Rutiner är gudomliga, slentrian är djävulsk!
Det är säkert fler än jag som tycker det är skönt med de normala rutinerna i januari. Det är skönt med helgavbrottet från all vanlighet, men det är ännu skönare när de normala veckorna kommer tillbaka. Tillbaka till dagens rutiner, allt från frukost till sängdags. Det handlar om veckans rutiner som ger både arbetet och fritiden sina givna ramar. Tillbaka till normala mattider och maträtter.
Jag tror att det heligaste ordet som finns är ordet rutin. Det handlar om allt det vi gör dagligen och vecklingen upprepat och på samma sätt. Det är rutinerna som är livets själva byggstenar som skapar förutsättningar för både våra privata och yrkesmässiga aktiviteter och möten. Rutinerna bygger vårt liv. För att förstå rutinernas helighet är det nyttigt att lyssna på den medmänniska som på ett eller annat sätt tvingats lämna dagens och veckans rutiner. Det är inte ovanligt att man hör tankar som;
Det är inte de stora resorna och upplevelserna jag saknar, det är att inte få/kunna gå upp på morgonen och gå till jobbet som alla andra. Jag saknar de banala samtalen vid förmiddagskaffet eller när vi sade trevlig helg till varandra på fredag eftermiddag.
Rutinerna är som slipade ädelstenar. Vi har slipat dom med vårt dagliga nötande som gjort dem briljanta. De glänser av kompetens och erfarenhet förmedlad med snabbhet och exakthet. Med goda rutiner har man den bästa energispararen man kan tänka sig och dessutom en avgörande kvalitetsfaktor i verksamheten. Att inte erbjuda medarbetarna goda möjligheter att skapa rutiner, p.g.a. ständiga organisatoriska eller personella förändringar är att nagga kvalitén i kanten. Med goda rutiner blir det både tid och kraft över för att lyfta blicken och se vad som behöver nyanseras i möte och handling för att resultatet skall bli bra.
De heliga rutinernas livsform ligger otäckt nära slentrianens hopplösa energiläkage. När slentrianen smyger sig in i privatlivet och arbetet då börjar vi känna leda och uttryck som; det spelar ingen roll, det är inte viktigt och det märks inte ändå om jag bjuder till, fyller våra medvetanden. Slentrianen kan på ett initialt och ytligt sätt se likadan ut som rutinen men resultatet blir någon helt annat. Det märks inte till att börja med för dem man möter i sitt arbete men det märks ganska fort hos oss själva. Det som tidigare varit stolthet och egenrespekt för viktiga uppgifter som skall skötas blir istället något som naggar självrespekten och egenvärdet i kanten.
Om man skall sammanfatta dessa reflektioner och låta mina teologiska/prästerliga perspektiv lägga sig i tankarna skulle man kunna säga att de heliga rutinerna i livet ger oss nytt befriat liv och slentrianen är de krafter som tar liv ifrån oss och begränsar vårt liv.
Rutinerna är Gudomliga , låt oss vara tacksamma för vanligheten!
Anders Ljungström
- Det är handlingarna som räknas - 17 juni 2016
- Villkorat människovärde - 3 juni 2016
- Fria resurser en förutsättning för framgång! - 20 maj 2016