständigt arbete, men inte ens det är ju säkert bara för att man har en utbildning.
I mitt fall vet jag varför det är som det är. Jag vet varför jag har varit tjänstledig för att plugga eller valt att säga upp mig från fasta tjänster. Och jag är mycket hellre ”fattig” än inlåst i en osund situation eller rik på att sälja min själ. Jag har delvis haft tur. Jag har kunnat fatta sådana beslut. Det kan inte alla. Jag har inga barn att försörja, inga dyra vanor att underhålla och ett lågt ha-begär till materiella saker.
Jag ångrar mig inte det minsta, och ändå. När det där orangea kuvertet dyker upp i brevlådan så kan jag inte hålla mig från att tänka hur det hade sett ut om jag hade valt annorlunda. Om jag fortfarande hade jobbat i det där statliga verket? Om jag hade tackat ja till det där chefsjobbet?
Det är konstigt vilken inverkan det där kuvertet har på mig. Jag är helnöjd med mitt liv och ändå måste jag – om så bara för några sekunder – påminna mig om att meningen med mitt (arbets)liv inte är det där som står i det orangea kuvertet. Hur är det med dig?
- Välvilja eller övergrepp? - 16 augusti 2017
- Morgans mission bidrar till att göra oss mer beroende av chefer - 18 maj 2017
- Max antal underställda i äldreomsorgen – inget aprilskämt - 5 april 2017
Jag kanske ska lägga till att jag även har arbetat ganska mycket :). Antingen har jag jobbat vid sidan av studierna eller så har jag studerat vid sidan av jobbet. Jag har haft en längre period av arbetslöshet i mitten av 90-talet, men därutöver ingen föräldraledighet, och endast några enstaka dagars sjukskrivning (goda gener).
Jag har således inte varit inlåst på skolor och universitetet halva livet utan någon direkt koppling till arbetslivet. Snarare har jag haft en väldigt god förankring på arbetsmarknaden.
Håller med helt och hållet. Inte utan att några fjärilar fladdrar runt en kort stund i magen när jag öppnar kuvertet och ser det mycket magra resultatet. Blir nog till att bo i ett litet rum kollektivt och odla själv om det ska gå att överleva som pensionär. MEN ångrar mig inte heller, mitt liv är rikt om än inte på mynt och ägodelar.