Tål du bilden av ditt jobb?
Det talas ibland om employer branding, ryktet ett företag eller en organisation har som arbetsgivare. Enligt min erfarenhet är det många arbetsgivare som inte på något sätt arbetar med det. Som om de anser sig leva i en kortsiktig bubbla utan någon som helst tanke på att framtida arbetstagare ser dem och deras dåliga marknadsföring eller hör om okvalificerade chefer.
Det finns tyvärr de som även medvetet arbetar just på det sättet, för att kunna hålla ner lönerna och resurser för kompetensutveckling.
Min fundering går nu till de som arbetar i organisationer som på ett eller annat sätt hamnar i blåsväder i olika sammanhang där jag vill påstå att ryktet som arbetsgivare är kraftigt naggat i kanten. Förutom de fall där en anställning är en nödvändighet snarare än ett val, kan du stå bakom din organisation?
Ett exempel; förra året mötte jag en person som jobbade på Tillväxtverket, en myndighet som blev känd för sina kostsamma fester och internrepresentation. Hen var oerhört ledsen för att hens arbetsplats trummades ut som en slösaktig verksamhet och allmänt dålig. Hen var uppgiven för att alltid behöva försvara sig själv och en organisation vars beslut inte vilade på hens axlar. Det var tufft att vara en del av en organisation vars mediabild hen inte ansåg vara rätt.
I det fallet var det rätt att stanna kvar för den personen men hur fungerar vi annars? Står vi bredvid och hör larmrapporter om oetiskt framtagna material, miljöförstörande verksamhet i andra länder eller t.ex. sexistisk och förnedrande reklam orsakat av min arbetsgivare?
Idag är jag glad över att arbeta i organisationer som jag tycker speglar mina värderingar och jag hoppas det fortsätter så. Det är fördelen med arbete som vilar på en värdegrund och inte kommersiell jakt på marknadsandelar.
Bilden: Fotograf Fredrik Billgren
- Om en vecka har jag fyllt 40år - 18 augusti 2015
- Facket sätter inte din lön - 13 januari 2015
- Låt din karriär ta tid - 23 december 2014
Det måste vara väldigt tufft att vara medarbetare i sådana utskällda, uthängda organisationer. Ta AF tex som får utstå enorm kritik från alla håll, befogad dessutom. Men de enskilda handläggarna sliter hårt och många av dem gör ett fantastiskt jobb under omöjliga omständigheter.
Jag lider alltid med dem när myndigheten kritiseras, de kan ju inte rå för att tex en GD missköter sig!
Jag själv har ju arbetat i en utskälld – med rätta – organisation. Och som arbetstagare är det verkligen svårt att vara lojal mot en arbetsgivare (eller snarare företrädarna för arbetsgivaren)som man föraktar. Samtidigt är det lika svårt att inte vara lojal, eftersom alla medarbetare sliter och gör sitt allra bästa i en omöjlig situation.
Det jag aldrig har förstått är hur man som arbetsgivare (el representant för) kan undvika att ta hjälp av arbetstagarna för att förbättra sitt skamfilade rykte. Arbetstagarna är i princip alltid experter på sitt eget arbete och vet vad som behöver göras, men får inte i det här fallet inte gehör.
För mig blev det i vart fall omöjligt att vara kvar, när jag kände att jag inte fick gehör och insåg att jag alltså inte kunde förändra någonting.
Jag håller med er båda i att arbetstagarna kan vara arbetsgivarens bästa väg ut ur en ohällsosam spiral av media eller dåliga arbetsfårhållanden.