Sunt förnuft på Gekås?
Sunt förnuft låter som ett självklart och enkelt sätt att uttrycka hur man bör vara som människa, både på jobbet och privat, men vad betyder det?
Det som gjort att jag börjat reflektera över begreppet är ett fantastiskt intressant möte för någon vecka sedan med personalchefen vid Gekås i Ullared. Ett antal personer från ett nätverk i Borås, bestående av personer från högskolan, näringslivet och kommunen hade förmånen att samtala med Inger M Carlsson, personalchef vid varuhuset. Vi fick en fantastisk genomgång av företagets historia och nutid. Vi fick lyssna till makalösa siffror när det gäller kunder, varor och försäljning. Eftersom vi var intresserade av organisationen och inte minst hur personalen var organiserad fick vi en intressant inblick i företagets personalstrategiska arbete.
Vid en fråga om vad som genomsyrar organisationen och inte minst personalpolitiken så berättade personalchefen om att alla medarbetarna får lära sig fyra viktiga förhållningssätt för att arbeta vid Gekås;
- Kundfokus
- Laganda
- Handlingskraft
- Sunt förnuft
De tre första begreppen kan man tänka sig att det finns en tydlig definition av som går att kommunicera till medarbetarna men hur förmedlar man sunt förnuft till en personalstyrka som när den är som störst under året uppgår till 1800 personer. Tiden räckte inte till vid vårt samtal att fördjupa sig i begreppet och jag tvivlar inte på att företaget har en ändamålsenlig definition av begreppet. Det är ändå intressant att ett så stort företag har ett så diffust begrepp som grundhållning när det gäller organisationskultur och personalstrategi. Jag tror att förklaringen av vad man menar med sunt förnuft återfinns bland definitionerna av begreppen kundfokus, laganda, och handlingskraft. Det dagliga handlandet inför kunder och arbetskamrater skall vara förnuftigt och sunt i relation till dessa begrepp.
Kanske skulle man kunna säga att begreppet; Sunt förnuft, är ett samlingsnamn på den kulturella gemensamma bakgrund som finns i ett samhälle. I begreppet ryms allt det som man från sin barndom och framåt lärt sig att förhålla sig till. Det handlar om vad som passar sig, vad man får säga och göra utan att någon tycker man gör något tokigt. En fråga man kan ställa sig är om det skulle vara samma sunda förnuft om alla medarbetarna hade en annan kulturell bakgrund än den som majoriteten har idag?
Det kanske är så att det vi kallar sunt förnuft är den tysta kulturella värdekunskap vi har tillsammans. Ett land och en kulturell tillhörighet där vi under de senaste 100 åren inte övat oss i att sätta ord på vår värdemässiga, existentiella och religiösa tillhörighet har inneburit att vi tappat det språk som sätter ord på vår kulturbärande tillhörighet. Livet finns där men vi har inte ett tillräckligt nyanserat språk för att definiera den moral, människosyn, omvärdsbild samt framtidshopp som en livsåskådning erbjuder oss.
Kanske handlar det om att samlingsbegreppet; Sunt förnuft, rymmer det som är vår existentiella, värdemässiga tillhörighet. Kanske kan en analys av begreppet skapa den livsåskådningsmässiga trygghet som både våra organisationer och samhället i stort behöver. När det sunda förnuftet inkluderar vår mångkulturella bakgrund och upplevs som förståndigt och sunt både kortsiktigt och långsiktigt för både mig och de andra, då har vi funnit något som varje organisation bör bygga sin organisationskultur på.
Anders Ljungström
- Det är handlingarna som räknas - 17 juni 2016
- Villkorat människovärde - 3 juni 2016
- Fria resurser en förutsättning för framgång! - 20 maj 2016