Syndabocken…..

Nu har jag återigen fått lyssna till en person som beskrivit hur otäckt mänskliga reaktioner kan fungera. I osunda sociala sammanhang med oreflekterat eller inkompetenta ledare är risken stor att någon person utses till syndabock. Denna person, som ofta genom engagemang och mod, vågat uttrycka en sanning som gruppen säkert behöver höra och förhålla sig till blir inte den befriande kraft som kan hjälpa gruppen till en bättre livsform. Personen blir istället den som gruppen med gemensamma krafter och tystnad tvingar vara bärare av den dåliga stämningen och splittringen i gruppen. För att göra alla spekulationer överflödiga så handlar inte denna beskrivning om en händelse inom Högskolan i Borås. Jag skriver detta eftersom de flesta samtal jag har sker inom högskolans väggar.

Vad är då en syndabock? Granskar man begreppet ur sitt sammanhang och ursprung så handlar det om en nyårsfest i den tidiga Israeliska kulturen. Det är viktigt att betona att det lika gärna kunde varit en annan religiös eller kulturell tradition eftersom detta fenomen är allmänmänskligt och inte kulturrelaterat.

Vid nyårsfesten, (försoningsdagen 3 Mos.16:20-22) lägger översteprästen sina händer på en bock och denne jagas sedan ut i öknen. Öknen är den plats där inget kan växa, den miljö som betecknas som kaos. Kaos är oordnat liv. Det är samma symbolspråk som när Gud skapar genom sina ord i första Mosebok. Kaos råder och orden ordnar livet så att kosmos uppstår. Samma tankelinje återfinns i berättelsen om Edens lustgård. Paradiset är livets möjlighet, men öknen finns runt omkring. När synden kommer in blir människan förvisad ut i öknen, utanför det ordnade goda livet.

Översteprästen är en företrädare för folket. Han är folkets företrädare inför Gud och Guds företrädare inför folket. När hans händer läggs på bocken så är det hela folkets synder och ondska som kanaliseras den vägen. Bocken blir bärare av kaos och jagas ut i landet där inget och ingen kan leva.

Efter denna ceremoni kan folket sedan fira sitt nyår, det nya livet. Livet har återvänt, ordningen råder  och allt ont har lämnat folket. Problemet är bara att denna ritual måste upprepas varje år för att känslan skall finnas.

När öknen, personifierad finns inom livet och kulturens område måste den bekämpas på ett eller annat sätt. Ett sätt är att man inom ramen för det sammanhang där man befinner sig samtalar, reder ut och konflikthanterar med övertygelsen om att innanför det som är i oordning mellan oss finns livets ordning. Ett annat sätt är att lägga ”ökenfunktionen” på en person och låta denne vara bärare av det som står emot livets ordning och växtkraft.

Det är dags att vi försöker försona oss med att vi i vår natur inkluderar både kaos- och kosmos. Att båda dessa krafter måste hanteras tillsammans. Det hoppfulla i vår mänskliga natur och vår Gudslikhet är att det som krävs för att livet skall bli gott för oss finns redan men det måste ordnas genom våra skaparord så att befrielse och ordning är möjlig för alla som ingår i gemenskapen!

Anders Ljungström

• Om
• Senaste inläggen

Anders Ljungström

Jag heter Anders Ljungström driver sedan våren 2014 företaget, Existentiellt ledarskap och organisationsutveckling HB. Jag är föreläsare, ledarskapsutvecklare och coach för arbetslag och individer. Min akademiska bakgrund är teologi samt arbetsvetenskap. Under 19 år har jag arbetat som chef i Svenska kyrkan/kyrkoherde. Från och med hösten 2014 tjänstgör jag som studentpräst vid högskolan Borås vid sidan om min egen konsultverksamhet. En grundläggande tanke hos mig är; man kan bara vinna matchen om man befinner sig på den andres planhalva.

Senaste inläggen av Anders Ljungström (se alla)

• Det är handlingarna som räknas - 17 juni 2016
• Villkorat människovärde - 3 juni 2016
• Fria resurser en förutsättning för framgång! - 20 maj 2016