Rätten att kritisera
För två veckor sedan skrev jag om medial kritik mot arbetsgivare. Idag fortsätter jag på den bogen, men nu handlar det om medial kritik mot namngiven kollega.
I dagarna har Justitierådet Göran Lambertz varit hyperaktuell i alla medier. Oavsett vad jag har för inställning till hans agerande ställer jag mig frågande till om jag tycker att det är i sin ordning att en domarkollega står i teve och uttalar sig nedvärderande, för att inte säga kränkande mot Lambertz. Visserligen är uttalandena riktade mot Lambertz som yrkesperson, men yrkespersonen är ju i stort inte skild från den privata personen.
Vad jag är ute efter är om vi har olika regler för olika människor. Normalt brukar man säga att kritik aldrig ska ges offentligt eller inför en grupp kolleger. Kritik framför man i enrum.
Men så fort det handlar om offentliga personer ser det uppenbarligen annorlunda ut.
Jag tycker i och för sig att det är oerhört viktigt att offentligheten granskas. Och beter sig offentliga personer illa, ska det naturligtvis synliggöras.
Men det är en väsentlig skillnad mellan att offentliga personer granskas och att deras egna kolleger uttalar sig nedsättande eller uttrycker förakt offentligt.
Ytterligare intressant blev det i en tevedebatt där både Lambertz och Leif GW Persson deltog.
Leif GW Persson satt frånvänd i inledningen av debatten, vilket gav ett föraktfullt intryck. För min del uppfattade jag Perssons agerande som uttryck för härskarteknik.
Min uppfattning är att offentliga personer i offentlig miljö har i sitt uppdrag att uppträda behärskat och respektfullt.
Vad man än tycker. Om inte annat är det nog bra att tänka : What goes around, comes around.
Hur ser ni på det?
- Tänk om, tänk nytt - 14 december 2015
- Bryta mot osynliga regler på jobbet - 30 november 2015
- Utveckling och effektivitet - 16 november 2015
