Var är alla distansjobben då?

I min bransch finns den största omsättningen av jobb uppe i huvudstaden om man ska tolka de jobb som utannonseras. Det är inget förvånande, så har det alltid varit i reklambranschen. Det som däremot förbryllar mig är att i detta landet som idag är så pass uppkopplat – ett av de mest uppkopplade i hela världen! – fortfarande fokuserar så lite på distansjobb.

Jag är i fasen mittemellan studerande och i att börja jobba igen. Och där vacklar jag även mellan att starta eget eller att fokusera på att bli anställd.

Efter att ha pluggat i två år på heltid och distans (där allt har skett via internet, även grupparbeten) vilket fungerade utmärkt, förstår jag inte varför distansarbete fortfarande är så unikt.

Under de två åren jag pluggade på distans hade vi tre stora grupparbeten. Vi var fyra elever i det första grupparbetet, från Västerås, Bunkeflo och Tokyo! Tjejen från Bunkeflo träffade jag några månader efter att projektarbetet var slut, det var hon och jag av oss i klassen (av 160 elever) som bodde i Skåne.

Det sista grupparbetet – som också var examinationskursen på ca två månader – var med tre andra elever. Dessa bodde i Trollhättan, Göteborg och Sigtuna. Vi skulle bygga en hemsida för ett verkligt företag, skriva rapport om projektet och med fokus på ett ämne/frågeställning som kunde sammanfatta vad vi lärt oss under utbildningen. Företaget fanns utanför Trollhättan. Bara en av oss kunde således besöka kunden.

Jag var projektledare och designer i denna grupp. Vi har haft kontakt med varandra via sociala media under utbildningens gång men träffades aldrig under själva projektarbetet. Vi förde möten och avstämningar regelbundet ungefär två gånger i veckan, via Skype. Vi skrev vår rapport tillsammans i Google Docs, dokumentet var öppet för de inblandade och alla kunde redigera i dokumentet. Jag gjorde upp arbetsplanering i Google Kalender som då var öppen för alla oss inblandade. Samtliga hade koll på vad som skulle göras och vilka deadlines vi hade och alla hade översikt över hur långt vi hade kommit i respektive moment. Vi förde dagbok (redovisa tankar om projektet bl a) i en gemensam blogg som våra lärare också prenumererade på.

Vi redovisade vår rapport mot de andra klasskompisarna och lärare, som skulle bedöma vårt arbete via ett virtuell mötesrum; Adobe Connect. Man har videokamera, hörlurar med mikrofon och ett skrivbord i programmet/mötesrummet där man kan lägga ut dokument alternativt använda som ett whiteboard. Detta media använde vi i många av de andra kurserna också för lärarhandledningar etc. Ett virtuellt klassrum helt enkelt.

Detta arbetssätt fungerade utmärkt, vi förde traditionella möten via internet, och jag tror att vi skötte det lika effektivt som om vi hade suttit i ett bokat mötesrum. Vi bokade ju upp hos för mötet och planerade också in hur lång tid det skulle ta i anspråk och fick luftat det vi skulle inom utsatt tid.

Redan när jag gick i högstadiet (och det är läääängesedan) pryade jag på ett större företag i Lund som faktiskt hade anställda som jobbade hemifrån. Det var framtiden sade de. Jahapp, nu är vi i framtiden och inte ser jag spår av att det har slagit igenom. Trist, tycker jag. Vi har ju all media och verktyg för att det ska fungera att jobba på distans.

Givetvis är det personliga mötet oslagbart, men den största tiden av arbetstiden jobbar man faktiskt självständigt, även i mitt yrke och än mer i mitt kommande yrke då jag ämnar att jobba med webbrelaterade designprojekt. Kundmötet ger så mycket mer, men dessa möten sker ju inte under hela arbetsprocessen.

Idébollande, spontantankeutbyte, inspiration kan lika väl uppstå via Skype, MSN, FaceBook-chatten som snacket vid kaffeautomaten eller i fikarummet. Minst lika socialt.

Är företagen rädda för att arbetstiden missbrukas av de som distansarbetar? Är de måhända oroliga för att de inte har kontroll över hur de anställda sköter sin avtalade heltid och fyrtiotimmarsvecka? Hur många kontorsanställda har en bärbar dator, som tas med hem? Vad utförs i den på hemmaplan tro? Sedär, garanterat distansarbete, men frivilligt (säkerligen obetalt)! Och det arbetas förmodligen via den mer än de fyrtio timmarna man är anställd för att jobba, eller hur?

Lösningen är kanske att man har tydliga och relevanta deadlines. Hur mycket (eller lite) man jobbar är ointressant, bara man levererar i tid och är tillgänglig. Och i vilket fall, vill arbetsgivaren kontrollera hur mycket som verkligen görs under ens arbetstid så finns det verktyg för det, oavsett om man sitter på ett kontor eller jobbar hemifrån. Lika tillgänglig som om man suttit vid sitt skrivbord i ett bås i ett kontorslandskap, lika tillgänglig är man ju om man är uppkopplad.

Jag hoppas och tror att distansarbete bör vara fördelaktigt ur miljösynpunkt också. Man bör ju spara en hel del bensin och utsläpp genom att slippa pendla till sin arbetsplats varje dag, och istället kan sitta hemma och koppla upp sig på sitt företags intranät. Datorer har visserligen sin andel utsläpp men jag tror fortfarande inte det kan generera mer än biltrafikens miljömässiga skador.

Jag som gästbloggade här heter Ingrid Guillermo och är Art Director sedan länge och vill nu även jobba ännu mer med webbrelaterad marknadsföring. Jag tänker också arbeta mer med illustrationer, teckna och måla har jag gjort sedan jag kunde hålla i en penna. Vore synd att inte utnyttja den talangen mer än vad jag gör. Och jag jobbar gärna på distans!

Läs mer på min hemsida ingritaguillermo.se och min blogg ingrita.wordpress.se

Senaste inläggen av Ingrid Guillermo (se alla)
3 Kommentarer
  1. Björn Sennbrink
    Björn Sennbrink says:

    Jättebra skrivet med fina exempel på framgång även på distans. Som du skrev på Linkedin är det alltför vanligt med ”inhouse” även på den ”digitala” jobbmarknaden. Jag tror tyvärr att vi får leva med det lång tid framöver även om det dyker upp tjänster där arbetsgivaren inser att resultat är det viktigaste, inte var produktionen sker.

  2. Ingrid Guillermo
    Ingrid Guillermo says:

    Ja tyvärr, framtiden är inte här på länge än!

    Trots det har Sverige alla förutsättningar att öppna för distansanställda – långa avstånd, internationella samarbeten, verktygen finns redan.

    Jag hade gärna jobbat mot resultat före fysisk närvaro. Att jobba 8-17 var dag på ett företags arbetsplats betyder ju inte att man jobbar 40 h/vecka. Frihet under ansvar brukar generera bra resultat.

    :-)

Trackbacks & Pingbacks

  1. […] tidigare. Nu utvecklade jag mina tankar mer och gjorde ett inlägg hos arbetslivet.se, läs det här! Like this:GillaBli först att gilla denna […]

Kommentering är stängd.