Är det okej att tjäna pengar på vad som helst?
Senaste numret av intressanta tidsskriften Filter handlar om något jag funderat över den senaste tiden, vårt behov av att gå på föreläsningar, som privatpersoner eller för att utveckla oss i vår yrkesroll, och föreläsarnas smarta idé att tjäna pengar på sitt ämne. Missförstå mig inte, jag vet att det finns många klippor i vårt land. Människor som är kunniga och inspirerande och som faktiskt har någon substans i det som de pratar om. Det är inte det jag menar. Jag funderar mest över dessa människor som faktiskt inte har någon särskilt utbildning eller som inte har någon särskilt erfarenhet eller metod men som särskilt gärna prånglar ut sitt budskap till omvärlden genom föreläsningar och kanske till och med tv och böcker. Människor som faktiskt tjänar mycket pengar på att säga ganska självklara saker.
Ja, tänker du? Låt dem! Jag kan till en viss del hålla med, vill vi nu gå och lyssna på dessa människor och dessutom betala dyra pengar för det så är det kanske upp till var och en. Det är kanske inte hela värden om jag fick en eftermiddag förstörd och blev en slant fattigare eller om jag som arbetsgivare har förlorat en summa pengar på en föreläsare som faktiskt inte gav mina anställda särskilt mycket alls. Men en del människor går för långt och stiger över gränsen till att inte längre veta vad de pratar om och kanske till och med klampar in på ett område där de är ute och faktiskt leder andra människor fel, eller i farligheter. De som står på scenen och klämkäckt säger att vi alla är bra och duktiga. Duger som vi är och är fina som vi är. Oskyldigt uppmuntrande till en viss gräns, oskyldigt så länge människor som lyssnar på dem verkligen f ö r s t å r att här är det inte någon person med utbildning eller kunskap som ger mig det här råden. Så länge den som lyssnar förstår att man kan inte bota självmordstankar med att säga: hej vad bra jag är som fortfarande lever idag. Utan det faktiskt är en person som är duktig på att framföra sitt budskap men som egentligen kan vara vem som helst som jag möter på gatan, utan någon särskild kompetens. Och för oss andra. När blev vårt behov av att höra självklarheter som att vi är fina så stort? När slutade vår omgivning säga till oss att vi faktiskt duger som vi är? Helt gratis. Eller gör den det, är det vi som bara inte har lyssnat ordentligt?
- Sociala medier och blåa fjäll - 8 november 2012
- Allting har sin tid.. - 19 maj 2011
- Det där med balans i tillvaron.. - 5 maj 2011